Ni som gått från sambo till särbo- funkar det bra?

Jag känner igen mig i din beskrivning. Jag tror också att jag har en diagnos. Är inte helt normal när det kommer till förhållanden och är beredd att undersökas. Hur fick du din diagnos? Jag blir destruktiv i nära relationer och "vågar inte vara lycklig" så jag ställer till med dramatik!

Jag lider med dig. I mitt fall så är det jag som vill vara särbo för att det inte fungerar med hans barn och mig. Vi går som kring het gröt omkring varandra när barnen är hos honom varannan vecka, vilket är påfrestande för alla.

Det känns som att man tar ett steg tillbaka och det är inte alls vad man vill.

Har du egna barn? Varför tyckte inte han att det fungerade medan ni bodde ihop eller är det barnen som ställer krav på pappan?