Min särbo får inte träffa sina barn

För det första, att du inte har önskan om att träffa barnens mamma visar att du inte är mogen att bli bonusförälder. Du vet ingenting om henne annat än det pappan säger, dvs du vet inget.

Han kanske är superärlig men det du får är ändå hans uppfattning om henne, inte nödvändigtvis sanningen.

Det allra bästa är om föräldern träffar barnets andra förälders nya partner och säger hej, kan de fungera bra ihop, så mycket bättre, men om de iaf säger hej till varandra och pratar en stund så får de ett hum om vem barnen spenderar mycket av sin tid med. I ert fall spelar det än så länge ingen roll dock om ni tänker fortsätta ses enkom på barnfria veckor. Men ska ni flytta ihop är det bara dumt att barnsla sig kring att träffa den andra föräldern. Nog om det dock.

Det kan mycket väl vara så att barnen inte vill till pappan. Många barn klarar inte varannan vecka, jättemånga väljer i tonåren främst att inte alls ha varannan vecka för det blir så jobbigt att åka.
En del väljer 2 v i stöten, 1 månad i stöten,  andra varannan helg eller kanske bara ses dagtid då och då osv.

MEN inte alla barn orkar med att säga till den föräldern de inte vill vara hos att de inte vill det. De vill inte såra, de älskar säkert sin pappa men de kanske inte vill vara där ändå.
Det kan vara många orsaker, maten, stöket, att det är jobbigt att leva i kappsäck och åka emellan, att han har längre till kompisar och mycket mer.

Mamman kan alltså helt enkelt stå på barnens sida och ta striden med pappan. det behöver inte alls vara hon som försöker hindra barnen.

Mitt råd är att barnen får träffa skolkuratorn. Denne kommer att stå helt på barnens sida och kan avgöra om det är barnen som inte vill eller mamman som försöker förstöra.

Nej, det har du inte skrivit, jag ville bara påpeka att du inte är redo för det med din inställning.

Så länge ni är särbos, som jag skrev, är det ju inte nödvändigt att du träffar mamman. Men tro inte allt din särbo säger, det han säger är HANS uppfattning och hans spegling av vad som sker.

Ok. Då är det vid ETT tillfälle som han inte fick ha barnen under sin vecka. jag tror han får ha mer tålamod. Det verkar som om det funkar ändå fast exet strula?

Mitt enda råd är att inte blanda dig införas konflikt för mycket. Det är pappan som måste ta tag i sina issues med mamman - inte du.

Tro mig, jag har varit där. Det enda du tjänar på det själv är att bli mentalt utsliten och ta över två vuxna människors konflikt.

Inse alltså din egen begränsing: du kan inte göra någonting alls åt deras situation.

Och eftersom jag redan är idioten här, kan jag nog fritt berätta om hur jag verkligen ser dig ts? Du ts, har inte koll på någonting som gäller hans ex familj. Det är ett faktum. Du vill varken ha kontakt med mamman eller barn öht, men känner dig utvald att ta hans strider? Skulle jag vara i din sits, skulle jag först och främst reda ut om jag är den enda särbo som lever 7 mil från honom innan du skickar någon krigsförklaring till hans ex. Nästa steg skulle nog vara att träffa hans ex för att även kunna lyssna på den andra sidan i den där leken för hittills vet du jo enbart det som han berättar för dig.

Hur som helst. Det angår inte dig hur dem har det. Och eftersom du ändå aldrig vill bli någons bonusmamma, fattar jag inte varför du nu är så upprörd? 

hur vet du att det är mamman som är boven i detta? Kan ju faktiskt vara barnen som inte vill, i den åldern slutade mina barn åka till sin pappa. Dom åkte när det var nåt speciellt bara. Dom ville hellre bo på ett ställe och umgås med sina vänner. då åkte mina barn varannan helg bara och det slutade dom som sagt med. vad vi än gjorde så ville dom inte. Nu efter ett par år så åker dom oftast varannan helg igen, men vissa perioder i livet är andra saker viktigare än sina föräldrar och det måste man acceptera.