Varannan vecka - hur överlever man ens?

Det kändes väldigt konstigt och tomt första tiden, men jag försökte ägna mig åt att fixa till nya lägenheten (barnets pappa bodde kvar i vår gamla och jag hade en ny) när jag slapp fyraåring som trampade i färgtråget. Letade möbler, böcker, leksaker som var samma som han redan hade, så han skulle ha lika i båda hemmen. Passade på att träffa kompisar, hinka vin, jobba, läsa böcker, lyssna på massa musik högt osv.

Vi körde typ må-ti = hos pappa, ons-to = hos mamma, fre-sön = pappa, sen tvärtom. Funkade utmärkt tills barnet själv tyckte att han ville ha längre perioder hos varje. Då började vi med veckovist boende, men vi har alltid haft öppet för förändringar om barnet ville, samt att vi alltid haft en bra relation.

Man får sätta sig över sin ev separationsångest som vuxen och inse att det viktiga är att barnen får tillgång till båda föräldrarna och inte bara den ena.

ostpaj skrev 2016-09-24 22:58:49 följande:

Han är sån. Han kom hem en dag, sa "jag flyttar" och drog ut tv-sladden. Det är det viktigaste i hans liv, som är prio ett, som MÅSTE med. Ungarna ser han var 14e dag. Kanske. Han frågar sällan hur de mår. Ibland skickar han ett sms och frågar vad de gör. När han kommer och hälsar på blir jag mest bara arg. Dottern blir jätteglad av att se honom och vill gå gunga med honom. "Nää.. jag orkar inte" säger han, sätter sig ned med kaffe och cigg och kollar blocket. Efter tjugo minuter åker han hem. Jag känner att han inte behöver komma över huvud taget. Det finns sådana karlar.

ostpaj skrev 2016-09-24 23:11:47 följande:

Varje gång han är här på sina snabbvisiter säger jäntan, 3 är, "jag vill följa med dig hem!" Och han säger alltid, alltid ALLTID "nej det går inte nu för att... *valfri ursäkt* eller "nej det går inte JUST idag för att *ngt påhittat* Det gör så ont i mig att se henne ledsen. Han ser inte henne efteråt, efter gång efter gång smält igen dörren i ansiktet på henne.

Allvarligt, och förlåt Ts för OT, men hur kommer det sig att du skaffade två barn ned någon som inte ville ha barn?! Det där är ju så tragiskt så man blir grinfärdig.

Varannan vecka - hur överlever man ens?

INNEHÅLL