Inlägg från: calabalic |Visa alla inlägg
  • calabalic

    Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

    ebe91 skrev 2016-11-02 09:28:31 följande:
    Vi har inga appar alls, hehe! Använder bara youtube oså slår vi på ett klipp åt han som han vill se... har kollat lite på appar för någon månad sedan men han stängde bara ner programmet - det som är så bra när man kan låsa skärmen när han ser youtube. Idag kom han in strax efter 6 till mig (sambon hade åkt på jobbet), låg o mös till 6:30 o då fick han plattan och låg och tittade på youtube till 7:30, det var verkligen lyx för jag somnade om! ;) men ska kika på apparna du nämnde, kanske något som är intressant nog åt han så han inte stänger ner ;)

    Åh, fy! Det lät inte kul. Vi har klarat oss från krupp tack och lov. Min kusin kämpar med deras son och krupp, åker in dådå till akuten för att inhalera... hoppas din son kryar på sig!

    Min skräck är magsjuka... o nu börjar väl den säsongen, gruvar mig verkligen! Ifjol hade hela faniljen magsjuka 2 gånger, men då var sonen iaf 1 år, nu är ju lillasyster så liten...

    Inatt har det äntligen kommit lite snö så nu inväntar vi lillasysters vila så ska vi gå ut och utforska :) katten (som blivit utekatt på senare år) var väldigt skeptisk när jag öppnade dörren åt henne på morgon! ;)
    Å vad härligt det låter att få ligga och mysa lite på morgonen i sängen. Här är det oftast fullt ös direkt, sonen har inget tålamod att ligga vaken i en säng. Han vill springa runt och busa!

    Kul med snö! Vi bor ju lite längre söderut så ingen snö än, är ju inte säkert att det blir nån alls alla vintrar. Förra vintern var sonens första och då kom det snö och jag testade att sätta honom i en pulka. Men han var nog för liten för att tycka att det var nåt speciellt med att åka pulka. Så vi får se vad han säger i år. :) Hur gick det för er?
  • calabalic
    ebe91 skrev 2016-11-05 19:44:44 följande:
    Ja, vi ligger rätt ofta och myser på mornarna, iaf en liten stund :) sen när vi väl kliver upp brukar vi sitta i soffan och se på Barnkanalen eller på Nyhetsmorgon, sen efter ett tag börjar han leka. Mest leker han med djur, framförallt hästar. Han har säkert 20 djur (hästar, kossor, grisar, får osv), dessa ställer han upp på ett fint led.

    Vi har faktiskt hittat någon app nu! "Tittut för småbarn" har blivit en stor favorit senaste dagarna :) väl värd sina 30kr!

    Nja, han hann som inte med snön ifjol. Blev ju 1 år i mars, och han började inte gå förrän april så var ju inte så kul att vara ute med han ifjol vinter. Nu iår tyckte han nog det var lite kul, tog fram en pulka och drog runt han på gården. Fick en liten hink som vi fyllde med snö osv. Men både han och lillasyster är så fruktansvärt förkylda så har blivit några inne-dagar nu.. förhoppningsvis blir de piggare snart för just nu är deras humör inte på topp och de sover rätt kasst...
    Låter som han är bra på att roa sig på egen hand? Jättepraktiskt ju! :) Min son är ju van vid att vi är två vuxna hemma så han leker väl helst med oss. Men han har börjat kunna sitta lugn och leka själv ett tag då och då, vilket är bra. Vad leker din son med förutom djur och ibland youtube? Min springer som sagt runt och busar mycket (helst ska man jaga efter) men gillar också att leka med bilar, kasta med bollar, trycka på leksaker (och vitvaror) som låter och/eller blinkar. Gillar att "spika" på en sån där BRIO-spikgrej. Nu senaste veckan har han börjat uppskatta även lite lugnare lekar som pekböcker, sjunga sånger med rörelser, osv. Men generellt ska det vara mycket ljud och rörelser.

    Vad är det senaste som hänt i lillasysters utveckling? Min blir 3 månader om några dagar och det har väl inte hänt så jättemycket nytt senaste veckorna förutom att hon börjat gripa tag i saker och är nära att skratta. Är kanske vaken lite mer på dagarna.
  • calabalic
    Mor till Ella skrev 2016-11-06 00:25:12 följande:

    Jag har döttrar med 13 mån 3 veckor mellan varandra.de är nu 7 och 6 år.

    Stora dottern är sen i utvecklingen och lilla är tidig.

    Lilla dottern sov hela natten vid 3-4 månader. Jag tyckte inte det var jobbigare med 2.

