Inlägg från: Drömsandra |Visa alla inlägg
  • Drömsandra

    Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

    Hoppas gärna in här.

    Vi har två barn, en tjej på två år och en son på sex månader. Helt fantastiskt men ibland vill jag bara gå hemifrån för att få lite tid att tänka och lugn och ro.

    När sonen föddes skedde förlossningen så snabbt så vi födde honom hemma. Som tur var hade mina föräldrar hunnit komma så de tog hand om dottern. En intensiv start som var lite jobbig då vi aldrig riktigt hann bearbeta eller prata ordentligt om det. VI åkte hem samma dag och dagen efter fick storan 41 graders feber och sen blev hela familjen sängliggandes i två veckor. Och vips så var pappaledigheten slut! :( Det tog med andra ord ett tag för oss att komma in i vår nya situation.

    Jag tycker det flyter på hyfsat dagtid nu för tiden. Hade önskat att lillkillen tyckte bättre om att sova själv dagtid. Han ligger gärna i babybjörnen atlernativt i en gåendes vagn. Med andra ord svårt att göra så mycket annat. Peppar, peppar har det blivit lite bättre sista tiden. Men dagsovningen med storan funkar uselt. Hon brukar somna i sin säng efter en stund där men lagom när hon börjar somna till börjar lillebrorsan låta och då hoppar hon upp direkt och vägrar sova. TIll slut blir hon övertrött och inte alls rolig och det slutar med att jag får slita på alla kläder och dra ut vagnen. Jag inser efter en del kämpandes att det nog är så det får bli. Kostar för mycket att fortsätta kämpa. Hur har det funkat för er? Tips mottages tacksamt!!

    Den lille somnade väldigt bra i sitt babynest när han var mindre och sov med två, tre uppvak. Dock sista två månaderna har det blivit sämre och sämre. Somnar bara med amning och många uppvak. Pappa sover med dottern som har sovit helnätter sedan strax innan sonen föddes. Önskar uppvaken var färre för den lille och att vi kunde söva bägge på en förälder. Som det är nu är vi båda låsta till hemmet under nattningen.

  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-10-16 16:24:55 följande:
    Välkommen hit! :) Oj det var en minst sagt dramatisk start. Lät jobbigt! Men skönt att ni fått till rutinerna dagtid hyfsat nu. Hur ser en typisk dag hos er ut?

    Nu är ju mina två några månader yngre (16 och 2 mån) men framför allt är både jag och pappan föräldralediga ihop, så för oss funkar det bra med dagsömnen. Vi har hand om ett barn var. Jag förstår inte hur ni som är hemma själva klarar av det, tycker det känns som man skulle vilja vara tre föräldrar. :D

    Vad har varit svårast med att ha syskon så tätt tycker du? Jobbar pappan heltid?
    Ja, det var en rivstart in i tvåbarnslivet kan man säga! :) Stora är på förskola tis-tors men måndag och fredag är typ att pappa går upp med stora omkring 6.00. Då brukar han ha bägge så jag får sova en stund till (lillen sover sådär just nu). Vid halv åtta-åtta väcker han mig och går ut med våra två hundar medan jag äter frukost efter att ha lekt en stund med stora. Stora brukar oftast äta något litet med mig. Sen brukar jag försöka ta mig ut en sväng på förmiddagen. Vid elvatiden går jag in och börjar fixa lunch till oss bägge. Oftast några rester alternativt något färdigt. Försöker att inte planera att behöva fixa käk - för mycket som stor på spel! :) Efter käket kommer utmaningen - sömnen! Några gånger har jag lyckats genom att ligga i sängen med bägge men många gånger har den lille somnat men lagom när han börjar vakna till så börjar stora somna in och han väcker henne. Lagom kul. Ibland har jag kört med vagnen på balkongen och hon somnat men sista kortet är att gå ut och gå. Funkade lättare när man slapp klä på alla sina kläder. Efter sömnen (om vi inte redan gått ut) blir det en promenad med hundarna. Stora går oftast själv då. Sen är vi inne de timmar som är kvar till pappa kommer hem. Han fixar då maten till oss alla och sen är det dags för kvällen. Jag lägger den lille och han den stora.

    Min mamma har vid några måndagar flexat ut vid 11.00 och hjälpt till med läggning och eftermiddagen. Behöver jag säga hur skönt det är?! :) Pappan jobbar heltid men har en del semester kvar som han kommer börja plocka ut när han kan på fredagarna. Han har tagit en hel del flex vilket börjar visa sig på flexsaldot!

