Hjälp, mina barn är accepterar inte min pojkvän
Jag har levt som singel i 6,5 år innan jag träffade min pojkvän för 3,5 månad sedan. Tyvärr gillar inte barnen honom alls och tycker jag träffar honom för ofta. Oftast blir det två gånger i veckan. Hans barn tycker jag är helt okej.
Hur ska jag göra för att mina barn ska acceptera att jag har en pojkvän? Mina barn är gamla, 14 och 22 år. De är riktigt oförskämda och säger fula saker om honom och även om mig. Det är bara den äldsta som träffat honom en längre tid och då var hon inte så trevlig mot honom.
Om du inte redan har gjort det,så försök att prata med dina barn om det här.
Det kan finnas flera tänkbara orsaker till att de ogillar din nya partner.
* Kanske vill de ha dig för dig själva då de har haft det i 6,5 år.
* Kanske har han varit otrevlig mot dem när de varit ensamma.
* Kanske ser de något hos honom som du inte ser.
* Kanske tycker de att du har behandlat dem annorlunda sen du träffade din nya.
Jag ska berätta min historia.
När jag var 19 år så dog min pappa.
Min mamma träffade en tid senare en ny man.
Jag och min syster fick senare reda på att han redan hade en sambo och bara utnyttjade min mamma för en sak.
Min mamma befann sig fortfarande i sorg och såg nog inte riktigt klart när hon träffade den här mannen utan ville nog mest ha närhet.
Vi,min syster och jag,försökte prata med henne men hon ville inte lyssna just då.
Inte förrän i efterhand insåg hon vilket svin han verkligen var.
Jag pratade även med honom och lät honom få veta vad jag ansåg om hans utnyttjande av en kvinna i sorg,och bad honom att hålla sig borta från min mamma.
Hon träffade senare en annan man som hon fortfarande är tillsammans med.
En riktigt bra man som vi alla tycker bra om. Som aldrig skulle göra min mamma illa.
Det var alltså inte et att vi missunnade vår mamma lycka.
Vi ville bara inte att hon skulle bli utnyttjad av ett sådant svin.
Jag tror att du också behöver prata med dina barn och försöka ta reda på varför de är så anti mot din nya.
Framförallt din 22-åring är stor nog att kunna ge dig en rimlig förklaring.
Hon är också stor nog att inse att du inte ska behöva leva ensam för resten av ditt liv.
14-åringen är i en lite känsligare ålder,men kan nog ändå förstå att du inte vill leva ensam.
Förklara för dem båda att du inte har slutat älska dem bara för att du har träffat en ny man.
Kanske är det det de behöver höra?
Jag hoppas att det ordnar sig till det bästa för alla inblandade parter!