    Stora dottern började fsk när hon var 3år och lillasyster började när hon var 2år och 5 mån.

    Jag älskade att vara hemma med mina tjejer.

    Jag började synka tjejerna så fort som möjligt.

    Sova, äta, bada, sjukhusbesök,bvc,veckohandla m.m gjordes alltid med och till båda barnen.

    Vi åkte till öppna förskolan 1-2 ggr i veckan där älskade mina tjejer att vara.


    Vad härligt att höra att du tyckte det funkade så bra! Hur reagerade stora från början när lilla kom? Hur lång tid tog det innan de började kunna underhålla/leka med varandra på ett sätt så du inte behövde vara med hela tiden?
  • calabalic
    Drömsandra skrev 2016-10-31 20:36:39 följande:
    Suck! Skrev ett långt svar häromdagen men det försvann på oförklarligt sätt. Har inte hunnit svara förrän nu.

    En stor eloge och styrkekram till dig som får bära på 11 kilo!! Måste va tungt. Har tyvärr inga tips att ge. Livia har varit svår i perioder men hon har mer haft svårt att komma till ro. Hon har dock aldrig velat bli buren. Hon har ibland tagit upp till en timme men aldrig längre. Det gör ju som du säger, att det blir svårt att lägga båda. Livia sov sin första helnatt strax före att lillebror kom, dvs hon var 1.5 år. Dessförinnan vaknade hon mellan 1-3 ggr per natt och somnade om först med välling.

    I helgen är första gången med ordentlig egentid. Jag ska bo på hotell med en kompis medan min sambo och hans föräldrar tar hand om barnen. Ska bli så skönt men samtidigt lite kluvet. Den lille har aldrig sovit utan mig och snuttar gärna på natten. Men behöver verkligen sova. Min sambo fick ha helgen själv hemma medan jag åkte iväg till mina föräldrar. Det är ju ett handikapp att jag inte vill lägga själv (har aldrig försökt och kommer inte heller göra det på ett tag). Man behöver hjälp så fort den andre ska göra något. Mina föräldrar har haft båda i någon timme men inte mer. Tror de kommer klara det men det tar mer emot att be om den hjälpen. Kan era föräldrar ta varsin? Alternativt bara ett par timmar? Det kommer ju bli lättare ju äldre de blir. Klen tröst när man är mitt uppe i det.

    Just nu har Livia kommit in i fasen ta allt från lillebror. Han kan inte leka med ngt förrän hon är där. Suck! Än så länge tar han det men kan se bråken framför mig. ????
    Hur gick det med din egentid och hotellnatt? Funkade det? Kunde du sova? Det lät väldigt skönt och välförtjänt i alla fall! Min minsta känns för liten för att lämna bort en natt hittills (3 mån nästa vecka) men längtar tills man kan göra det! I veckan ska jag iaf vara iväg på egentid några timmar på em och ev några timmar på kvällen också om det funkar.

    Har du och din sambo kunnat ta nån gemensam egentid utan barn än?

    Hehe ja stora här vill gärna leka med lillas leksaker också. Men han säger åtminstone "kack kack" när han tar dem från henne. ;)
  • calabalic
    vikkey skrev 2016-11-06 22:17:12 följande:

    Hej alla! Intressant tråd! Jag väntar tvåan nu (v/0 imorgon måndag) och kommer med lite tur ha 1 år mellan mina - lillgrabben är bara 7 månader. Tvåan är beräknad ett par dagar efter grabbens födelsedag, haha. Kul att läsa om era dagar!


    Oj ja då väntar en intensiv tid! :) Men det är ju mysigt också och det blir lättare med tiden sägs det. :) Var det planerat att få tätt?

    Mitt främsta tips är att om ni behöver få ordning på rutiner med sonen t ex med nattsömn, läggning, sluta amma etc - försök göra det i god tid innan syskonet kommer. Lite tidigt än men när han är 9-10 mån kanske. Vi har jättetrassligt med storas nattsömn och nattning, men det är samtidigt svårt nu att försöka ändra rutinerna/beteendet eftersom vi måste ta hänsyn till lilla. Vi får go with the flow istället och invänta att de båda blir lite äldre.
  • calabalic
    oktoberbebben skrev 2016-11-06 21:11:40 följande:

    Här har vi dotter på 4 och son på 2,5 (17 månaders skillnad är det)

    Som vi har det nu är det riktigt härligt! Barnen leker 50 % tiden super och 50 % är det intensivt bråk. MEN det är bättre nu än för ca 1 år sen så jag klagar inte ;)

    I början kände jag mig värdelös som mamma pga att min dotter kom i skymundan såpass mkt. MIn son var en riktig kolikbebis som ALLTID ville amma, ALDRIG åka vagn. Så vi gjorde inte så mkt mer än att överleva. Minns därmed mkt lite av min dotter tills hon var 3 vilket jag kan "sörja" ibland. Men det är om jag tänker själviskt. Hon själv klagar nog inte då hon älskar sin lillebror mer än någon annan. På så vis är ju hon glad och det är ju det som räknas.