    Jobbigaste har helt klart varit sovstunden och när Lillen har sina perioder då han vägrar att ligga själv helt och hållet. Då är det bärselen som gäller och han har fått hänga på. Han har hängt både upp och ner men verkar nöjd så länge han får vara där. Förskolan har tittat lite konstigt på mig när jag har satt på stora tjejens skor med honom hängandes. Men vad ska man göra?! Han har inte heller varit en sån som sovit i timmar utan tyckt att 30 minuter i bärselen funkar finfint... :/
    Sen när båda skriker på varsitt håll - då står min hjärna helt stel och blir handlingsförlamad. Peppar, peppar så har det blivit lättare nu när Lillen har börjat sitta upp och att den store kan prata och förstå mer. Lillen underhåller sig själv lite bättre. Vår stora har också varit väldigt duktig även om hon har haft sina utbrott. Jag har prioriterat ner mig själv till typ plats åtta och fokuserat på henne så fort jag har haft möjlighet. Inkluderat henne i det mesta jag gjort med lillen. Men det är inte lätt. Jag hade önskat att vi hade vetat att det skulle vara så här tufft så vi hade kunnat planera in mer ledigt tillsammans.
  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-10-16 22:48:17 följande:
    Oj har ni hundar också, jösses då är det fullt upp hos er! :D Var det planerat att få så tätt? För oss var det inte det. Vi kämpade i 5 år innan vi fick sonen med ivf, så vi trodde inte att vi kunde få barn naturligt.. särskilt inte när jag helammade.. men så blev jag gravid när sonen var 3-4 mån och vi behöll eftersom det kändes som kanske enda chansen att få syskon.

    Jag är jättetacksam att vi är hemma båda, men det var faktiskt inte heller planerat. Mannen blev av med jobbet när han var pappaledig så han fortsatte sin pappaledighet några månader till. Han ska börja plugga efter nyår, byta karriär. Så då kommer jag få testa på att vara själv med barnen hela dagar.. men då är ju båda lite äldre så det kanske funkar.

    Vad tyckte stora om att få ett syskon? Och hur behandlar hon honom? Min stora gillar tyvärr att nypa, riva och kasta saker på lilla så han får inte komma nära så mycket. Hoppas han blir lite snällare snart för jag vill ju att de ska bli bästisar sen! :)
    Ja, två småhundar på 13 och 11 år. Jag skulle nog inte rekommendera någon i vår situation att skaffa hund men de fanns ju liksom här innan. VIssa gånger har vi låtit hundvakten ha dem några dagar eller våra svärföräldrar så att hundar och vi kan få vila lite.

    När min äldsta var fem månader fick jag diagnosen Hashimotos. En underfunktion i sköldkörteln. Det här hade jag läst kunde påverka möjligheten till att bli gravid så när mina värden blev mer normala började vi köra utan skydd med tron om att det skulle ta en stund. Och ärligt talat, hur ofta hade vi sex egentligen? Men det spelade visst ingen roll för gravida blev vi, snabbare än tänkt.

    Jag och min syster och även min man och hans syster är väldigt nära i ålder så det har säkert påverkat vår önskan att få tätt. Jag pratade med en annan förälder på förskolan och hon sa att hela första året var extremt jobbigt men att det sen blev lättare. Jag lever på den! :)

    Den stora kan ha sina stunder då hon är hårdhänt. Hon blir ofta väldigt ivrig och kan lätt lägga sig på honom. Vid några tillfällen har hon gett honom en liten tjuvsmäll när hon blivit för svartsjuk men som tur var händer det sällan. Vi kan inte lämna dem ensamma för hon är för liten för att förstå vad hon gör. Täcke över huvudet, gungar babysittern så hela han studsar osv. Snällt tänkt men ack så fel det kan gå...

    Hur gamla var era nu? Tycker han om att hjälpa till? Kan det underlätta? Nu måste jag nog sluta för storan har satt sig på lillen i babysittern. Och han bara skrattar. Lillasyskonen blir nog mer tåliga tror jag! :)
  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-10-19 20:40:05 följande:
    Ursäkta sent svar, det har varit lite körigt då sonen sovit väldigt dåligt på nätterna och då orkar inte mannen på samma sätt på dagen så då får jag dra ett tyngre lass. Jag klarar sömnbrist bättre, antagligen tack vare att jag ammar. Hur reagerar du på sömnbrist?

