Inlägg från: Flisan41 |Visa alla inlägg
  • Flisan41

    38+ och försöker bli gravid.

    Det kanske beror på att du gjort vul. Inga smärtor?

  • Flisan41

    [quote=78361211][quote-nick]Nykär15 skrev 2018-01-12 12:24:51 följande:[/quote-nick]Inne och läser och följer er <3 hoppas det går bra för er som är gravida och att ni andra snart lyckas!

    Är helt kär i min bebis och önskar ibland att jag var yngre så vi kunde försöka på en till om 2-3 år...fyller ju 41 nu i mars och får nog inse att Milo blir min sista bebis, vilket är helt ok, han är verkligen en extra gåva i mitt liv som jag inte trodde jag skulle få under alla mörka månader. Men det var så sjukt häftigt att få föda ben igen, och det gick så fort och enkelt denna gången, även läkt mycket fortare och känner mig bättre i form än jag gjort efter någon av de tidigare.

    Men vill verkligen inte ha barn tätt, vill njuta av min lilla juvel nu <3 så det blir en hormonspiral så snart jag får sätta in en.

    Kram på er allihop <3

    Tror inte ni fått se han, så här kommer en bild på nybadad kille. Han blev en månad igår!

    [/

    Ljuvlig!!!

  • Flisan41

    Varför skulle du inte behålla det? Var inte resultatet bra..? Förstod inte riktigt det du skrev...

  • Flisan41
    Milou3 skrev 2018-01-30 22:38:56 följande:

    Haft lite kris i livet/tankarna/relationen/hormonerna så därför fick jag panik och bokade en aborttid.

    Men jag börjar sansa mig nu.


    Jag såg ditt tidigare inlägg sen.. Förstår men hoppas det ordnar sig! Skönt om det känns bättre nu! Lycka till!
  • Flisan41

    Jag känner också jättemycket vid äl och har känt mer och mer ju äldre jag blivit! Har ett barn som är 10 och innan hon föddes kände jag aldrig ngt!

  • Flisan41

    Tänker likadant som du... Jag blir 43 i maj. Vet inte om jag vill vara så mycket äldre än så som mamma igen. Har precis kört tredje kuren dubbeldos Letrozol, äter dessutom q10, d-vitamin, dhea samt melatonin. Svårt att acceptera att kroppen blir äldre när man känner sig som 25 Men jag börjar inse att det kanske inte blir något och helt enkelt vara glad för att jag har ett barn (som börjar bli stor) för en del har inte ens det. Har försökt i 2 år och ingen graviditet i sikte. Tror helt enkelt vi började för sent. Åldern har tagit ut sin rätt. Men visst, några månader till försöker vi sedan får det vara bra.

  • Flisan41
    Anonym (Sanna) skrev 2018-02-15 22:04:27 följande:

    Nedräkningen har börjat, smörjer med progesteronkrämen och analyserar minsta lilla förändring. I och för sig så känner jag ju inte än så mycket eftersom det bara gått några dagar.


    Har beställt progesterall. När i cykeln börjar man smörja om det ska vara i syfte att lättare bli gravid?
  • Flisan41
    Anonym (Varför går det inte?) skrev 2018-02-19 10:10:21 följande:

    Nej, det blev inget denna månad heller. Fast jag mådde illa osv Jag är så ledsen nu. Jag packade verkligen ihop. Igår kväll bara grät och grät jag. Allt känns skit. Verkligen skit. Och jag är arg på min man. Arg för att han ville vänta och vänta med det syskon som vi båda var överens om att vi skulle ha. Jag sade massor av gånger att jag ave orolig för att det skulle bli svårt när jag blir äldre. Han bara viftade bort det och tyckte jag ave fånig. Jag har ju alltid haft så lätt för att bli gravid så han var säker på att det skulle funka direkt. 

    Vår fertiltietsutredning är klar. Man hittar inga fel Ja. förutom det faktum att jag är 38 år då. Men jag bedöms ha god äggreserv för åldern. AMH 3,3. FSH 4,7. Min mans spermaprov är bra. Men vi har försökt i 1,5 år nu. Och inte skymten av graviditet. 

    Vi har fått tid på Carl Von Linnekliniken i mars. I april drar vi igång IVF. Jag känner mig mest genomnegativ och deppig nu och tänker att det kommer säkert inte gå då heller. Är det fel på mina ägg så är det ju. Även om man lägger dem i ett provrör. Det måste ju vara äggkvaliteten som brister. Och det pga min ålder. Eftersom vi fått barn tidigare i livet utan några som helst problem så är det ju det som är ändrat tänker jag. Vad skulle det annars vara? 


    Förstår din känsla.. Det är tungt men samtidigt kan ju ivf hjälpa naturen på traven? Det behöver ju inte vara fel på dina ägg. Själv kan jag också ångra att vi väntade så länge, jag är 42 nu, så ivf är försent för mig att ens ansöka om eftersom jag anses för gammal. Jag har provat det mesta för att hjälpa naturen på traven, Letrozol, provera, melatonin, q10, rosenrot, progesteroncreme mm. men inget har funkat. Regelbunden cykel (hyfsat) och äl varje månad men nej, det tar sig inte. Mina ägg är troligtvis för dåliga och min slemhinna för tunn (egen diagnos) . Blir det inget får jag helt enkelt njuta av min fantastiska dotter och vara glad över den gåvan att jag fick henne för 10 år sedan. Lycka till och kram!
  • Flisan41

    Nej det är klart om äggen är helt kasserade så hjälper ju inte ivf men det kanske inte är alla ägg. På så vis kan man ju plocka ut de bästa och öka förutsättningarna iaf.

  • Flisan41
    Anonym (Varför går det inte?) skrev 2018-02-19 14:37:40 följande:

    Jag hoppas du har rätt.

    Hoppas både du och jag blir gravida snart.  Hur länge har ni försökt?

    Kram <3 


    Vi har försökt i 2 år snart så jag börjar förlika mig med tanken att det inte går. Var liksom redan för gammal i stort sett när jag sökte hjälp. Har fått tjata mig till Letrozol som ett försök att boosta de ägg som finns kvar. Har dock ej mätt AMH. Har mätt progesteronet efter äl vilket tytt på att ägget lossnar. Och har som sagt äl regelbundet. Det är mycket som påverkar. Tror min slemhinna är för tunn samt dålig kvalitet på äggen men det är min egen teori. Tror absolut inte att det är kört för er del! Men visst, de psykiska faktorerna påverkar ju också. Men var glad att ni fortfarande har chansen och så hoppas vi att de kan plocka ut några guldägg!
Svar på tråden 38+ och försöker bli gravid.