    Det var definitivt inte planerat att ha de så tätt men är väldigt glad för detta nu!


    Vad skönt att höra att det blir bättre, nästan alla verkar säga samma sak. Mina är 3 mån och 17 mån nu och man väntar mest på att månaderna ska gå tycker jag, även om man försöker njuta lite längs vägen också. Var du hemma ensam med båda barnen?

    Förstår känslan att vara en dålig mamma till den äldre. Vi är hemma båda två ett helt år, och vi försöker "byta barn" lite då och då så båda får lagom dos av båda föräldrarna. Men jag är ju knuten mer till den lilla och det märks på den stora att han blir "sårad" när jag väljer bort honom för att jag måste amma t ex. Han har blivit mammig och försöker alltid komma upp i knät trots att lilla är där, osv. Så jag känner mig hemsk mot honom trots att han nog har det ovanligt bra för att vara nybliven storebror.
  • calabalic
    vikkey skrev 2016-11-07 13:39:19 följande:
    Tack för tipsen!

    Vi hade väl tänkt oss hyfsat tätt om möjligt, kring 18-20 månader, men nu blev det såhär - vi kan ju det där med blommor och bin, så vi får skylla oss själva. ;) Men det kommer säkert gå bra det också!

    Vi har en hemskt tacksam liten pojk här hemma, som har haft samma mat- & sovklocka en tid nu. Sover i princip samma tid på dagarna, lätt att lägga på kvällen och äter fem mål mat/gröt/mellis/välling per dag. Det enda vi önskar är att kunna ge honom ett eget rum innan tvåan kommer, då han redan nu oftast sover helnätter i egen säng. Medeeeen vi bor just nu i en tvåa (på typ 78m2) och har lixom inget rum att ge honom. Men vi jagar ny bostad för fullt och hoppas kunna lösa det problemet innan dess. :)
    Vad skönt, i så fall kommer det säkert funka smidigt med två tätt. Hoppas han också är en sån som inte blir så sotis på syskonet. Min son är efter 3 mån fortfarande rejält sotis, har inte särskilt mycket till övers för lillsyrran. Och så fort han får chansen vill han nypas, slå, bita eller kasta saker på henne - inte för att skada såklart utan för att det är kul och busigt. Men vi måste vara som hökar varje sekund.

    Hoppas ni hittar ett större boende! Vi hade hus sen tidigare men däremot fick vi köpa större bil. Och ändå får inte allt plats nu.. hur kan två så små ta upp så mycket plats?! :D

    Hur tänker ni göra med föräldraledighet och förskola och sånt?
  • calabalic
    Drömsandra skrev 2016-11-07 19:44:36 följande:
    Jodå, den där natten kunde jag leta efter bland stjärnorna. På tisdagen blev lillen sjuk, 40 graders feber. Endast amning (vägrade allt annat) och närhet till 100 % som gällde. På torsdagen hade det fortfarande inte släppt trots Alvedon så vi åkte till barnakuten med honom. Ett virus blev diagnosen och de beordrade oss en högre dos Alvedon än vad som står på förpackningen. Ungefär samtidigt som han blev sjuk började vår äldsta hund att halta och så hittade vi en knöl så det blev veterinären med henne på torsdagen. Kan säga att förra veckan inte gick till historien som en av de roligaste.... Som tur var var knölen bara en fettknöl och haltandet hade hon troligen fått genom att få ngt under tassen så hon kämpar fortfarande på (hon är 13 år vår lille tik). Med andra ord så kändes det inte riktigt rätt att sova borta. Däremot så gick jag på ansiktsbehandling under dagen och bio på kvällen. Första gången någonsin som jag gick ensam på bio men kände att jag behövde vara lite med mig själv. Skönt att få lite lyxtid ialla fall.