    Jag är också nära min syster i ålder, är 20 månader äldre än hon, och vi har haft väldigt stor glädje av varandra hela livet. Vi lekte jättebra när vi var små så mina föräldrar hade det rättså gött. :) Det är lite så jag hoppas att det blir med mina barn, både för deras och vår skull. Men man ska ju inte ta för givet att de blir så.

    Har iaf en kompis som har 15 mån mellan sina och hon säger exakt samma som din bekant, att första året är jättejobbigt men sen blir det jättebra. Hennes barn är också bästa vänner och gillar samma saker.

    14 mån är det mellan våra. Han gillar att hjälpa till med allt möjligt. Han älskar att trycka på knappar och lär sig jättesnabbt. Han kan numera sätta igång diskmaskinen, tvättmaskinen, tv:n, kaffebryggaren och till och med spisen med barnlås! Och vi har inte lärt honom, han kom på själv hur man gör..

    Har du några knep som du tar till med den äldre när ingenting annat funkar? Alltså om det är skrik eller inte vill sova osv.. Hos oss funkar iPaden eller vissa klipp på youtube, och så är vagnen superbra för i den är han oftast lugn och kan somna.
    Oj, 14 månader! Ja, det förstår jag är tufft. Vid 14 månader kan de ju göra en hel del själv men ändå inte (talar utifrån min erfarenhet med Livia). Det blir en del spring och koll på dem små liven vid den åldern. På så sätt var det mer tacksamt i åldern Livia är i. Hon kan greja mycket med sitt utan att jag behöver vara där som en hök hela tiden. Ett tag hade hon dille på att stoppa allt i munnen. Inte så kul! Smart tror jag att låta honom hjälpa till och känna sig delaktig. Tror det minskar antalet konflikter. Låter som ni har en smart grabb! :)

    Har ni någon som kan gå in och hjälpa er ibland? Bara att få ta en promenad tillsammans utan barnen, eller en bit käk kan ju göra tillvaron lättare. Sömnbristen har varit det som orsakat mest konflikter i det här hemmet. Ingen av oss funkar bra utan sömn. Jag blir mycket "mörkare i sinnet", lättare att gråta, att bli arg och svårare att ta tag i saker. Nu när den lille sover dåligt är det pest. Vi har nu börjat ge lite välling och ersättning o hoppas det hjälper. Hur blir du?

    Sömntipset för oss har varit vagnen och sätta fast henne i selen. Det är som att hon vet att hon inte kommer loss och därför också kan slappna av bättre. Ibland kan välling funka, även om jag är lite emot det. Men är det kris så är det. Paddan funkar sådär för oss. Hon börjar mest blippa runt på en massa olika och känns som hon går upp mer i varv. Så tyvärr inga direkta knep... tyvärr.
  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-10-26 18:42:33 följande:
    Hu, vi brottas fortfarande med sömnproblem för den stora här. Igår somnade han kl 20, vaknade sen första gången 22:30 och var ledsen så vi fick ge varm mjölk och bära. Sen vaknade han minst en gång i timmen heeela natten så vi fick gå upp och bära. Han somnade direkt i famnen men vaknade snabbt så fort man la ner honom. Så frustrerande! Förstår inte vad som var fel. Har ont i hela kroppen idag.. han väger ju ändå 11 kg!

    Jo alla våra mor- och farföräldrar bor i närheten och är pensionärer så de hjälper till ganska mycket. Dock blir det för mycket för dem att ha båda barnen samtidigt så det blir vanligtvis att de har stora, en av oss har lilla medan den andre får lite egentid. Det blir liksom ingen egentid ihop. Dessutom används ofta egentiden till hushålls- eller trädgårdsgöra, läkarbesök eller andra praktiska måsten. Man vill inte slita för mycket på barnvakterna i onödan. Får du nån egentid och får ni nån vuxentid ihop?

    Har du testat att natta båda barnen själv nån kväll? Jag förstår inte ens i teorin hur det skulle gå till hos oss, eftersom stora tar uppåt 3h att natta samtidigt som lilla vaknar av att stora stojar, bankar och skriker under nattningen.. Lilla vill somna ca 19, stora oftast mellan 20-21. Än så länge har vi undvikit situationen.
    Suck! Skrev ett långt svar häromdagen men det försvann på oförklarligt sätt. Har inte hunnit svara förrän nu.

