Blev inga barn. Vad gör man nu av livet?

Jag vet hur du har det TS. Ni är inte ensamma. Det går inte att förstå om man inte är i samma situation själv. Tips och råd och kommentarer om adoption och tänka positivt och fokusera på annat som resor och att förverkliga sig själv osv hjälper inte alltid den som är kroniskt ofrivilligt barnlös. Det tar tid att lära sig leva med kronisk ofrivillig barnlöshet, det är en stor sorg och att leva utan barn medför ett utanförskap som förvärrar situationen. Jag undrar om människor som drabbas av annan sorts sorg får tips om att tänka positivt och fokusera på positiva saker? Eller "tillåter" omgivningen att de sörjer och att det tar tid att lära sig leva med sorgen och saknaden? Om man ramlar och slår sig och bryter benet så förstår omgivningen att det tar tid att läka. Då är det ingen som säger:"Tänka positivt så kan du springa maraton med det brutna benet." Men vid känslomässiga trauman då får man höra att man ska fokusera på annat och tänka positivt så blir det bra......... Jovisst kan sånt hjälpa men först måste man få sörja och få känna alla jobbiga känslor och senare kan man lära sig att leva med det. Det tar tid att lära sig leva med det och man måste få sörja först.

Jag följer två bloggar Andra sidan tröskeln och Hönsamaja. Utan dessa hade jag känt mig mycket mer ensam. TS ni är inte ensamma. Kramar