Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?
Vecka 29 här, BF 17/11 :) blir mitt andra barn, har en tös sedan innan och väntar nu en lillebror! :D
Vecka 29 här, BF 17/11 :) blir mitt andra barn, har en tös sedan innan och väntar nu en lillebror! :D
Jag är sjukskriven på heltid och har varit det i evigheter (känns det som.. älskar mitt jobb så att gå hemma hela dagarna får mig att klättra på väggarna!)
Till en början var jag sjukskriven för huvudvärk, den var hemsk! Varje vecka fick jag migränanfall som gjorde att jag var sängliggande i minst tre dagar, men som tur var blev det bättre efter sisådär 8 veckor.. haha, dock hade foglossningen kommit under tiden så jag blev sjukskriven för det istället. (de ska ju inte va gött att va gravid liksom)
Bråk med försäkringskassan fick jag kriga med igenom ändå, tog 12 veckor innan de godkände min sjukskrivning pga att jag fick en värdelös läkare.
Jag är antagligen sjukskriven resten av grav också så slipper väl åtminstone bråka mig till havandeskapspenning!
Det där med sömnen känner jag igen, har jättesvårt att sova! På nätterna är jag trött i kroppen, men inte ögonen. Vrider mig lite för att hitta en bekväm ställning, och vid den tidpunkten som jag hittat något som känns någorlunda bekväm har det tagit så lång tid att jag måste upp och kissa - så bara att hoppa upp, och sen börja om igen. Sen vaknar jag på natten och morgonen, måste kissa igen och så börjar det om igen - haha. Varför skulle man få sova liksom - de vore ju för bra!
Varannan vecka har vi två småbarn här hemma också som vaknar mellan 5-6 på morgonen - ibland blir jag lite smått galen kan jag säga, haha!
Meeeen imorgon går jag in i vecka 30, skön känsla ändå att man faktiskt börjar närma sig sitt mål!! galet vad jag längtar!
En fråga- Hur delaktiga är era respektive?
Jag känner att jag är lite för uppe i hela graviditeten 24/7 liksom. Har svårt att tänka på annat. Planerar och köper saker till bebis och insett att jag inte alltid frågar mannen innan utan kör mitt race och samtidigt tycker att han inte engagerar sig så mycket. vilket säkert inte beror på ett ointresse från hsns sida egentligen.
Jag har också lite ångest över vikten, än så länge gått upp 9 kilo så det är inte sååå farligt än iaf. jag har sedan jag fick första barnet kämpat och slitit bort 30 kg, jag gick från överviktig till stark och fit. Tror det är därför det tar emot så att gå upp igen, för att jag slitit med vikten i två år för att stanna kvar, men samtidigt vet jag ju att det beror på att jag är gravid samt att jag faktiskt inte kan träna längre. Inte ens promenader finns på världskartan just nu, och med tanke på att min största craving just nu är glass med fruktcocktail så får jag ju skylla mig själv för att jag går upp igen.
Försöker tänka framåt. Efter graviditeten så jäklar, då tar vi tag i det igen - tills dess får jag försöka njuta av graviditeten istället!
Idag har jag vart hos bm, allt såg bra ut. Dock följer mitt SF-mått den översta kurvan stadigt, idag låg den tillochmed lite över kurvan. Får hoppas det är mycket vatten och inte bara en megastor bebis, haha!
Åh jag är så himla tröööött.. Haft problem med sömnen i flera veckor, och de senaste har jag knappt kunnat sova om inte sambon hållt om mig eller kliat mig på ryggen, typ som om jag behöver den där lilla extra tryggheten. Och nu jobbar sambon kvällsskift så igår var han inte hemma förrän efter 12 på natten och jag somnade väl inte förrän 1-2 ändå, och sen vaknar dottern vid 5.30.
Idag åkte tösen till sin mormor och jag somnade som en stock direkt, sov i tre timmar. Smart drag av mig som redan har sömnproblem att sova tills klockan var 18, men det var nog välbehövligt! Brukar sällan kunna sova på dagen övh, men idag sa det bara "poff" så sov jag som en gris.
Idag har det börjat trycka något fruktansvärt neråt också. Sticker och ilar i livmodertappen känns det som, bränner i ländryggen och det känns ungefär som om han ska trilla ur mig ibland, hah. Jag har för mig att det kändes något likadant när tösen började fixera sig i magen förra gången, så kanske det är de som sker!
Hur mår ni andra? :)
[quote=76948069][quote-nick]Kroa skrev 2016-09-06 21:26:26 följande:[/quote-nick]Åh jag är så himla tröööött.. Haft problem med sömnen i flera veckor, och de senaste har jag knappt kunnat sova om inte sambon hållt om mig eller kliat mig på ryggen, typ som om jag behöver den där lilla extra tryggheten. Och nu jobbar sambon kvällsskift så igår var han inte hemma förrän efter 12 på natten och jag somnade väl inte förrän 1-2 ändå, och sen vaknar dottern vid 5.30.