    En stor eloge och styrkekram till dig som får bära på 11 kilo!! Måste va tungt. Har tyvärr inga tips att ge. Livia har varit svår i perioder men hon har mer haft svårt att komma till ro. Hon har dock aldrig velat bli buren. Hon har ibland tagit upp till en timme men aldrig längre. Det gör ju som du säger, att det blir svårt att lägga båda. Livia sov sin första helnatt strax före att lillebror kom, dvs hon var 1.5 år. Dessförinnan vaknade hon mellan 1-3 ggr per natt och somnade om först med välling.

    I helgen är första gången med ordentlig egentid. Jag ska bo på hotell med en kompis medan min sambo och hans föräldrar tar hand om barnen. Ska bli så skönt men samtidigt lite kluvet. Den lille har aldrig sovit utan mig och snuttar gärna på natten. Men behöver verkligen sova. Min sambo fick ha helgen själv hemma medan jag åkte iväg till mina föräldrar. Det är ju ett handikapp att jag inte vill lägga själv (har aldrig försökt och kommer inte heller göra det på ett tag). Man behöver hjälp så fort den andre ska göra något. Mina föräldrar har haft båda i någon timme men inte mer. Tror de kommer klara det men det tar mer emot att be om den hjälpen. Kan era föräldrar ta varsin? Alternativt bara ett par timmar? Det kommer ju bli lättare ju äldre de blir. Klen tröst när man är mitt uppe i det.

    Just nu har Livia kommit in i fasen ta allt från lillebror. Han kan inte leka med ngt förrän hon är där. Suck! Än så länge tar han det men kan se bråken framför mig. ????
  • Drömsandra
    oktoberbebben skrev 2016-11-06 21:11:40 följande:

    Här har vi dotter på 4 och son på 2,5 (17 månaders skillnad är det)

    Som vi har det nu är det riktigt härligt! Barnen leker 50 % tiden super och 50 % är det intensivt bråk. MEN det är bättre nu än för ca 1 år sen så jag klagar inte ;)

    I början kände jag mig värdelös som mamma pga att min dotter kom i skymundan såpass mkt. MIn son var en riktig kolikbebis som ALLTID ville amma, ALDRIG åka vagn. Så vi gjorde inte så mkt mer än att överleva. Minns därmed mkt lite av min dotter tills hon var 3 vilket jag kan "sörja" ibland. Men det är om jag tänker själviskt. Hon själv klagar nog inte då hon älskar sin lillebror mer än någon annan. På så vis är ju hon glad och det är ju det som räknas.

    Det var definitivt inte planerat att ha de så tätt men är väldigt glad för detta nu!


    Vad skönt att höra! Här går man och försöker säga mantrat "det blir bättre, det blir bättre" i huvudet de dagar/timmar/minutrar det är kaos. Känner såväl igen känslan med att den äldste kommer i skymundan. Vår yngste sover gärna inte själv, då blir det bara 10-15 minuter här och där och bara hattigt.

    Varför blev det bättre när det blev bättre? Var det deras utvecklingsfaser eller ngt annat?
  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-11-06 23:07:37 följande:
    Hur gick det med din egentid och hotellnatt? Funkade det? Kunde du sova? Det lät väldigt skönt och välförtjänt i alla fall! Min minsta känns för liten för att lämna bort en natt hittills (3 mån nästa vecka) men längtar tills man kan göra det! I veckan ska jag iaf vara iväg på egentid några timmar på em och ev några timmar på kvällen också om det funkar.

    Har du och din sambo kunnat ta nån gemensam egentid utan barn än?

    Hehe ja stora här vill gärna leka med lillas leksaker också. Men han säger åtminstone "kack kack" när han tar dem från henne. ;)
    Jodå, den där natten kunde jag leta efter bland stjärnorna. På tisdagen blev lillen sjuk, 40 graders feber. Endast amning (vägrade allt annat) och närhet till 100 % som gällde. På torsdagen hade det fortfarande inte släppt trots Alvedon så vi åkte till barnakuten med honom. Ett virus blev diagnosen och de beordrade oss en högre dos Alvedon än vad som står på förpackningen. Ungefär samtidigt som han blev sjuk började vår äldsta hund att halta och så hittade vi en knöl så det blev veterinären med henne på torsdagen. Kan säga att förra veckan inte gick till historien som en av de roligaste.... Som tur var var knölen bara en fettknöl och haltandet hade hon troligen fått genom att få ngt under tassen så hon kämpar fortfarande på (hon är 13 år vår lille tik). Med andra ord så kändes det inte riktigt rätt att sova borta. Däremot så gick jag på ansiktsbehandling under dagen och bio på kvällen. Första gången någonsin som jag gick ensam på bio men kände att jag behövde vara lite med mig själv. Skönt att få lite lyxtid ialla fall.