    Den enda egentid vi tagit oss var när vi var iväg med jobbet förrförra veckan och bowlade och åt mat. Vi jobbar på samma ställe så vi passade på att få lite "egentid" i några timmar. Kändes lite märkligt men skönt att få göra något vuxet tillsammans. Att få ett vuxet svar när man ställer en fråga!

    Haha! Vad skönt ändå att han säger tack tack!! Här sägs det "Ias" och sen bara tar hon. Nu har han börjat reagera med att bli ledsen. Hon kontrar då med "inte meningen". Ibland är det så man ler åt det där.

    Något positivt som hänt är att den store har somnat två gånger själv i sängen medan jag varit utanför!! Vet inte hur det gick till. Jag ger henne lite lite välling så hon har något att varva ner med. Och helt plötsligt sov hon!! :) :)


    Ajdå, vad tråkigt att det inte blev av. Men kul med bio! Vi försökte oss på några timmars gemensamt nöje igår med dubbla barnvakter (en hos farmor och en hos mormor) men det gick åt skogen med lilla. Hon gallskrek från start och fortsatte i 2,5h till så det var bara för oss att åka hem igen. Kände mig som världens sämsta mamma som lämnat henne där.. :(

    Skönt att hunden bara hade en fettknöl. Men vad jobbigt med 40 graders feber hos en så liten! Feber är ju inte farligt (under 42) men man blir ju ändå stressad. Är han frisk nu? Våran stora har ju haft förkylningar och tandsprickning konstant hela hösten. Stackarn.

    Låter ju jättebra att hon somnade själv! Har det fortsatt likadant?
  • calabalic
    ebe91 skrev 2016-11-07 16:01:43 följande:
    Jo, han är rätt bra på att leka själv. Så länge jag är i närheten och bekräftar han. Typ, han härmar lätet på de olika djuren han leker med och jag svarar "gris, häst, kossa, vovve" osv. Kring ålder 11-14 månader höll han på att psykiskt kväva mig (oss). Skulle sitta i knät och leka, bäras överallt, han var som ett plåster på en hela tiden. Men det försvann mitt i allt typ 1 månad innan lillasyster föddes, tack och lov. Men vi är väldigt fysiska i våran familj, sitter gärna nära varandra när vi ser tv, leker osv. Tar i varandra (klapp, strykning osv). Så tror han känner att han får tillräcklig fysisk bekräftelse i vardagen.

    Det är mest djur... har varit mycket bollar men det har minskat. Fodon är det inte så mkt intresse för. Han gillar dock när vi är ute och får hålla på med spade, sop, leksaksgräsklippare, bobbycar osv. Men endel klossar tycker han också är kul! Typ duplo kanske det heter? Och vanliga träklossar, bygga torn. Sen ska han bygga torn av djuren ;) sen har han ett träpussel (djur...) med 1 cm tjocka bitar som han tkr om att både lägga och leka med (ställa bitarna på rad). Sen lite verktyg (hammare och skruvmejsel främst). Och sen har han en sån där magnettavla (som man ritar med en tillhörande penna och sen suddar ut genom att dra i en grej.. svår att förklara!), men då vill han att jag ska rita alla djur han säger... så den har jag idag gömt i förrådet för blev less efter att ha målat samma sak x hundra i flera dagar. Sen endel böcker, främst djurböcker... hahah.. så djur har ett genomgående tema här ;)

    Jadu, nu vänder hon sig hela tiden från rygg till mage, det är väl det senaste. Och vill inte ligga i famnen utan gärna sitta med stöd! Hon pratar också konstant... och här skrattas det för fullt! Man får en annan kontakt med henne, märker att sonen uppskattar hennes närvaro mer o mer - idag tog han ut tutten när han gick förbi henne och gav henne en blöt puss ;) o dom "pratar" ofta med varandra, ler osv.
    Haha! Vad roligt att allt ska vara djur! :D Men det är ju att föredra framför fordon tycker jag. Vi måste ta o köpa lite djurleksaker så han kan börja leka med dem!

    Hur har ni haft det senaste dagarna, något nytt? Insåg att man har väldigt kort horisont med två små barn hemma, man minns senaste veckan som "hur det är" och närmast kommande vecka är vad man hinner/orkar planera. Men generellt är ju dagarna väldigt lika varandra så allt flyter ihop. Idag blev lillasyster i alla fall 3 månader och hon vaccinerades igår. Hon hanterade sprutan lika bra som sin storebror, 5 sek skrik och sen var det glada miner igen. :)
  • calabalic
    ebe91 skrev 2016-11-11 07:52:57 följande:
    Ja, det har nästan övergått till en besatthet. Hästat har länge varit en stor favorit, men det kan ha o göra med att hans moster bor på en hästgård (travhästar). Tipsar om biltemas djur! (www.biltema.se/sv/Fritid/Lek-och-hobby/Inomhus/Dockor-och-djur/Plastdjur-2000023788/ ) billiga och ganska stora, ett plus är att man har någonstans att förvara dom också.

