Konsekvenser till 3,5 åring

Hej!

Vi har problem med vår dotter, hon har egentligen ända sedan hon var spädbarn haft en mycket stark vilja. Då handlade det om att bli buren och gungad hela tiden annars började hon skrika. Nu kan det handla om vilken färg glaset har, att mamma ska lyfta ur bilen, att inte gå på toa eller bada när vi vill etc. Allt är egentligen strider som man skulle kunna tänka sig försöka undvika och låta henne bestämma men livet skulle i så fall bli fruktansvärt ansträngande. Dessutom, varför ska en 3,5 åring få köra så med en hela tiden? Hon måste också lära sig att man ibland måste ge sig, vara flexibel och att ibland göra saker man inte vill.

Så innan någon skriver om att just välja sina strider så skulle jag i stället vilja fråga vilka konsekvenser ni anser man skall använda då barnet inte gör som man ber om?

Vi har skrivit ner några saker vi "jobbar" efter:

-Försöka förebygga problem genom att vara ett steg före (t.ex. mamma tar ur) eller att inte ta strider (vill hon ha en annan tröja så låt henne få det)

-Hålla oss lugna och använda en vänlig, "avväpnande" ton

-Bekräfta hennes känslor "jag förstår att du hade velat att mamma tog ut dig ur bilen, nu blev det ej som du tänkt och du blev ledsen för det, det är helt ok att känna så men..."

-Uppmuntra till åsikt: "det är bra att du säger vad du vill, ibland kan mamma och pappa ångra sig men nu bestämmer pappa/mamma att vi gör på detta sättet, nästa gång kanske vi gör på ditt sätt"

-Vädja: "du vet att mamma/pappa aldrig ändrar sig när vi bestämt oss, om du inte (kommer nu) kommer mamma/pappa bli arg och du bli ledsen, snälla gör inte så"

-Ge en sista chans: vägrar hon ändå, var tydlig och mycket kortfattad med att hon får max en chans till, annars händer något tråkigt (ibland kan man säga vad som kommer inträffa men vi vill undvika att hota).

-Konsekvens

Det handlar alltså absolut inte bara om bestraffning men vi måste ha något när inget annat biter. Vi har låtit henne gå till sitt rum men det bryr hon sig inte om längre. Vi har slängt leksaker vilket tog och tar "bra" men det skickar fel signaler (vi vill ju att hon ska vara rädd om sina saker) och det blir dyrt i längden. Konsekvenserna måste vara omedelbara, vi kan inte dra in tv tittande eller liknande eftersom det blir för avlägset. Ibland kan det vara något på gång, något vi har pratat om att göra som man då kan ställa in men ofta har vi inte det (och man vill ju inte bara sitta inne). Så vad ska vi ge för konsekvenser?

Marel

Äldre 5 Sep 06:52

#4

Tack för alla synpunkter hittills.

Amanda84 skrev 2016-09-04 21:25:20 följande:

- Han hällde ut alla pärlor på golvet trots tillsägelse om att inte göra det. Konsekvensen blev att han fick plocka upp dem, fast han egentligen inte ville.

Om han hade vägrat plocka upp vad skulle du gjort då?

Marel

Äldre 5 Sep 06:56

#5

lövet2 skrev 2016-09-04 21:00:56 följande:

Jag förstår inte riktigt frågeställningen. Du vill alltså straffa 3-åringen för att hon har egen vilja och egna åsikter? Varför?

Jag utgår ifrån att du har läst allt, då vet du att det inte bara handlar om bestraffning utan att konsekvensen är sista utvägen. Vi vill inte att vårt barn växer upp till att bli en person som alltid ska ha sin vilja igenom annars blir hon arg och sur. Och kom inte och säg att det lär sig alla för det finns många vuxna som har svårt att samspela med andra pga att de har för stark vilja.

Dock, för säkerhets skull, i min text har jag skrivit att vi uppmuntrar henne till att ha åsikter.

Marel

Äldre 5 Sep 07:07

#6

Nu hamnade vi precis i en situation där hon behövde snyta sig och ville ha ett papper. Jag rev av en bit. Då blev hon arg för att hon inte fick ett helt papper. En struntsak, jag hade kunnat ge henne en ny bit. Men när det dyker upp sådana situationer hur ofta som helst så är det inte längre ok. Det blir oehört besvärligt för oss och hon lär sig att hon kan köra med folk och aldrig behöva ge sig.

Så inga fler frågor/kommentarer/diskussioner om varför vi vill ge konsekvenser utan fler råd om hur vi ska hantera henne, med eller utan konsekvenser.

