Sorg efter helgens missfall. Många frågor...
Som övriga skrivit är det ingens fel och mf är vanligt men det verkar inte pratas så mycket om det öppet. Jag fick mf i v 7 förra året och kände också en stor sorg. Jag blödde i 9 dagar och när det slutade tyckte jag det blev lättare att hantera alla känslorna eftersom jag inte blev påmind om det varje gång jag gick på toa. Då valde jag att berätta och vara öppen med det som hänt och det visade sig att mer än hälften av alla jag pratade med, både män och kvinnor, hade varit med om minst ett mf! Självklart blir inte sorgen mindre av att veta att fler varit med om ett mf men för mig var det lättare att acceptera och förstå att det inte var mitt fel. För jag kände precis som du, att jag eller sambon måste ha gjort nåt fel.
För mig började äl krångla efter mf men efter 3 månader blev jag gravid igen. Jag var så otroligt rädd för att få mf igen och det tog lång tid in i graviditeten innan jag vågade njuta. Direkt efter mf var jag inte säker på om jag ville/vågade bli gravid igen. Men viljan att få barn var starkare än rädslan för att få mf så vi körde på. Lillebror föddes samma datum som jag testade positivt med graviditeten som slutade med mf. Jag sörjer fortfarande mitt mf och kan tänka på vem det var och så men inte alls på samma sätt som när jag var mitt uppe i det. Sen känner jag även en viss tacksamhet så här i efterhand för utan mf hade vi inte fått den här underbara lilla människan som ligger bredvid mig just nu!
Sörj ditt mf, gråt och var ledsen men kom sedan tillbaka. Prata med någon proffesionell om du behöver för att komma vidare. Det gjorde jag och det var jättebra! Lycka till och jag håller tummarna för att du snart blir gravid igen och att det lilla livet stannar kvar! Kram