Usch, verkar jättejobbigt. Jag tycker ni verkar ha gjort jättemycket, för att få det att fungera. Hm, hur ser dörrarna ut hemma hos folk med såna här små rövare? Har inte tänkt på att de kan vara såhär besvärliga.
Ni kan inte prata med någon "katt-doktor" (Finns det såna? Typ "mannen som talar med hundar" och andra hundtränare finns det ju gott om.) Som vet hur en slipsten ska dras för att uppfostra hundarna. Finns det inte några liknande djurtränare, fast med katter?
De borde veta hur ni ska hantera det hela. Det finns ju så mycket olika råd och åsikter här i tråden, så det är svårt att veta varken ut eller in hur man ska göra.
Ett par förslag:
Absolut mest primärt; se till att aktivera katten så dess behov blir tillgodosedda.
Det är inte kattens fel att dess livsomständigheter har förändrats, det är ert ansvar som ägare att ge den vad den behöver i form av stimulans.
Utfodra med aktivitetsbollar och foderlabyrenter mm.
Lek med laserpekare, vippa, pingisbollar osv.
Ta ut den på koppel-promenad.
Ge den roliga utsiktsplatser på livet utanför (fågelbollar utanför fönstret t. ex.).
sätt dubbelhäftande tejp på utsatta ställen, många katter gillar inte det klibbiga.
Stäng ute katten från barnets sovrum, ev. kan nu sätta skumgummi (billig madrass från jysk t. ex.) eller liknande för dörren så katten inte kan krafsa ljudligt in till babyn.
Hahaha, detta är en av anledningarna till varför jag inte har husdjur! Orka möblera om, madrassera och spärra av bara för att kattfan lever om dag som natt... Nej, inga djur i mitt hem :)
Här hittade jag något på nätet www.kattproblem.se/