Ni som gått från sambo till särbo- funkar det bra?

Igår började ex-sambon prata om att jag ska flytta dit (hem) igen.

Vi saknar varandra så mkt och träffas alldeles för lite som särbos.

Hur går det för er Ts?

Det går upp och ner. Vissa dagar mår vi dåligt och andra dagar mår vi bra. Vi har setts mycket utan barn och det funkar bra. Vi får väl se hur det känns längre framöver. Just nu är ju allt nytt så det kan vara mycket som spelar in ang varför man mår som man gör. Vi har tex inte delat upp möbler än vilket även ger ångest. Jag känner att det var rätt beslut att flytta isär med tanke på att det ej funkade med familjelivet. Det känns skönt men samtidigt som ett misslyckande..

Jag lever i en liknande situation sedan 6 år tillbaka nu. Vi är en bonus familj (med barn sedan tidigare ) där vi älskar varandra men tyvärr kommer vi inte riktigt överens om barnens uppfostran.
Det som är frustrerande är att i alla dessa år har jag lagt ner så mycket energi på att allt ska bli bra och hjälpt honom så otroligt mycket med bla. hans barn. Han har oxå berättat redan för hans barn i våras att vi kommer flytta när jag hittat en lägenhet (vilket är jätte svårt) och därefter har jag inte så mycket respekt av hans barn utan det är hans barn som försöker bestämma.
Min sambo vill att jag flyttar ut och att vi blir särbo istället men jag har väldigt svårt att se att det skulle kunna bli ett bra förhållande så den dagen jag lämnar huset blir det för alltid. För en del verkar det funka.

Jag lever i en liknande situation sedan 6 år tillbaka nu. Vi är en bonus familj (med barn sedan tidigare ) där vi älskar varandra men tyvärr kommer vi inte riktigt överens om barnens uppfostran.
Det som är frustrerande är att i alla dessa år har jag lagt ner så mycket energi på att allt ska bli bra och hjälpt honom så otroligt mycket med bla. hans barn. Han har oxå berättat redan för hans barn i våras att vi kommer flytta när jag hittat en lägenhet (vilket är jätte svårt) och därefter har jag inte så mycket respekt av hans barn utan det är hans barn som försöker bestämma.
Min sambo vill att jag flyttar ut och att vi blir särbo istället men jag har väldigt svårt att se att det skulle kunna bli ett bra förhållande så den dagen jag lämnar huset blir det för alltid. För en del verkar det funka.

Fler? :)

Hej,

Hur har det gått för er?

Är i en liknande situation nu.

Fast bara en av oss har barn sedan innan och inga gemensamma barn.

Vi flyttade ihop alldeles för snabbt och har nu beslutat att bli särbos.

Vilket gör fruktansvärt ont och känns skrämmande!

Jag är även sjukskriven och kan pga sjukdom inte ta mig ut ur huset själv..

Rädd för att han ska träffa någon annan (har fobi för otrohet om man nu kan ha det)

Hur har det gått?

Vi hann bara vara sambos ett par månader. Hans vuxna dotter som bodde hemma var otroligt otrevlig mot oss. Därför bad han oss flytta. Jag bröt ihop och detta året har varit som ett långt uppbrott. Jag vill leva ihop med min man och han vill vara särbo. Förra veckan bröt han förlovningen för att jag mådde dåligt.

När jag och min ex-sambo blev särbo kände jag mig så mycket mer fri och jag kunde låta min hund få sitta i soffan utan att han skulle bli arg och tycka att det var jordens undergång. Ju mer tiden gick som särbo insåg jag hur skönt det var att leva ensam och jag insåg då också hur olika vi var. Så för oss funkade det inte och jag bröt upp. Nu talar jag dock endast för mig själv. För andra kanske det funkar jättebra, men för vår del blev det ett steg närmre separation. 

Jag känner igen mig i din beskrivning. Jag tror också att jag har en diagnos. Är inte helt normal när det kommer till förhållanden och är beredd att undersökas. Hur fick du din diagnos? Jag blir destruktiv i nära relationer och "vågar inte vara lycklig" så jag ställer till med dramatik!

Jag lider med dig. I mitt fall så är det jag som vill vara särbo för att det inte fungerar med hans barn och mig. Vi går som kring het gröt omkring varandra när barnen är hos honom varannan vecka, vilket är påfrestande för alla.

Det känns som att man tar ett steg tillbaka och det är inte alls vad man vill.

Har du egna barn? Varför tyckte inte han att det fungerade medan ni bodde ihop eller är det barnen som ställer krav på pappan?