• Mimmla

    Jag fattar inte detta med krav på att en hel klass ska bjudas

    orzia1 skrev 2016-09-01 22:13:00 följande:

    Eller om någon är elak till ens barn.. Ska man då tvinga barnet att bjuda den personen/personerna med?

    Det ger väldigt konstiga signaler ja du måste bjuda person x även om denna knuffar in dig i väggen minst 4 ggr om dagen


    Men blir det bättre av att man INTE bjuder de barn som är "elaka"? Det är väl inte detta som vi vuxna ska stå för?
  • Mimmla

    [quote=76939762][quote-nick]Brumma skrev 2016-09-03 21:42:53 följande:[/quote-nick]Jag vill som vuxen inte umgås med någon som beter sig illa mot mig och jag skulle aldrig tvinga mitt barn att umgås med ett barn som behandlar mitt barn illa.

    Jo, jag tycker nog att vi vuxna skall stå för att man själv måste få umgås med människor man trivs med. Jag lär tex mitt barn att hans kropp är hans och att ingen får röra vid hans "privata delar" utan hans tillåtelse - och att han inte tar andra på bröst och könsorgan heller såklart. Jag lär honom även att man inte skall slåss, mobbas eller liknande. Skall jag då lära honom att när det kommer till kalas ska personer som gör detta mot honom och andra ha rätt att komma trots att han mår dåligt av att ha dem där? Skall jag lära honom att han behovet lära sig hur msn beter sig men att det inte gäller andra - för de får ändå som de vill? De får ändå komma och "inkräkta"?

    Skulle du själv bjuda någon som kränkt dig, slagit sig, tafsa på dig, mobbar dig osv? Vad lär du ditt barn då? Att du själv (inklusive barnet när barnet skall tvingas göra samma sak) inte är något värd?[/

    Du tycker alltså att ett barn som slår på andra går att jämföra med en vuxen som gör samma sak?

  • Mimmla
    Brumma skrev 2016-09-04 07:49:59 följande:

    Jag tycker att ett mobbat barns känslor är lika viktiga som det vi vuxna känner när vi blir mobbade och utsatta. Jag anser att det barnet har företrädesrätt att må bra på SITT EGET kalas i sitt eget hem (eller om man håller sitt kalas ngn annanstans) framför barnet som mobbat det.

    Du kanske missade att jag jämförde känslorna hos den utsatte, inte den som utsätter? Eller menar du då i din tur är (eftersom du vred till mitt inlägg så) att utsatta barns känslor inte är lika viktiga som utsatta vuxnas?


    Jag har full respekt för barns känslor (jag tycker tvärtom att skolan ofta bagatelliserar barns känslor) - men jag anser inte att det är lämpligt att lösa konflikter/mobbing när det gäller barn på samma sätt som när det gäller vuxna.

    Vi vet inte vad barnet som mobbar har i bagaget, kanske startade det hela med att han/hon inte blev bjuden på kalas och inte fick vara med i leken?. Kanske är barnet utsatt hemma? Att spä på detta gör ju förmodligen bara att det egna barnet blir annu mera utsatt för "mobbaren". Det löser ingenting. Varför inte ringa upp föräldrarna och förklara situationen och se om man tillsammans kan göra något? Bryr sig föräldrarna inte så kanske det finns fog för en orosanmälan?

    Visst har man ansvar för det egna barnets känslor i första hand - men vi har ju som vuxna även ett ansvar i att reagera och agera när ett barn signalerar att det inte mår väl.

    Jag har pratat med många f.d. mobbare och ingen av dem har sagt "nej jag mådde skitbra som barn, jag gillade bara att dunka in andra i väggen och kalla dem för fula saker". Oftast handlar det ju om känslor av otillräcklighet. Dålig ekonomi i hemmet, en frånvarande förälder, utsatthet i form av fysiska och psykiska övergrepp.

    Det är BARN vi pratar om - inte förhärdade brottslingar.
  • Mimmla

    Självklart är det mobbade barnets känslor lika viktiga som en vuxen människas känslor. Mobbing bland barn borde tas på samma allvar som vuxenmobbning, men så är det inte. Har skolan blivit lite avtrubbad här kanske?

    Anmäl skolan och gör orosanmälningar när det gäller barnet, men lägg inte skulden på barnet som mobbar!

Svar på tråden Jag fattar inte detta med krav på att en hel klass ska bjudas