    Dom har varit jätteförkylda, när jag äntligen trott att de håller på att bli friska har de blivit sämre igen... men inge feber eller så, bara tjockt limegrönt snor och hostiga. Vi har ändå varit ute en stund varje dag, dottern har sovit i vagnen och jag och sonen har undersökt dethär med snö ;) åkt pulka och tagit fram spadar osv.

    Idag har vi inbokat en syskonfotografering hos en fotograf, kommer bli så kul! Köpt en blå jättefin klänning till dottern och en blå/vit-randig linneskjorta till sonen. Tack o lov "ser" de inte förkylda ut. Våra föräldrar/far-/mor-föräldrar ska få bilderna i julklapp så är en överraskning.

    Hatar gångerna det är dags för vaccin. När dottern fick sin 3-månaders fick sonen sin 18-månaders samtidigt, gick ändå rätt bra men de drog på sig en förkylning dagarna efter... (alltså det här är 3e förkylningen i höst för båda!). Snart är det dags för 5-månaders vaccinet - hjälp var har tiden tagit vägen?!

    Hur går det nu med storebror? Visar han mer ömsint intresse för lillasyster? Eller ligger hon i skottlinjen jämt?

    Hur ser deras kurvor ut i relation til varandra? Här är kurvorna väldigt lika! Lillasyster är 1 cm längre och väger typ 100g mer (då vägde hon 300g mer när hon föddes och de var lika långa).

    Hur känner du dig i din mammaroll med oro och så? Med sonen lyssnade jag på allt alla hade att säga, nu vet jag mer vad som passar oss och jag litar på mig själv. Samtidigt kan jag nojja jätte mycket "har jag klätt på henne nog?" osv.
    Bra tips med Biltema! Mycket billigare än leksaksaffärer. Det ska vi absolut spana in! Usch vad jobbigt med förkylningar. Min son hade ju krupp och sen dess har han varit rosslig och förkyld och nu har han en tilltagande slemhosta som verkar jobbig. Han har varit tröttare än han brukar idag också, så det kanske är nåt nytt på g. Nattsömnen blir väldigt störd av alla förkylningar.. Längtar till våren, då kanske det lugnar sig lite.

    Vad tyckte sonen om snö och pulka? Gick fotograferingen bra? Inte det lättaste att fota två barn. :) Men jättebra julklapp! Jag ska beställa en almanacka med bilder på barnen + kusinerna och ge till mormor i morfar i julklapp.

    Mja sonen är allt annat än ömsint mot lillasyster tyvärr. Det tar nog ett tag innan han börjar gilla henne tror jag. Vi försöker lära honom att klappa fint och applådera efteråt om han gör det och det funkar ibland, men sen kommer alltid ett nyp eller slag till slut som man måste hejda.

    De är nog också ganska lika i kurva tror jag, lite svårt att jämföra eftersom sonen föddes 3 veckor tidigare än dottern.

    Mammarollen och oro ja, det är så konstigt för jag har blivit mer orolig och nojig sen lillasyster föddes än jag var innan - men oron gäller främst storebror! Själva arbetet med barnen och vardagen känner jag mig trygg med, men jag oroar mig för "dolda fel" som jag borde ha upptäckt, att han ska sluta andas på natten osv. Kom på häromdagen att det säkert beror på dotterns dramatiska födsel (urakut snitt) och sen att vi fick åka in med henne 3 dagar senare för att hon blev blå. Jag insåg kanske då hur lite kontroll man har.. Känner du dig ofta orolig för allvarliga saker som att de ska dö och så?
  • calabalic
    Drömsandra skrev 2016-11-11 22:32:26 följande:
    Åh, känner igen det där. Med Livia var det hur jobbigt som helst i början när vi lämnade henne. Gick och tränade och sprang alltid hem för jag var så stressad. Hon grät mycket första gångerna men det blev bättre och bättre. Hon fick mer och mer stunder där hon var glad och till slut kunde de trösta henne. Idag har hon en helt fantastisk relation till mina föräldrar så hon verkar ha klarat det där utan alltför stor skada. Jag är lite splittrad till hur man ska göra. Känns det inte rätt så ska man strunta i det! Det kommer tillfällen längre fram! Jag gick upp så mycket i vikt och behövde verkligen komma ifrån så jag fick bita ihop och köra! Efter några gånger blev det lugnare!

