38+ och försöker bli gravid.

Jag har två barn sedan tidigare men fick dem runt 20+ o idag värkar det som att jag inte är fertil varje månad även om jag får mens regelbundet för gjorde med ägglossningstest som du och det visade inget så har läst en del och kvinnor från 35 o uppåt är mindre fertila men det är så svårt acceptera det. För att underlätta missfall så tror jag på progestronkräm eftersom denna hormon minskar rejält när man är i vår ålder. Själv ska jag söka hjälp o se om jag har pcos.

Både jag och min man har ätit zink sedan några år tillbaka. Även bra för immunförsvaret!

14 månader nu. Vi har tagit kontakt med fertilitetsenheten och ska bli utredda.

Vi har tre gemensamma barn sedan innan som alla blev till hur lätt som helst. Yngsta är nio år.

Jag fyller 38 i vinter.

 

 

Jag utgick från att jag har regelbunden ÄL då jag har väldigt  regelbunden mens. Men jag har förstått att detta är fel. Så bara senaste två månaderna jag använt stickor. Den första av dem fick jag klockren LH-stegring. Den senaste tyckte jag var mer tveksam. Tror det var en stegring men den var bara en dag och inte lika starkt utslag på stickan.

Har du fått lämna prover?

Ja, visst är det svårt att acceptera och förstå.... Å andra sidan, om ägglossningen fallerar så bör det gå att stimulera kroppen att ägglossa och då kanske man blir gravid?

 

Samma här. Jag börjar ärligt talat tro att vi faktiskt inte kommer få fler barn :(

Skulle tro att du missar stegringen om du har andra tecken på ÄL och hyfsat normallång cykel i övrigt. Jag kan lätt missa stegringen om jag inte testar minst två gånger om dagen. Clearblue digital funkar inte så bra för mig numera, kan absolut inte testa bara en gång om dagen med morgonurin. Testlagret funkar bra, jag testar oftare när jag ser att det börjar bli starkare. Har haft konstaterad ÄL även om strecket inte blir starkare än kontrollstrecket, har man mycket kort stegring kan det nästan vara omöjligt att tajma in så man testar vid precis rätt tillfälle.Jag hade också tänkt ett år... Och nu till och med nästa sommar. Håller med om att det blir mycket pengar, men tycker det värsta är energin som går till det hela. Tid och energi som hade kunnat läggas på annat, jag skulle till exempel egentligen behöva lägga mycket fokus på min arbetssituation som jag inte är helt nöjd med. I stället så rullar det bara på där medan jag fokuserar på att försöka få bebis. Måtte det vara värt det i slutändan ...

Hoppas ni får till det lagom till ÄL! Man får inte sluta hoppas

Hej tjejer! Dags för en uppdatering tycker jag :) hur går det för alla?

Här är det äl+9 men testade negativt med både babyplan och testlagret i dag så bara sikta in sig på nästa äl! Är inte alls låg eller deppig för jag känner mig noll gravid och har absolut inga symptom alls. Mer en frustration över att det ska ta sån jävla tid att få sin efterlängtade bebis med sambon.

Det här med statistik för oss som är lite äldre är ju en rätt deprimerande historia tyvärr. Men hur är det om man redan har barn? Och redan har barn med samma man som man nu försöker med? Jag tycker ju att det borde förbättra oddsen. Eller?

Vi har ju tre gemensamma barn som tillkommit utan svårighet (första försöket på alla tre) men de är ju i skolålder hela gänget så det är ju ett tag sedan. Samtidigt är jag inte äldre än snart 38 och vi har försökt i över ett år. Senaste gången jag var gravid var 2010 (oplanerat) men tyvärr tvingades jag genomgå abort av medicinska skäl. Graviditeten hotade mitt liv och hälsa. Det gör ännu mer ont nu när det inte funkar och inte blir något. 

Vid den här tiden i månaden känner jag att jag tappar hoppet. Det känns som att det aldrig kommer att bli något barn alls. Jag hamnar i konflikt och gräl med min man och det känns verkligen som att jag hamnar helt under isen. En del av det är ju att det inte gått bra denna månad heller och en del av det är ju helt enkelt hormoner. Rejäl PMS helt enkelt. Och det vet jag ju om att hormonerna stället till det för mig men jag känner ju liksom inte annorlunda för det.