Förlorat tre barn - orsak?

Ingen med liknande erfarenhet?

Har det gjorts några undersökningar, provtagningar och obduktioner på de tidigare två? Antar att ni inte fått något svar innan? Är ju väldigt svårt att svara på vad som kan vara fel men jag hoppas verkligen läkarna gör allt de kan för att finna en orsak :( beklagar så.

Kan tillägga att jag har förlorat ett barn i slutet av graviditeten och graviditeten innan det var ett MA i v 13 (fostret dog i v 10) men de har nog inga kopplingar alls med varandra. Läkarna hittade ingen förklaring till varför vi förlorade vår fullgånga friska bebis.

Åh jag beklagar verkligen. Så fruktansvärt att förlora ett bsrn så sent.

Första gången gjorde de inget och det verkade ju rimligt då. Andra gången letade de efter proppar i moderkakan och efter kromosomavvikelser på barnet, inget hittades.

Inför sista graviditeten trodde de inte att de tidigare två hade något samband men nu är det ju svårt att luta sig tillbaka på otur.

De tog så många prover att jag trodde att jag skulle vara tömd på blod efteråt. Måtte de hitta något.. De hävdar att allt det de testat går att behandla och även om de inte hittar något kommer de göra vissa insatser ändå vid en ev graviditet. Antar att nån form av blodförtunnande är en sådan sak, propp verkar vara det de fortfarande tror på även om det inte hittades proppar förra gången.

Har du skrapats efter dina missfall?

Jag har haft fyra sena missfall/ MA (v. 14-19) och blivit skrapad efter varje. Utvecklade till slut grava sammanväxningar, s.k. Ashermans syndrom, i livmodern och livmoderhalsen och fick beskedet att jag aldrig skulle få fler barn. Jag fick diagnosen efter att jag tjatat mig till en hysteroskopi. Detta efter att de försökt bortförklara mitt fall med att jag inte hade ägglossning, kommit i förtida klimakterium m.m. Vid den första hysteroskopin sa de bara att det var kört för min del, men jag stod på mig och fick en ny hysteroskopi ett halvår senare, då de också tog bort en del sammanväxningar. Därefter ett knappt år på p-piller för att mensen skulle normaliseras.

Jag hade i stort sett ställt in mig på att det inte skulle bli fler barn, men så blev jag oförhappandes gravid under ett kort uppehåll mellan p-pillren, och för en vecka sedan föddes en frisk och fin flicka! Det blev planerat snitt pga placenta previa (moderkakan ligger för lågt ner) men jag tror det var just den avvikande placeringen som räddade mitt barn. Längre upp i livmodern är det nog för sönderskrapat för att att moderkakan ska kunna utvecklas ordentligt.

Brandynova, kräv en hysteroskopi för att kolla att livmodern är OK! Sammanväxningar syns inte på UL.

Och massor av kramar och tumhållning! 

Jag kan tillägga för min del att alla blodprover och kromosomundersökningar, liksom fosterobduktionerna, visade helt normala värden. Så i mitt fall verkar det som om det var skrapningarna som förstörde de följande graviditeterna.

Hej!

Vad ledsamt att det finns fler som behövt uppleva denna bedrövelse. Men så härligt att det till slut gick vägen för dig!

jag har inte skapats någon gång utan fött ut barnen utan komplikationer.

Var på återbesök förra veckan och de har hittat en antikropp som de tror kan vara anledningen. Jag hoppas så innerligt på det!

Men vad sorgligt att läsa! Hur går det för er nu? Har ni fått nåt svar? Har förlorat två barn för två och tre år sedan i v 27 och 23. Första gången inget svar, andra gången gbs som gått in till barnet. Nu har vi en frisk pojke här hemma!! Hoppas ni får ett svar och att ni vågar försöka igen. Stor kram!!

Oj ser nu att de hittat en antikropp, vad kan de göra åt det? Å hur mår ni?

De tror inte att antikroppen hade någon påverkan. Men moderkakan var liten och hade infarkter så nästa gång blir det blodförtunnande, både tabletter och sprutor. Vi är fast beslutna om att få ett tredje barn...

jag fick ett tidigt missfall,  och sen, nästa omgång så förlorade vi vår bebis i slutet av vecka 16. han blev obducerad och han var helt frisk. det har gått två år och jag lever fortfarande i denna tunga sorg. vi vet inte varför detta hände, men förlossningen startade, så eventuellt var det så att min livmordertapp inte orkade hålla emot när barnet började bli tungt. :(

@Justme84 Längesen jag skrev här nu. Så ledsamt att fler har behövt uppleva sådant här. Vi har hela tiden varit fast beslutna om att ge det fler försök. Vi har också krävt stöd, först kuratorsstöd men senare också hos psykolog på Kvinnokliniken. Det här varit tufft, men också räddningen för mig.