    Var de hemma hos er eller hos sig? Får för mig att det kan va lättare om de är i hemmamiljön.

    Fråga igen på måndag! Har inte lagt själv någon mer gång! Men just nu får vår lille inte va ifred en sekund. Påfrestande för hela familjen då vi måste skydda honom från storasyrran. Hon verkar mer avis nu än tidigare och har börjat slå honom mer medvetet. ????
    Ja det var hemma hos dem och de har dessutom lite kallare där än vi har hos oss. Och så har hon ju inte träffat dem så jätteofta. När de gjort det har det funkat bra, de har kunnat hålla henne och hon har smajlat och pratat. Men den här gången började hon skrika nästan direkt efter att jag stuckit och fortsatte sen hela tiden. När jag kom tillbaka blev hon lugn på nån minut i min famn och efter lite amning log hon stort - men hon började gråta direkt igen om mina föräldrar försökte hålla henne, trots att jag var precis bredvid. Och det fortsatte så även nästa dag. Vet inte vad som var fel riktigt men som du säger kan det ha varit en otrygg miljö. Hon hade dessutom vaccinerats tidigare på dagen så hon kanske hade några sjuksymtom som var obehagliga.

    Visst är det jobbigt när den äldre är avis på den yngre! Jag trodde inte det skulle vara så mycket sånt när när äldsta var så liten när hon föddes (14 mån), trodde svartsjuka och såna känslor kom efter 1,5 år eller så. Men sonen blir tydligt sotis när vi ägnar oss åt lillasyster och han verkar inte gilla henne alls. Egentligen tror jag han är för liten för att förstå konsekvens, men man får känslan att han försöker göra illa henne med flit. Tror dock snarare att han försöker få uppmärksamhet och att han märkt att vi reagerar när han ger sig på lillasyster. Man måste ha koll varje sekund de är ensamma ihop. Hur säger ni ifrån och hur reagerar stora då?
  • calabalic
    Raggsockan skrev 2016-11-12 07:32:05 följande:

    Hej, lite sent in kanske. Har läst tråden några gånger förut men aldrig fått tid o svara ???? är hemma med en snart 3månader son och en dotter på 19 månader.

    Kul att läsa om era upplevelser och speciellt de du skrev ebe91 nu senast. Stämmer så väl in på mig både med hur känslorna växte fram för äldsta men kom redan på BB med lilla. Och de där med döden, blivit så medveten om att de kan hända både mig och dem ngt usch. Hahah

    Och nu vakna lillebror...


    Välkommen hit! Förstår att du inte hunnit skriva här, det tar några dagar mellan varven för mig med! ;) Dina barn är nästan som mina i ålder då, bara dottern som är 2 mån äldre. Hur funkar vardagen för er? Är dottern på förskola eller är du hemma med båda hela tiden? Vad är svårast tycker du?

    Själv längtar jag till våren. Typ april. Då är stora nästan 2 år och lilla 8 mån, plus att det börjar bli varmare ute = lättare att gå ut spontant, hänga i lekparker etc, och färre förkylningar..
  • calabalic
    ebe91 skrev 2016-11-12 07:13:24 följande:
    Längtar också till våren, älskar vårdagarna här i norr! (-5 grader och strålande sol!). Fara ut och grilla och leka i snön... och lite mindre förkylningar framförallt!

    Han tyckte det var jättekul, ville absolut inte gå in när jag tyckte det var dags för lunch ;) idag kommer hans jämnåriga kusin och leker, blir att gå ut då också! :)

    Fotograferingen gick ändå helt okej, sonen är jääätteblyg men efter ett tag var han mer samarbetsvillig (familjeporträtten i början var nog inga glada miner från hans sida - inga ledsna heller såklart bara väldigt neutrala). Det svåra var ju att få både han och lillasyster att titta mot kameran (eller iaf upp från golvet) samtidigt. Men det är en bra fotograf, han sa att i värsta fall får han klippa och klistra lite ;)

    Okej... sonen kan somsagt vara världens goaste, men ett tjuvnyp eller lite för hårdhänt klappning kan komma dådå. Men han är väldigt noga med att hon ska följa med oss (om vi går till köket för att äta frukost och lillasyster ligger nöjd i gymet i vardagsrummet kan hon få ligga kvar där - men då kan sonen sitta och peka och säga ngt som liknar "lillasyster"(lllschy) hela frukosten tills jag hämtar henne).

