38+ och försöker bli gravid.

Har varit utan ström och mobiltäckning sen lördag kväll. Är på arbetet nu men åker nog hem om en stund?.

Fick glädjande nog plus på stickan igår morse men har börjat blöda så jag tror inte att glädjen blir långvarig . Tog bild på testet igår som jag bifogar. Ska ta ett nytt imorgon och se vad det visar. Har också tid till gyn imorgon men vet inte om de kan se om ngt hänt när det är så tidigt?? Åker som sagt hem om en stund för jag känner att jag inte orkar vara kvar på arbetet för det molar hela tiden förutom blödningen som är ganska stor. Vet inte om jag fått tillbaks strömmen hemma men hoppas det så jag kan läsa om någon vet om det går att se på gyn om något hänt när jag åker dit imorgon.

Här är bild på testet jag fick igår.

Ingen fara, läste det som pepp, inget annat :)

Tyvärr verkar det som det blir det tidigt missfall för testet jag tog i morse var mkt svagare :( Ska ta nytt i morgon bitti igen, men jag har inga förhoppningar om att den lilla vill stanna kvar för jag hade så kraftiga smärtor igår och fick blodklumpar och idag känns det som vanlig mensvärk. Så himla trist och just nu känns det inte alls som jag orkar börja om men får jag bara sova inatt känns det kanske bättre i morgon....

Har ni haft sex under tiden? Kan du ha blivit gravid innan du ens fått tillbaka mens? Tänk om du hade nidblödning: igår? 

Har en app som heter Flo där jag loggar mina blödningar, symptom, äl, hur ofta jag har haft sex, hur flytningarna är osv. Den berättade idag att det är 8 dagar kvar till förväntad menstruation men det är baserat på en 28 dagars cykel vilket var vad jag hade för 5 år sen innan senaste graviditet nu vet jag inte hur det blir eftersom detta är första riktiga cykeln (har haft en mens) sedan pillerstopp. Men tror att jag hade äl förra v o därmed infaller mens under nästa v. Känner inget som tyder på att jag skulle vara gravid men det är troligtvis alldeles för tidigt. Jag har funderat mycket idag på hur långe jag tänker försöka få ett tredje barn utan att det genomsyrar mitt liv och blir en obsession. Tänkte idag på att vad känner jag inför MA och MF vill jag fortsätta om jag råkar ut för det? Vad är allt värt? Det blir mkt existensiella tankar nu när man slutat med piller. Det finns en chans varje månad men för varje månad blir jag oxå äldre. Hur tänker ni andra kring detta? OBS för att jag fått uppleva graviditet, förlossning och friska bebisar. Om jag inte hade fått ynnesten att bli mamma så hade jag försökt även vid 40,42 o kanske 44! För har alltid älskat barn och sett mig själv som mamma. Men nu snurrar det så i huvudet! Jag känner att se ett plus nästa v tex lika underbart som skrämmande. Och att se mens likväl underbart och skrämmande (går det inte längre? osv..) det blev ett långt ångest inlägg ????. För övrigt äter jag folsyra och d vitamin som tillskott vad äter ni andra?

Jag har med två barn, men med annan pappa. Vi fick ett mf på andra försöket, i v 5. Blev knäckt men hämtade mig fort. Blev sen gravid på försök nr 5 igen och vi var så lyckliga, det kändes så bra. Såg vår lilla böna på VUL v 7+3 med pickande hjärta och sprattel. Sen på KUB hade liten dött bara två dagar innan i v 12+2...man tror ju att man är lite säker så långt fram..så världen rasade under våra fötter...sen hände ju mängder med skit, tog tre månader att få tillbaka mens och sen ÄL...och sen har ingenting hänt. Känns som jag aldrig mer kommer bli gravid, hoppet är så lågt. Får ju stimulering och allt men känns ändå som jag aldrig kommer se ett plus igen, att vår lilla var det enda vi fick. Vi var i minneslunden nyligen, första gången. Var viktigt komma dit, men samtidigt så jobbigt, kanske är det här det enda vi lyckades skapa ihop och då är jag ändå glad att vi valde att titta på den lilla och vara med hen en stund...

Jag mår alltid skit fram till v 12-14 och det är sån skit att det är just de veckorna man måste gör om igen och igen...en plåga. Så även om jag blir skitglad de gånger jag är gravid så vet jag vilken plåga jag har framför mig innan man kan njuta. Och nu sist genomled jag alla veckor till att bara hamna i djup sorg...det är tufft att då längta efter att hamna i det igen. Men nu vill jag inget hellre, jag vill ta all skit för att sen få den vackraste gåvan man kan få, ett barn. 

Kramar!

Vad skönt, måste kännas jobbigt att bara vänta och inte kunna gå vidare. Har du använt pergo tidigare?