Nu har vi gjort vad vi kunnat för denna månad. Min förhoppning är att det är nu guldägget släppt och att vi prickat rätt.
Jag är så less bebisverkstan, att ligga på beställning, jag tänker helt manisk också, lever andas förhoppningar, besvikelser, symtomletning, känningar osv. Det har aldrig varit lätt bli gravid tidigare, utan tagit ungrfär 1,5 år. Nu är över 2,5 år sen vi började försöka och åldern är ännu mer emot mig. Det är svårt få hjälp hos gyn, ska göra en second opinion nu i slutet på mars och hoppas på en spolning. Kanske dr också kan kolla upp hormonerna och hjälpa med det om det behövs. Irriterad över att tiden tickar på och här sitter vi, inget händer. Ivf är inget alternariv för oss även om jag tror det skulle vara rätt egentligen, utan vi får försöka på egen hand.