• Anonym (EmmaMaria)

    Min särbo får inte träffa sina barn

    Min särbo och hans exfru har en knepig relation, de kom inte vidare bra överens när de levde ihop och det har väl inte blivit bättre efter de skiljde sig. Den markanta skillnaden blev när hon fick vetskap om att jag var med i bilden, vilket är för ungefär 6 månader sedan. Man kan väl säga att helvetet brakade loss lite då.

    Han och hans ex har barnen varannan vecka, de är 9 och 12 år och detta hade de enats om då de gick i parterapi inför skiljsmässan. De har även gemensam vårdnad.Vid några tillfällen det senaste året har hans ex ringt några dagar innan de ska komma till honom och sagt att de inte ska komma, orsakerna har varit allt ifrån att hon säger att de inte vill, att de säger att det är rörigt/skitigt hemma hos honom, att det är fel på maten han lagar, att de inte känner sig trygga osv osv. I alla dessa fall har det ändå slutat med att han har fått barnen på sin dag.

    Nu är hon igång igen, barnen ska inte komma till honom på bytesdagen, denna gång för att hon har fått för sig att han inte klarar av att ta hand om dem tillräckligt bra.

    Då vi ses våra barnfria veckor kan jag ju givetvis inte gå i god för att hans föräldraskap, för jag VET ju inte hur det ser ut. Men han är en man med ett bra jobb, han är högutbildad, och oerhört engagerad i sina barn. Visst, det må hända att han är lite slarvig och det kan vara rörigt i hans hem, han kan glömma att dammsuga ibland och han är inte världens bästa kock. MEN han älskar sina barn överallt annat och av det jag hör så upplever jag att han är en engagerad pappa. Men de är hela och rena,  han ger dem väldigt mycket uppmärksamhet verkar det som om (de har ofta spelkvällar, han sitter mer barnen och deras läxor om kvällarna, kör till träningar och kompisar...allt sådant som mammor och pappor gör.

    Och som det ser ut nu så kommer de verkligen inte komma till honom på deras bytesdag, för det har hon bestämt.

    Givetvis mår han nu mycket dåligt över detta och var nära att kontakta en jurist, jag sa att det skulle vara lika med krig och föreslog att han skulle ringa familjerätten. Men det är 7 veckor tills de fick tid för samtal där och det är en ganska lång tid.

    Vad gör han? Vad kan han göra? Är det verkligen okej av mamman att bara bestämma att barnen inte ska komma?

  • Svar på tråden Min särbo får inte träffa sina barn
  • Anonym (Anatol)

    Märklig attityd du har ts. Du är hans särbo på 7 mils avstånd. Har både varken träffat mamman eller har någon ambition att bli bonusmamma, med DU vet precis vad som försiggår mellan dem? 

  • HumanMP

    Och eftersom jag redan är idioten här, kan jag nog fritt berätta om hur jag verkligen ser dig ts? Du ts, har inte koll på någonting som gäller hans ex familj. Det är ett faktum. Du vill varken ha kontakt med mamman eller barn öht, men känner dig utvald att ta hans strider? Skulle jag vara i din sits, skulle jag först och främst reda ut om jag är den enda särbo som lever 7 mil från honom innan du skickar någon krigsförklaring till hans ex. Nästa steg skulle nog vara att träffa hans ex för att även kunna lyssna på den andra sidan i den där leken för hittills vet du jo enbart det som han berättar för dig.

    Hur som helst. Det angår inte dig hur dem har det. Och eftersom du ändå aldrig vill bli någons bonusmamma, fattar jag inte varför du nu är så upprörd? 

  • Anonym (me)

    hur vet du att det är mamman som är boven i detta? Kan ju faktiskt vara barnen som inte vill, i den åldern slutade mina barn åka till sin pappa. Dom åkte när det var nåt speciellt bara. Dom ville hellre bo på ett ställe och umgås med sina vänner. då åkte mina barn varannan helg bara och det slutade dom som sagt med. vad vi än gjorde så ville dom inte. Nu efter ett par år så åker dom oftast varannan helg igen, men vissa perioder i livet är andra saker viktigare än sina föräldrar och det måste man acceptera. 