Marel

Äldre 5 Sep 08:55

#9

RakelO skrev 2016-09-05 07:29:29 följande:

Det låter som om ni fastnat i konflikter, som utifrån ser onödiga ut. Tänk dig in själv i situationen: Du vill snyta dig. Din man räcker dig en liten pappersbit. Du bet om ett större papper.... Han vägrar ge dig det då han tycker att du bestämmer för mycket. Det blir en pågående maktkamp. Kanske ni kan låta henne bestämma mer om det som bara rör henne? Angående konsekvenser så tänker jag att hon blir väl ledsen och arg de gånger hon inte kan få bestämma. Det är väl konsekvens nog. Inte behöver hon straffas för att hon blir arg över ert beslut? Jag menar alltså inte att hon ska få bestämma allt, men ni kanske inte heller behöver resonera jättemycket . Ibland är det nej! Då skriker en del barn. Det är ok. Men säg inte nej, när du lika gärna kan säga ja.

Jag tror du ligger mycket nära sanningen. Det är ju mer strider hemma än vad det är när hon är med andra. Där existerar dock också problemen så det ligger inte bara i konflikten i sig.

Just det med papperlappen, det var en lapp som vi använder när vi byter lillebrors blöjor. När jag rev av den blev den lika stor som de vi brukar snyta henne med. Lappen var alltså inte för liten. Hade hon bara sagt att hon velat ha en stor hade hon såklart fått det. Om jag hade gett sig en lapp som är lika stor som du brukar snyta dig med hade du inte sagt "nä jag vill ha en hel", du hade inte brytt dig om en sådan bagatell. Du hade inte "krånglat". När vi skulle borsta tänderna senare tog jag tandkräm och skulle sedan skölja tandborsten i vatten. Hon blev arg för att jag skulle tagit vatten först. Det tog tid innan jag fick henne att gå med på att borsta ändå. Det brukar inte vara ett problem men troligtvis hade mamma gjort på annat sätt igårkväll och därför ville hon göra på samma sätt nu. Jag/vi kan inte alltid veta vad hon tänker och därför alltid ligga steget före. Ska jag då skölja bort tandkrämen och börja om för att göra henne nöjd? Hoppas inte någon här svarar ja på den frågan.

Marel

Äldre 5 Sep 09:11

#11

Ska tillägga det också att vi självklart inte vill ge konsekvenser när hon ger sig. Konsekvenserna skall vara då hon inte ger sig. Och det finns två situationer. Ger hon sig inte med tandborsten så kan jag borsta hennes tänder mot hennes vilja, då behövs inte heller någon konsekvens. Men om hon t.ex. slänger ut något på golvet och vägrar plocka upp, ja då jag ju inte tvinga henne med våld. Då vill vi ha någon konsekvens att ta till ifall hon ändå inte gör det. Beslutar hon sig för att efter diskussion plocka upp, ja då har hon lytt och då behövs ingen konsekvens.

Marel

Äldre 5 Sep 09:25

#12

Lena skrev 2016-09-05 09:01:35 följande:

Papperslapp: säg hon få be omen viss storlek i förväg. Vill hon inte ha denna får hon hämta ny själv.

Tandkräm: säg vi kan göra så nästa gång och hon får säga till i förväg nästa gång.

Jag förstår din tanke, den är god och fungerar säkert jättebra med de flesta barn. Vi har dock diskuterat problemen med förskolan eftersom hon sticker ut från mängden. Jag tror inte hon är extrem men hon skiljer sig från mängden.
Problemet är att vi inte kan förutspå alla situationer. Tänk dig själv om du skulle försöka göra det med din man. "Är det ok om jag flyttar din väska hit?", "Är det ok om jag sätter in din tallrik i diskmaskinen?", "Är det ok om jag häller upp mjölk i ditt glas eller vill du göra det själv?". Hon måste kunna leva ett liv där folk i henne omgivning tar initiativ och ifall det inte blir som hon tänkt sig i alla situationer så måste hon vara så flexibel att det går bra ändå.
Nu menar jag inte att hon ALLTID krånglar, men det dyker upp nya situationer VARJE dag. Vi kan inte ha listor på alla situationer om dykt upp, och sedan stå och slå i den varje gång vi gör någonting som har med henne att göra.
Vi kan alltså inte förutspå allting, inte ha långa listor, inte alltid tillfråga henne. Så vad ska vi göra?
Det är inte heller så att hon aldrig får bestämma. Ibland frågar vi henne då vi vet att det är en situation som ofta leder till problem, eller också väljer vi den lösning som oftast brukar vara mest problemfri. Ibland har hon någon åsikt och då kan vi ändra oss. T.ex. om vi tar ner ett glas och hon säger "nej jag vill ha det glaset", men om vi tagit fram ett glas och redan hällt upp, då får hon inte byta. Och snälla säg nu inte att vi alltid ska fråga vilket glas hon vill ha för det var bara ett exempel.

Konsekvenser till 3,5 åring

INNEHÅLL