När mattan brutalt rivs bort under ens fötter...

Igår kväll fick jag samtalet jag inte önskar min värsta fiende.. 

Min bästa vän sen 15 år, vi pluggade ihop.. lika gammal som mig.. hon bestämde sig häromdagen för att hon inte ville leva längre.. 

Lämnar efter sig en miljon frågor, en tomhet, en känsla av maktlöshet. Vad hade jag kunnat göra ? Varför kom hon inte till mig? varför ? varför varför så drastiskt? VARFÖR???

Hon har mått dåligt till och från många år, haft djupa svackor, men även en del bra toppar. Vi har pratat och pratat, hon var besviken på sjukvården då hon slussades runt i olika instanser och kände att ingen tog henne på allvar, ingen erbjöd ordentligt hjälp. 

I våras berättade hon att hon nu fått en ny läkare igen... 3:e detta året.. och hon tvingas då börja om. älta o älta. Varje ny läkare vill att hon börjar om, berättar sin historia.. hon ville gå framåt, planera framtiden inte älta bakåt. 

Hon tillskrevs mängder med olika piller av olika läkare, som att de bara ville ha henne ur vägen, ett recept sen är allt bra.. 

Men det kändes ändå som att sista året varit lite bättre, jag anade inte vad som komma skulle.. 

Jag fick ett samtal igår och min värld som jag känner den bara rasade. 

Jag är arg, jag är bitter, jag är förbannad, jag är så otroligt ledsen, jag är maktlös. jag är full av frågor.. jag är... jag vet inte vad jag är... .. tom...