  • monkees
    Anonym (EmmaMaria) skrev 2016-09-22 11:13:50 följande:

    Min särbo och hans exfru har en knepig relation, de kom inte vidare bra överens när de levde ihop och det har väl inte blivit bättre efter de skiljde sig. Den markanta skillnaden blev när hon fick vetskap om att jag var med i bilden, vilket är för ungefär 6 månader sedan. Man kan väl säga att helvetet brakade loss lite då.

    Han och hans ex har barnen varannan vecka, de är 9 och 12 år och detta hade de enats om då de gick i parterapi inför skiljsmässan. De har även gemensam vårdnad.Vid några tillfällen det senaste året har hans ex ringt några dagar innan de ska komma till honom och sagt att de inte ska komma, orsakerna har varit allt ifrån att hon säger att de inte vill, att de säger att det är rörigt/skitigt hemma hos honom, att det är fel på maten han lagar, att de inte känner sig trygga osv osv. I alla dessa fall har det ändå slutat med att han har fått barnen på sin dag.

    Nu är hon igång igen, barnen ska inte komma till honom på bytesdagen, denna gång för att hon har fått för sig att han inte klarar av att ta hand om dem tillräckligt bra.

    Då vi ses våra barnfria veckor kan jag ju givetvis inte gå i god för att hans föräldraskap, för jag VET ju inte hur det ser ut. Men han är en man med ett bra jobb, han är högutbildad, och oerhört engagerad i sina barn. Visst, det må hända att han är lite slarvig och det kan vara rörigt i hans hem, han kan glömma att dammsuga ibland och han är inte världens bästa kock. MEN han älskar sina barn överallt annat och av det jag hör så upplever jag att han är en engagerad pappa. Men de är hela och rena,  han ger dem väldigt mycket uppmärksamhet verkar det som om (de har ofta spelkvällar, han sitter mer barnen och deras läxor om kvällarna, kör till träningar och kompisar...allt sådant som mammor och pappor gör.

    Och som det ser ut nu så kommer de verkligen inte komma till honom på deras bytesdag, för det har hon bestämt.

    Givetvis mår han nu mycket dåligt över detta och var nära att kontakta en jurist, jag sa att det skulle vara lika med krig och föreslog att han skulle ringa familjerätten. Men det är 7 veckor tills de fick tid för samtal där och det är en ganska lång tid.

    Vad gör han? Vad kan han göra? Är det verkligen okej av mamman att bara bestämma att barnen inte ska komma?


    Har de tid på familjerätten (vad det nu är) om sju veckor så behöver han väl inte göra ngt alls nu? Sakna sina barn förstås men förhoppningsvis så kommer man till en vettig lösning när man samtalar gemensamt hos familjerätten......som jag antar att man gör?! Fruktansvärt sorgligt när det blir stridigheter mellan föräldrar och alla är förlorare.
  • Ess
    monkees skrev 2016-09-23 16:50:48 följande:
    Har de tid på familjerätten (vad det nu är) om sju veckor så behöver han väl inte göra ngt alls nu? Sakna sina barn förstås men förhoppningsvis så kommer man till en vettig lösning när man samtalar gemensamt hos familjerätten......som jag antar att man gör?! Fruktansvärt sorgligt när det blir stridigheter mellan föräldrar och alla är förlorare.
    Han MÅSTE fortsätta strida för att få träffa dem även dessa veckor, för annars kommer det att ligga honom i fatet när hon säger att han inte visat något intresse alls av att träffa dem senaste tiden. 
  • Anonym (maria)
    Anonym (EmmaMaria) skrev 2016-09-22 12:24:15 följande:

    Jag tänker att det är en krigsförklaring...men det är det väl å andra sidan om man vägrar låta barnen åka till sin pappa på bytesdagen.