    Jaha, ja då kan det ju skilja, mina föddes +9 och +5.

    Alltså jag är orolig på ett annat sätt, mer innerligt typ. För allt. Jag tror att all kärlek för barnen har fått mig att tänka på döden... på ngt konstigt sätt. Jag har blivit mer medveten om livet, och med sonen växte känslorna fram under tiden medan för dottern var känslorna så uppenbara direkt hon föddes. Hade inte svårt att ta mig till sonen eller så, men då var ju allt man kände nytt. Och bara tanken på att det ska hända dom något kan få mig att grina... alltså, haha, nu kan jag skratta åt det men förra veckan när lillasyster blev förkyld och började hosta så konstigt överanalyserade jag det lite... är hon inte lite blå? Och jättefebrig? Får hon luft? Ska jag ringa ambulans? Kvävs hon? Nu såhär 1 vecka senare förstår jag ju att hon bara är lite förkyld...
    Vad kul att han gillade snön! Här var det snö en dag, nu har det smält bort igen och ska bli uppåt 7 plusgrader i veckan. Vi hann inte testa pulka. Förresten hur gör du när du är ute i snön med båda ensam? Sover lilla i vagnen?

    Hehe gud så skönt att höra att nån annan är likadan! Jag är också sådär löjligt nojig. Ser han inte lite vimmelkantig ut, borta i blicken? Slår inte hjärtat lite väl fort? Varför sover han så länge? Och så måste jag ju kontrollera flera ggr så han andas de nätter han sover bra. Han har varit sjuk i 3 veckor nu med hosta som tilltagit senaste 3 dygnen, och även mer trötthet. Man borde vara tacksam att han sover mer och somnar tidigare, men jag blir orolig att nåt är fel.. Det är så jobbigt! Tror det blir bättre när han kan prata. Nu måste man ju gissa sig till hur de mår.
  • calabalic
    Drömsandra skrev 2016-11-12 19:33:48 följande:
    Ge det lite tid så kommer det ge med sig med föräldrarna. Det kan jag nästan lova. Kanske att hon känner av allas osäkerhet också och det gör det hela värre? Tycker det låter klokt som du gör - är nära dina föräldrar men själv håller henne.

    Ja du, önskar jag hade ett klockrent svar på hur vi säger ifrån. Det vi gör är att vi säger nej, tar bort henne och så får hon säga förlåt. Vi har en liten ramsa vi använder oss av: "i den här familjen klappar, pussas och kramas man - inte slår". Den används även när hon försöker slå oss. Ett nytt fenomen som jag tror kommer från dagis. Hon typ ger en lavett mot axeln. Sen har hon börjat kasta saker också... suck! Hur gör ni? Har ni ngt bra knep? Märker ni skillnad om ni spenderar mer tid med honom?
    Det är ungefär samma sak för oss - vi säger "nej, du får inte slå, man ska klappa fint!" och så ger vi honom chansen att klappa fint. Men slår han igen så lyfter vi bort honom. Man ser oftast på honom om han är sugen på att fortsätta slå/nypas/bitas/kasta saker. När han klappar (hyfsat) fint så brukar vi applådera och berömma. Annars försöker vi i möjligaste mån se till att han inte kommer nära nog att försöka nåt. Vet inte om jag tycker det blir så mkt skillnad om vi spenderar mkt tid med honom. Märker du skillnad på det?

    Det jobbigaste tycker jag dock är att se hans svartsjuka blick när vi (eller nån annan) ägnar lillsyrran mer uppmärksamhet än honom. Han ser sårad och förvånad ut, tittar lääänge. Ibland när jag ammar kommer han och vill sätta sig i mitt knä, men när han förstår att han inte får det sätter han sig precis intill och kör med en liten bil på mitt ben. Då ser han lite uppgiven ut och jag känner mig som en halv mamma. :(

    Undrar hur gammal lilla behöver bli för att de ska kunna leka med varandra. Eller åtminstone ha nåt utbyte. Minst ett år till krävs nog iaf.
  • calabalic
    ebe91 skrev 2016-11-15 07:04:02 följande:
    Jag brukar passa på att gå ut när lillasyster ska sova, hon sover så jäkla bra utomhus! (Igår sov hon middag i 3 timmar - det gör hon ALDRIG inomhus). Parkerar henne på altanen och slår på babyvakten, sen kan jag och sonen röra oss fritt på gården. Igår var vi en sväng till lekparken ca 500m bort. Provade dra sonen i pulkan istället för att ta syskonvagnen, gick toppen det med! Tycker mer om våran emmaljunga (rymmer voksin) medan jag tycker donkeyn är för smal i liggdelen (inte en chans att jag får ner voksin utan måste då bängla på henne massa kläder).