    Den enda egentid vi tagit oss var när vi var iväg med jobbet förrförra veckan och bowlade och åt mat. Vi jobbar på samma ställe så vi passade på att få lite "egentid" i några timmar. Kändes lite märkligt men skönt att få göra något vuxet tillsammans. Att få ett vuxet svar när man ställer en fråga!

    Haha! Vad skönt ändå att han säger tack tack!! Här sägs det "Ias" och sen bara tar hon. Nu har han börjat reagera med att bli ledsen. Hon kontrar då med "inte meningen". Ibland är det så man ler åt det där.

    Något positivt som hänt är att den store har somnat två gånger själv i sängen medan jag varit utanför!! Vet inte hur det gick till. Jag ger henne lite lite välling så hon har något att varva ner med. Och helt plötsligt sov hon!! :) :)


  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-11-10 22:04:27 följande:
    Ajdå, vad tråkigt att det inte blev av. Men kul med bio! Vi försökte oss på några timmars gemensamt nöje igår med dubbla barnvakter (en hos farmor och en hos mormor) men det gick åt skogen med lilla. Hon gallskrek från start och fortsatte i 2,5h till så det var bara för oss att åka hem igen. Kände mig som världens sämsta mamma som lämnat henne där.. :(

    Skönt att hunden bara hade en fettknöl. Men vad jobbigt med 40 graders feber hos en så liten! Feber är ju inte farligt (under 42) men man blir ju ändå stressad. Är han frisk nu? Våran stora har ju haft förkylningar och tandsprickning konstant hela hösten. Stackarn.

    Låter ju jättebra att hon somnade själv! Har det fortsatt likadant?
    Åh, känner igen det där. Med Livia var det hur jobbigt som helst i början när vi lämnade henne. Gick och tränade och sprang alltid hem för jag var så stressad. Hon grät mycket första gångerna men det blev bättre och bättre. Hon fick mer och mer stunder där hon var glad och till slut kunde de trösta henne. Idag har hon en helt fantastisk relation till mina föräldrar så hon verkar ha klarat det där utan alltför stor skada. Jag är lite splittrad till hur man ska göra. Känns det inte rätt så ska man strunta i det! Det kommer tillfällen längre fram! Jag gick upp så mycket i vikt och behövde verkligen komma ifrån så jag fick bita ihop och köra! Efter några gånger blev det lugnare!

    Var de hemma hos er eller hos sig? Får för mig att det kan va lättare om de är i hemmamiljön.

    Fråga igen på måndag! Har inte lagt själv någon mer gång! Men just nu får vår lille inte va ifred en sekund. Påfrestande för hela familjen då vi måste skydda honom från storasyrran. Hon verkar mer avis nu än tidigare och har börjat slå honom mer medvetet. ????
  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-11-12 08:48:38 följande:
    Ja det var hemma hos dem och de har dessutom lite kallare där än vi har hos oss. Och så har hon ju inte träffat dem så jätteofta. När de gjort det har det funkat bra, de har kunnat hålla henne och hon har smajlat och pratat. Men den här gången började hon skrika nästan direkt efter att jag stuckit och fortsatte sen hela tiden. När jag kom tillbaka blev hon lugn på nån minut i min famn och efter lite amning log hon stort - men hon började gråta direkt igen om mina föräldrar försökte hålla henne, trots att jag var precis bredvid. Och det fortsatte så även nästa dag. Vet inte vad som var fel riktigt men som du säger kan det ha varit en otrygg miljö. Hon hade dessutom vaccinerats tidigare på dagen så hon kanske hade några sjuksymtom som var obehagliga.

