14-åring utan regler

Anonym (loij) skrev 2016-09-21 21:29:03 följande:

Det enda du kan göra är att orosanmäla honom. Samt ev söka egen vårdnad och flytta så dottern kommer ifrån skiten.

Nja, man orosanmäler inte föräldrar utan man anmäler oro för att barn far illa. Dock så när det handlar om ett eget barn så är det rimliga istället att man ANSÖKER om hjälp för sitt barn och sig själva som föräldrar. Finns ingen anledning att anmäla.

TS: Jag tror inte att det är fruktbart att tjafsa med pappan om vilka regler som ska gälla, det är inte det som är problemet utan detta problem med dotterns umgänge och revolt är ju något ni har bäddat för innan hon hamnade i tonåren. Nu ska ni försöka hjälpa henne igenom tonårstiden på väg mot vuxenlivet och du lägger istället fokus på att klaga på pappan och att han inte håller regler. Det blir inte precis bra för dottern. Regler kanske inte är vad hon mest behöver?

Anonym (nja)

Äldre 21 Sep 21:55

#5

Anonym (loij) skrev 2016-09-21 21:49:37 följande:

Ring socialtjänsten. I växeln säger du att du vill lämna en orosanmälan. Den kan man göra anonymt om man vill, men då får du aldrig uppge ditt namn ens i växeln. Dock tas det på större allvar om man gör det.

Var saklig och berätta hur du upplever att det är hos pappan. Skolan kanske också har gjort en orosanmälan med tanke på skolket. Skriv ner innan olika incidenter som har hänt och säg att du oroar dig och behöver råd hur du ska gå tillväga. Säg att pappan inte vill lyssna.

Bered dig dock på att de är ganska luttrade och får in anmälningar som är enkom av hämndlust så de kan tvivla på dina uppgifter. Du kan även tala med skolan innan om du vill och fråga dem hur de upplever situationen så har du även deras att berätta (även om det är hörsägen så kan ju soc ta kontakt med skolan och höra efter)

Nej, anmälningar tas inte på större allvar för att man uppger sitt namn när man anmäler.

Anonym (nja)

Äldre 21 Sep 22:06

#9

Anonym (loij) skrev 2016-09-21 22:00:28 följande:

Jo. Här gör vi det iaf. Det har varit en tid med en massa hämndanmälningar av anonyma personer som visat sig vara svartsjuka/förbannade ex.

Det är inget nytt fenomen...men som förhandsbedömare så lär man sig att ganska bra urskilja de anmälningar som har substans och de som inte har det. Om inte förr så läser man av det ganska snabbt vid första samtalet med föräldern.

Jobbar du som socialsekreterare med barnutredningar och har den åsikten så tycker jag att det är sorgligt faktiskt. Det finns väldigt många anmälningar från privatpersoner som är mycket allvarliga och privatpersoner vill ofta vara anonyma för att de är rädda. Hemskt om man skulle generalisera så som du påstår att ni gör att deras anmälningar tas på mindre allvar.

Anonym (nja)

Äldre 21 Sep 22:09

#11

gamlapappan skrev 2016-09-21 21:57:27 följande:

Jag tycker inte i nuläget det verkar som att problemen är tillräckligt stora för att det skulle kunna vara aktuellt med omhändertagande av er dotter enligt LVU eller socialtjänstlagen och placera henne i ett fosterhem.

Ni som föräldrar har ju delad vårdnad (efter vad jag kan gissa) och ett gemensamt ansvar att försöka hjälpa er dotter på rätt väg. Åtminstone du verkar förstå problemet och då tror jag inte soc. vill göra ett tvångsomhändertagande som ju en orosanmälan kan resultera i.

Det är alltså ni båda som är vårdnadshavare som måste ta itu med problemet, eventuellt med stöd från t.ex. en stödfamilj.

Det finns förstås ingen patentlösning mer än att prata, prata och prata med flickan och försöka sätta upp gränser för vad hon får och inte får så gott du kan. Jag förstår verkligen att du känner dig frustrerad över att pappan har helt andra gränser än du, men så länge som flickan inte direkt och uppenbart far illa (t.ex. börjar missbruka) av att han sätter gränserna på ett annat sätt så tror jag att det är svårt att komma åt detta.

Det är väldigt bra att du engagerar dig, tyvärr finns det inget annat gott råd tror jag än att kämpa på dag för dag!

Du verkar tro att man gör en orosanmälan för att man ska bedöma om barnet behöver omhändertas? Så är det ju inte alls faktiskt. Man anmäler för att kunna utreda om barnet och föräldrarna behöver någon hjälp. Omhändertagande är den sista åtgärden man tänker på.

14-åring utan regler

INNEHÅLL