Hur ska jag fatta att vi nog kommer få barn snart?!

Haha min dotter är 5 veckor och jag fattar inte ens att jag varit gravid :)

Det löser sig när bebisen tittar ut. Jag är en jättebra mamma även om jag knappt kan tro att det är sant att jag har barn.

Jag var rädd att jag skulle få förlossningsdepression. Jag grät inte ens på tredje dagen då ALLA gråter (sa folk till mig iaf).

Lycka till med din bebis! Oroa dig inte mer nu! Njut av din graviditet :)

Jag tror inte att du ska vifta bort tipset du fick alldeles för lätt.

Jag förstår verkligen att det är skrämmande att låta känslorna ta över och förvänta sig ett levande barn. Jag hade i princip exakt samma tankar som du beskriver hela min graviditet. "Bara jag får ett levande barn, bara jag får ett levande barn". Men man tror inte att det någonsin kommer bli ens tur.

För din egen skull så är det nog bra om du faktiskt börjar tro på att detta kommer att gå vägen. Du blir lika ledsen om det går åt helsike oavsett om du tagit ut lyckan i förskott eller ej.

Det är nog ganska få som fixar att få föräldraskapet tilldelat till sig i form av en käftsmäll. Jag fick det. Jag som trodde att all min längtan och allt jag gått igenom skulle skydda mig mot det. Men nej, sinnet måste också vara med.

Försök att glädjas. Just nu är du faktiskt gravid och väntar ett levande barn. Även om du varit med om mycket dåligt så kan faktiskt vara din tur nu.
Och du slösar inte tid på att älska ditt barn redan nu, oavsett utgång. Din lilla bebis ligger i magen och bara väntar på att få träffa dig! När barnmorskan lägger upp bebisen på din mage kommer du få uppleva den största känslan av alla.
Försök att visualisera den stunden, ditt första möte med barnet. Lev in i det och tillåt dig att känna.

All lycka till er!

Du har mått dåligt, det är ingen som säger något annat.
Men försök att lyssna på våra råd, för jag tror att alla som har svarat dig också har mått dåligt.

Jag var rädd heeela graviditeten för att något skulle hända med barnet. Jag ångrar så mycket att jag inte vågade ta ut lyckan i förskott. Mitt mående hade varit så mycket bättre.
Allt löser dig inte bara för att man får ett levande barn. Jag tänkte precis som du. Men tyvärr, man måste bearbeta alla känslor. Jag hade verkligen föredragit att göra det innan.

Det tog lång tid innan jag kunde ta orden "dotter" i min mun. Eller ens säga att jag är mamma. Allt lät så främmande för att jag hade inte förberett mig överhuvudtaget. Och alla kommer fråga hur du mår heela tiden. Jag mådde jättekonstigt. Men det är inget man vågar säga när man ska vara så lycklig i bebisbubblan.

Det är stort att bli förälder, för alla. Läs våra råd igen och försök ta till dig lite av det.

Lycka till igen :)