    Precis, man överanalyserar allt... när vi kom hem från thailand i vintras blev sonen jättesjuk. Hade över 41 graders feber i en vecka trots maxdos alvedon och ipren, fick knappt i han ngt.. tillslut blev vi inlagda på sjukhus med han och snacka om att jag var orolig! Man misstänkte bla denguefeber, men i slutändan konstaterade man att det bara var ngt jobbigt virus. Kvicknade till när han fick dropp... det var nog det värsta hittills. Kunde inte sova för jag låg o oroade mig så..
    Oj men Thailandssjukan lät ju riktigt läskig ändå, inte bara en vanlig noja.. huga! Jag skulle ha kreverat av oro. Skönt att det inte var dengue iaf, och skönt att ni fick sjukvård! Barn kan ju bli så himla sjuka alltså.. och det värsta tycker jag är att de inte riktigt kan säga hur de mår när de är små, vad som är fel osv. Min dotter blev ju som sagt blå när hon var 4 dagar, det är nog värst hittills för oss.. färgen kom tillbaka igen efter en halvminut men den färden till sjukhuset var stor ångest.. jag satt där bak med henne och kontrollerade så hon andades. Var helt livrädd och ställde in mig på att förlora henne.. i chocken tänkte jag "positiva tankar" typ "om hon dör så har vi ju iaf ett barn kvar" och "nu har vi ju knappt hunnit lära känna henne, det hade varit värre om hon dog när hon var 6 mån".. Vågade knappt sova i några dygn efter det. Sen var vi ju väldigt oroliga när sonen hade krupp också, första natten sov jag totalt en timme max.. Annars har vi hittills varit besparade riktigt rejäla sjukdomar.. peppar, peppar..

    Låter som en bra lösning! Dottern gillar att sova i vagn verkar det som? Behöver du vagna eller gå med henne för att hon ska somna? Vad har ni för dubbelvagn och trivs barnen i den?
  • calabalic
    nokitus skrev 2016-11-16 22:26:44 följande:

    Hej. Jag har också två små, en pojke på 18 mån och en tjej på 4 ???? jag undrar egentligen bara...vad har ni för barnvagnar? Jag har ett problem med att hitta en syskonvagn som ryms i bakluckan på bilen, och jag har inte lust att byta bil. Har ni något tips om någon som inte är så vansinnigt stor?


    Vi har en Babytravel, en sån här:
    www.hittabarnvagn.nu/babytravel-dublin-basic/

    Vet inte vad du har för bil, vi har Hyundai i40 och där får den plats med hyfsat god marginal. Men vagnen är ju inte jätteliten direkt. Ca 75 cm bred vilket jag tror är standard för dubbelvagnar.

    Finns väl vissa modeller där man liksom "staplar" barnen uppepå varann och de tror jag är lite mindre och blir väldigt kompakta när de fälls ihop. Dock får man nog tumma på annat då t ex packutrymme i vagnen, komfort etc. T ex den här:
    lekmer.se/barn-och-baby/barnvagnar/sittvagnar/phil-teds-sittvagn-dash-buggy-2016-black

    Jag kollade lite på den här, den är bara 65 cm bred, men tyckte den var lite för dyr. Kanske finns begagnad dock?!

    lekmer.se/barn-och-baby/barnvagnar/syskon-o-tvillingvagnar/mountain-buggy-v2-5-duet-syskonvagn-black
  • calabalic
    Jw83 skrev 2016-11-22 06:14:53 följande:

    Vår son älskar traktorer och djur. Han brukar få åka med i sin pappas traktor och är ofta med och sköter om djuren här hemma. För ettpar veckor sedan fick han sin första ponny :) En snäll liten shettis. Han leder runt henne så fint på gårdsplanen och åker snowracern efter henne.

    Jag tror att kontakten med djur är ganska bra för barn.

    Är det någon mer som har djur och kan se några bra effekter?


    Vi har inga husdjur än så länge men vill skaffa när det har lugnat ner sig lite. Sonen älskar farmor och farfars hundar! Är helt övertygad om att djur är jättebra för barn! Är själv uppväxt med katt och de fungerade både som tröst och nöje och att man lärde sig ta hand om andra. Det enda negativa var att de ju dog och då var man ju så himla ledsen..
Svar på tråden Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?