Blev inga barn. Vad gör man nu av livet?

Just därför så tycker jag inte att man som adoptivförälder bör få välja. Föräldrar som får barn på naturlig väg får inte välja kön eller eventuella sjukdomar, då borde inte adoptivföräldrar göra det heller. Min tanke är att det borde finnas en lista och man har sin plats i kön som adoptivförälder, om sedan barnet som tilldelas råkar vara flicka eller pojke, frisk eller handikappad...so be it. Vägrar man sedan barnet då borde man strykas från listan eller hamna sist igen.

Men jesus. Har du någon förmåga att sätta dig in i barnlöshet alls? Har du adopterat själv eller vet du något om processen? Bara undrar. 

Jag är 40 år och jag och min sambo uppfyller i princip inga krav i adoptionsprocessen (inte gifta, för stor ålderskillnad mellan oss, för gammal etc). Vi kanske kan få en handikappad 5-åring, men det är inte det vi drömmer om. Det är väl ändå inte SÅ konstigt att förstå?!

Jag tycker att det är Du som har kall, elak och dömande. Det är ingen bra förebild för barn. . Om någon önskar ett litet barn som är frisk istället för en 5 åring som är handikappad är personen inte värd att få barn enligt dig. . .Det är verkligen elakt. Kram till samma situation

Kom du inte på något bättre att skriva? Du vet ingenting om min människosyn.

Enligt undersökningar så blir man inte lyckligare av barn. Många av mina vänner säger ofta "-var glad att du inte har barn".. och verkar måttligt roade.

Jaså..? Konstigt att man har fått höra det ända sedan man var ung, tvivlar starkt på att de tyckte synd om en då. Snarare sig själva för att de skaffade barn så tidigt. Och jag tvivlar på att de säger det i undersökningar för att "vara snälla"..

Jag skrev att man inte blev "lyckligare" av barn inte lyckligare utan.. Jag har läst det både när jag pluggade psykologi och i olika tidningar. Har även hört det av vänner. Glädjen det ger balanseras av allt besvär det också innebär.

Det var nåt som stod på Aftonbladet för ett tag sedan.