    Det är ingen krigsförklaring. Det är bara hans sätt att ta ansvar för barnens välbefinnande. Mamman tar ansvar på sitt håll och gör det hon anser vara bäst för barnen (indraget umgänge..) och han tar ansvar på sitt håll genom att försöka upprätthålla umgänge. Ingen av dem gör fel. De har bara olika åsikter.
  • Anonym (maria)

    Pappan kan ju förklara för mamman att han inte anlitar en jurist som en krigsförklaring mot mamman utan helt enkelt för att han inte håller med om mammans bedömning även om han respekterar den.

  • Xenia
    HumanMP skrev 2016-09-23 11:12:49 följande:

    Och eftersom jag redan är idioten här, kan jag nog fritt berätta om hur jag verkligen ser dig ts? Du ts, har inte koll på någonting som gäller hans ex familj. Det är ett faktum. Du vill varken ha kontakt med mamman eller barn öht, men känner dig utvald att ta hans strider? Skulle jag vara i din sits, skulle jag först och främst reda ut om jag är den enda särbo som lever 7 mil från honom innan du skickar någon krigsförklaring till hans ex. Nästa steg skulle nog vara att träffa hans ex för att även kunna lyssna på den andra sidan i den där leken för hittills vet du jo enbart det som han berättar för dig.

    Hur som helst. Det angår inte dig hur dem har det. Och eftersom du ändå aldrig vill bli någons bonusmamma, fattar jag inte varför du nu är så upprörd? 


    Jag tycker du övertolkar. Som särbo har hon all rätt att lyssna, ge honom goda råd och delta i hans bekymmer. På vilket sätt tar hon "hans strider"? Att kontakta en jurist är ingen "krigsförklaring" utan kan vara vettigt om mamman ägnar sig åt umgängessabotage. (Det är isf mamman som "förklarat krig".) Och det är inte pappans särbo som kontaktar jurist utan pappan själv.

    Du verkar identifiera dig totalt med mamman fast du inte vet något alls om hur det är.

    Mtp hur mamman reagerat på att pappan fått en särbo, så misstänker jag att hon skulle reagera ännu värre om t ex pappan skulle vilja låta barnen träffa hans särbo.
  • HumanMP
    Xenia skrev 2016-09-24 13:36:56 följande:
    Jag tycker du övertolkar. Som särbo har hon all rätt att lyssna, ge honom goda råd och delta i hans bekymmer. På vilket sätt tar hon "hans strider"? Att kontakta en jurist är ingen "krigsförklaring" utan kan vara vettigt om mamman ägnar sig åt umgängessabotage. (Det är isf mamman som "förklarat krig".) Och det är inte pappans särbo som kontaktar jurist utan pappan själv.

    Du verkar identifiera dig totalt med mamman fast du inte vet något alls om hur det är.

    Mtp hur mamman reagerat på att pappan fått en särbo, så misstänker jag att hon skulle reagera ännu värre om t ex pappan skulle vilja låta barnen träffa hans särbo.
    Men du vet ju inte heller någonting, asså ta det lite lugnt, gumman.
  • Anonym (EmmaMaria)
    Anonym (ijuhygt) skrev 2016-09-23 07:28:38 följande:
    Syftet var att påpeka detta för dig då jag fick uppfattningen av att du inte insåg det själv.
    Du gav också intryck av att tro allt han säger eftersom du skriver så som du skriver om mamman utan att själv ha träffat henne.
    Vad rart av dig att du påpekade det.

    Klart jag inte tror på allt han säger, men han har visat smskonvesationer, mail och jag har hört dem prata i telefon. Givetvis påverkar det min åsikt av henne.

    Jag vet att allt inte enbart är hennes fel.
Svar på tråden Min särbo får inte träffa sina barn