Idag åkte tösen till sin mormor och jag somnade som en stock direkt, sov i tre timmar. Smart drag av mig som redan har sömnproblem att sova tills klockan var 18, men det var nog välbehövligt! Brukar sällan kunna sova på dagen övh, men idag sa det bara "poff" så sov jag som en gris.
Idag har det börjat trycka något fruktansvärt neråt också. Sticker och ilar i livmodertappen känns det som, bränner i ländryggen och det känns ungefär som om han ska trilla ur mig ibland, hah. Jag har för mig att det kändes något likadant när tösen började fixera sig i magen förra gången, så kanske det är de som sker!
Hur mår ni andra? :) [/
Hur var det nu, du är sjukskriven så du kan vila lite dagtid eller behöver du pallra dig till jobbet i ditt tillstånd? Trötthet är ju så tärande... Vilken vecka är du i? Jag har varit konstant trött sen starten, tror framförallt det beror på mina låga järnvärden. Vi har diskuterat järninjektion för jag pallar inte att konsekvent ta järntabletter, min mage spårar ut fullkomligt. Men sist hade mitt hb gått upp till 110 så vi avvaktar. (Min trötthet beror ju på extremt låga depåen inte hbt dock...)
Jag tycker det är kämpigt att prestera och försöka vara smart och nyttig på jobbet. Känns som jag lurar alla inklusive mig själv. Vill bara hem och vila.. Zzzzzz
Trycket nedåt känner jag igen, jag tror min bebis ligger tvärsöver magen oftast men har ändå ett tryck nedåt som ger värk i ljumskarna. Enda sättet att slippa det är liggläge.
Jag är dock oerhört glad att jag än så länge slipper foglossning (och halsbränna). Vet ärligt talat inte hur jag skulle palla det. Börjar bli mentalt svag tror jag. Tror lite beror på att detta var en oplanerad graviditet och skillnaden mentalt med mina tidigare planerade är milsvid.. Vill bara komma fram till BF nu!!!!
Åh jag är helt sluuuuut!!
Två nätter har jag sovit 4-5 h/natt nu, och har i säkert två veckor redan sovit jättedåligt!
och när jag väl sover så sover jag jättedåligt och vaknar en gång i timmen, och sen har jag jättesvårt att somna om så jag ligger och vrider mig upp till två timmar..
I lördagsnatt somnade jag första gången vid 20.30 och trots att jag låg i sängen hela natten utan att titta på mobilen/tv eller vad som och trots att sambon tog barnen på morgonen tills jag gav upp vid 9.30 så lyckades jag ändå bara få ca 4-5 timmars sömn.
Jag har så ont i nacken, huvudvärk som spränger och hur jag än ligger så är det obekvämt. Illamåendet har tittat fram ordentligt så de senaste dagarna har jag knappt fått behålla någon mat alls. Så fort jag äter vrider sig magen och spy-känslan kommer. Och att bebisen trycker något fruktansvärt nedåt hjälper inte mot kissandet åå natten heller.
Jag är så tröööött och nu är jag ensam hemma med lilltösen som klockan 6 imorses sa "mamma, solen går upp nu!" *gäääääsp*
Kroa- åh stackare, det här med sömnbrist är ju så tärande!! Hur gammal är lilltösen, du får ha barnkanalen på idag ;)
förstår precis hur du känner dig! Jag sover också otroligt dåligt...har otroligt mycket förvärkar och sammandragningar, ont i svanken och bäckenet, kan inte andas och blir yr hur jag än ligger och även sitter, trycker och ilar på jättemycket neråt, halsbränna och kissar hela tiden... så jag sover inte många timmar jag heller per natt kan jag säga Börjar tära otroligt mycket på kroppen och huvudet nu allting.. smärtan, graviditeten och sömnen. Dessutom jobbar man heltid fortfarande. Även om jag har ett ganska lugnt jobb så tär det ändå. Ska träffa en läkare på onsdag om ev. sjukskrivning p.g.a mina förvärkar och allt annat.. äter ju bricanyl mot dom också.
Varannan vecka har vi 2 och 3 barn också och då vill man ju ha energi och ork liksom..
Så jag förstår dig och lider med dig! 69 dagar kvar nu och jag vill bara att tiden ska ooort
Ni som har barn sen tidigare i kläng-ålder. Hur mycket tror ni de kan sparka/sitta/knuffa på magen utan att det är någon fara? Man läser ju att bebisen är superskyddad där inne men inte minst för mamma är det ju sjukt obekvämt. Svårt att förklara för min tvååring, han är väldigt intensiv och på lixom.
Och hur var det? Någon mer som pluggar?