Blev inga barn. Vad gör man nu av livet?
Adoption, agera familjehem etc?
Adoption, agera familjehem etc?
Det behöver ju inte handla om en unken människosyn. Manga föräldrar som far biologiska barn som visar sig vara handikappade pa ett eller annat sätt gar igenom en anpassningsprocess.
Att man önskar fa ett friskt barn är instinktivt och behöver inte betyda att man värderar handikappade barn mindre.
Att ta hand om ett handikappat barn kan ofta vara en stor pafrestning för familjen, självklart inte barnets fel pa nagot sätt men fortfarande ett faktum. Det handlar dels om praktiska saker, men även om att man oroar sig för barnets framtid, välmaende, mobbing etc.
Har de dessutom blivit förda bakom ljuset av adoptivfirman är det inte konstigt att man blir chockad eller till och med besviken.
Folk som adopterar tar i regel inte det barn som behöver det bäst utan kan ha önskemal pa alder, kön etc.
Det är samma sak om man har bestämt att adoptera en flicka, sedan kommer man till barnhemmet och det visar sig vara en pojke. Pojkar är inte mindre värda men det som leder till besvikelse är att man kommit överens om nagonting och sedan blir det annorlunda pga att människor är oärliga.
Jag förstar hur du tänker men jag vet inte om det skulle fungera i praktiken.
Resultatet hade kunnat bli att allt färre väljer att adoptera.
Biologiska föräldrar har möjlighet att via ultraljud ta reda pa väldigt mycket om fostret, bland annat kön och potentiella sjukdomar. Självklart är det inte alltid med 100% säkerhet men det jag menar är att möjligheten fortfarande finns där och de har även möjlighet att göra abort om barnet t.ex. förväntas vara gravt handikappat.
Detta är ett etiskt dilemma i sig självt, men jag menar bara att de faktiskt har möjlighet att välja.
Ingen människa är perfekt och i ärlighetens namn vet vi inte hur manga av de sk "superföräldrar" till friska barn skulle ha gjort ett bra jobb om de hade ett handikappat barn.
Vi vet bara om att vissa människor inte klarar av sin roll som förälder, och i vissa fall kan det handla om sadant som skulle drabba vem som helst i samma situation, men vi hör bara om de som misslyckas pga omständigheter.
Vi vet inte hur vi skulle klarat av en situation förrän vi själva gatt igenom den menar jag.
ett alternativ hade kunnat vara ökat stöd till de adoptivföräldrar som väljer att ta hand som handikappade barn men att tvinga pa nagon en roll tror jag inte skulle fungera och snarare vara avskräckande.