38+ och försöker bli gravid.
Svarade I fel tråd innan
Hej. Har läst hela tråden, typ, och tänkte ansluta mig. Många som haft det värre än jag (hittills i alla fall, man blir lite nojig)
Vår / min historia
39 år, inga barn, träffade min sambo sent och haft pcos konstaterat sen 2010
Påbörjade fertilitets utredning i början av året eftersom jag inte har mens.
Inget fel på sambon. Jag fick primolut +letrozol. Extrema biverkningar och kände verkligen av ägglossningen. Funkade och blev gravid innan midsommar men fick kemisk graviditet var inne och kollade och allt såg bra ut, cd4 började med letrozol på eget bevåg.
Men något kändes fel, var på slutsamtal 3 juli och såg då en äggblåsa på 14mm, då borde jag precis haft Äl.
Äl stickor funkar inte på mig, varken Cb el annat vilket gör allt lite extra frustrerande.
Så vi körde vul 3 dagar efter och den hade växt, gyn beräknade äl 11 juli, tog progesteron prov en vecka efter och hade haft äl.
Blev gravid men något kändes fortfarande fel. Svagt plus som inte blev starkare men massor med symptom. Åkte in till gyn och tog blodprov mm. Lågt progesteron, lågt hgc och fick missfall dagen efter.
Dessutom Nej på IVF pga vi försökt för kort tid. (fyller 40 precis när vi försökt ett år) misstänker att det är pga min gyn inte tog med pcos diagnosen då hon inte ser detta på blodproven. Men det finns dokumenterat hos min andra gyn. Ska överklaga...
Denna gång tog vi en månad paus (även om det kändes jobbigt pga min ålder) och har varit hos gyn 2 gg och kollat om det är rent + om äl kommit igång själv vilket det inte gjort. Så nu är det primolut, som jag avskyr (humör o finnar o svullen) sen letrozol och ovitrelle.
Beräknad äl runt 18-23 Sep. 3dje gången gillt...
Det positiva är att man kan bli gravid i alla fall...
Helt galet vad man proppar i sig piller nu för att maxa chansen. Bidrottning, Q10, folsyra, omega3, binjureextrakt (om det är så att man är lite stressad med högt kortisol)
Slutat med alkohol, koffein och dragit ner på sötningsmedel. Ska även testa med progesterall efter äl och funderar på barn albyl men det verkar inte vara så bra...
Man blir knäpp på det här och då har jag ändå ingen hysteri över att jag måste bli mamma även om jag vill. Eftersom jag haft pcos så länge och inte träffat rätt partner har jag förlika mig med att det inte skulle bli något.
Så man brottas med sig själv när det är jobbigt, lättare att återgå till normalen och skita i allt när det blir jobbigt, och sen börjar man om i tankarna. Sambon är med men har inte heller jätte barn längtan. Men han funkar ju optimalt och behöver inte ändra något.
Hm detta blev ett långt inlägg och jag behövde nog skriva av mig.