Blev inga barn. Vad gör man nu av livet?

Syskonbarn? Jag har egna barn men håller också mina syskonbarn mycket nära. Ta emot ensamkommande flyktingbarn? Djur? Konst? Undervisa barn? Jag känner din sorg men jag tror den kan lindras.

Har du en partner förresten?

Förstår. Kanske behöver du och din man ett gemensamt projekt? Och egna projekt? Jag känner flera barnlösa par (också äldre, i 70 års åldern) som är lyckliga. De kan göra sånt som andra inte kan. Arbeta, resa utomlands. Skapa ett fint hem. Förverkliga drömmar. Men framförallt så ska du veta att det finns människor (ensamkommande flyktingbarn bl a) och andra utsatta människor som du skulle kunna vara EXTREMT värdefull för.

Bra! Resa är ju fantastiskt skoj och att träffa människor från olika platser. Gemensamma resor och även andra gemensamma projekt för er närmare i er relation.

Du har två hundar som du älskar! Det tar väl också upp sin tid och ansträngning kan jag tänka mig?

Skapar du? Målar, skriver, spelar teater eller instrument? Prova! Det är oerhört helande. Jag har sörjt att jag inte kunat ägna mig åt konsten. Jag blev ensamstående mamma. Inte alls vad jag tänkt. Jag älskar mina barn över allt annat men jag har varit bitter över att jag inte kunnat ägna mig åt detta.

Det känns att läsa dina inlägg. Jag tänker att du är en fantastiskt varm människa som ser meningen med livet i andra människor. Förstår du själv hur värdefull en sådan människa är i världen så som den världen ut idag? Oerhört värdefull. Önskar dig allt gott.