    Visst är det jobbigt när den äldre är avis på den yngre! Jag trodde inte det skulle vara så mycket sånt när när äldsta var så liten när hon föddes (14 mån), trodde svartsjuka och såna känslor kom efter 1,5 år eller så. Men sonen blir tydligt sotis när vi ägnar oss åt lillasyster och han verkar inte gilla henne alls. Egentligen tror jag han är för liten för att förstå konsekvens, men man får känslan att han försöker göra illa henne med flit. Tror dock snarare att han försöker få uppmärksamhet och att han märkt att vi reagerar när han ger sig på lillasyster. Man måste ha koll varje sekund de är ensamma ihop. Hur säger ni ifrån och hur reagerar stora då?
    Ge det lite tid så kommer det ge med sig med föräldrarna. Det kan jag nästan lova. Kanske att hon känner av allas osäkerhet också och det gör det hela värre? Tycker det låter klokt som du gör - är nära dina föräldrar men själv håller henne.

    Ja du, önskar jag hade ett klockrent svar på hur vi säger ifrån. Det vi gör är att vi säger nej, tar bort henne och så får hon säga förlåt. Vi har en liten ramsa vi använder oss av: "i den här familjen klappar, pussas och kramas man - inte slår". Den används även när hon försöker slå oss. Ett nytt fenomen som jag tror kommer från dagis. Hon typ ger en lavett mot axeln. Sen har hon börjat kasta saker också... suck! Hur gör ni? Har ni ngt bra knep? Märker ni skillnad om ni spenderar mer tid med honom?
  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-11-14 22:41:11 följande:
    Det är ungefär samma sak för oss - vi säger "nej, du får inte slå, man ska klappa fint!" och så ger vi honom chansen att klappa fint. Men slår han igen så lyfter vi bort honom. Man ser oftast på honom om han är sugen på att fortsätta slå/nypas/bitas/kasta saker. När han klappar (hyfsat) fint så brukar vi applådera och berömma. Annars försöker vi i möjligaste mån se till att han inte kommer nära nog att försöka nåt. Vet inte om jag tycker det blir så mkt skillnad om vi spenderar mkt tid med honom. Märker du skillnad på det?

    Det jobbigaste tycker jag dock är att se hans svartsjuka blick när vi (eller nån annan) ägnar lillsyrran mer uppmärksamhet än honom. Han ser sårad och förvånad ut, tittar lääänge. Ibland när jag ammar kommer han och vill sätta sig i mitt knä, men när han förstår att han inte får det sätter han sig precis intill och kör med en liten bil på mitt ben. Då ser han lite uppgiven ut och jag känner mig som en halv mamma. :(

    Undrar hur gammal lilla behöver bli för att de ska kunna leka med varandra. Eller åtminstone ha nåt utbyte. Minst ett år till krävs nog iaf.
    Jag vet inte. Får för mig att det blir bättre när jag spenderar mer tid och uppmärksamhet på henne. Efter att lillen var sjuk blev hon överjäklig mot honom. Hon pratar om honom konstant, när jag hämtar på förskolan är det honom hon hälsar på men ändå kan hon reagera not honom starkt. Antar att det är normalt men känns sådär. Tycker att de börjar få lite utbyte redan nu. Efter att han började sitta mer själv. Så blir bättre och bättre. Igår satt de i hallen efter att jag klätt av den ytterkläderna och Livia satt och pratade med lillebror. Då kände jag ett hop inombords! ????

    Hur gör ni när ni klär på? Vem får kläder först? Vi bor i lgh så ngn blir varm och kinkig...
  • Drömsandra
    Jw83 skrev 2016-11-22 06:14:53 följande:

    Vår son älskar traktorer och djur. Han brukar få åka med i sin pappas traktor och är ofta med och sköter om djuren här hemma. För ettpar veckor sedan fick han sin första ponny :) En snäll liten shettis. Han leder runt henne så fint på gårdsplanen och åker snowracern efter henne.

    Jag tror att kontakten med djur är ganska bra för barn.

    Är det någon mer som har djur och kan se några bra effekter?


    Vi har två småhundar och även om vi måste vakta henne när hon är nära dem märks det att hon har lärt sig att vara med djur. Klappar andra hundar väldigt försiktigt. Och hon älskar våra två hundar! Pratar ofta om dem och ger dem gärna godis.

    Så kul med en liten häst!! Livia testade att rida i somras och hon verkade tycka det var väldigt kul!! Rider han också eller leder han honom än så länge? Å traktorer verkar va ett säkert kort! ????
Svar på tråden Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?