När mattan brutalt rivs bort under ens fötter...

Det hände min bästa vän för 3 år sen. Jag hade pratat med henne varje dag i drygt 20 år så saknaden är enorm!!!!
Än idag tänker jag på henne dagligen, tror aldrig jag kommer över det!
Det jag försöker trösta mig med är att hon äntligen fått frid! RIP Catarina!
Tyvärr efterlämnade hon en liten 9 årig dotter som nu är föräldralös och bor hos sina morföräldrar tills de inte orkar och det blir fosterhem för flickan.

Beklagar sorgen, ta hand om dig! Själv går jag i terapi sen dess.

Tyvärr bor vi väldigt långt ifrån varandra. Jag har ringt mormor ett par ggr för att höra hur hon mår och har det. Mormor tillåter inte att jag pratar med flickan då det kan riva upp sår. Hon vill att flickan ska glömma sin mamma. Finns inte ens en grav att besöka
Jag oroar mig mkt för fosterhemsplacering då jag har dåliga erfarenheter av det. Det är ont om bra fosterhem tror jag.

Jag var på väg till jobbet när jag fick veta. Fick en chock och bröt ihop, pinsamt jag som aldrig någonsin gråter. En kvinna gav mig näsdukar. Ringde jobbet och sjukskrev mig några dagar. Alla mina vänner ringde mig och beklagade sorgen eftersom alla vet hur nära vi var. Min bror kallade henne sin lillasyster.
Efter det körde jag bara på några månader utan att tänka. Sedan insåg jag hur dåligt jag mår och sökte hjälp i terapi.
Jag kan inte säga vad Du ska göra eftersom alla hanterar sorg på sitt sätt. Känn efter vad du behöver just nu.