Måste flytta - blir "bara" umgängesförälder?

Jag tycker att det är för långt för barnen att ha två mils skolväg. Jag vill helst att exet och jag skaffar varsin bostad i närheten av varandra, men han vill ju inte flytta. Om barnen ska ha två mils skolväg är det ju bättre om de bor hos honom permanent och jag bara träffar barnen på helger och lov. Denna lösning betyder alltså att de har mindre tillgång till sin mamma än om exet kompromissat och medverkat till att vi kan bo bredvid varandra.

Räknas hans vägran att flytta som "samarbetssvårigheter" eller är det helt ok att göra så i lagens mening?

Jag fattar nog inte riktigt - vad spelar det för roll vart kallelser från tandläkare, läkare och så vidare kommer? Visst om man inte kan samarbeta alls (men då ska man väl inte ha gemensam vårdnad...), men annars är det ju bara att meddela den andra föräldern?

Vi är inte världsbäst på att prata med varandra, men har en gemensam googlekalender där vi lägger in allt som rör barnen. Den som har barnen när tiden är går dit, förstås, oavsett vem kallelsen kom till.