Amning känns som övergrepp

Så väl är har mammor här i Sverige valet att välja bort amningen.

Värre är det i U länder, där tillgången till rent vatten ofta är begränsat.

Tänk så fin världen vore om folk slutade blanda ihop sina egna känslor och åsikter med kalla fakta.

Det är naturligt att amma, och så är det för alla däggdjur. Människan är inte ett dugg bättre eller sämre. Dina egna tankar om vad som är bra för bebisar att suga på (är det bättre med fasta och toppiga bröst än långa och hängande till exempel?) får ju stå för dig. Och jämra dig inte över andras val (genom att "tycka synd om" och ha dig).

Om man kan och vill amma så är det vad man ska göra. Om man inte kan eller inte vill amma, så finns det modersmjölksersättning.

Är du ironisk? Känns som du raljerar mig.

De föredrar det som de vant sig vid, varför tror du att de flesta föredrar flaskan??

Är du allvarlig eller försöker du bara vara rolig? Det är du inte i alla fall.

Ts. Jag känner inte alls igen dina känslor. Jag har ammat alla mina barn och gillar verkligen amning. Men det finns ingen som mår bättre av om du ammar mot din vilja. Ge flaskan med gott samvete och njut istället av din bebis.

Jag hade lite sådana tankar först (dock inte riktigt så "allvarliga") men även tankar om allt det positiva med amning. Till en början funkade det inte och ja, jag tyckte det var obehagligt att försöka. Men eftersom bebisen hade svårt att få grepp så testade vi med amningsnapp, vilket funkade jättebra för bebisen. För min del har jag inte haft några obehagskänslor med amningsnappen så det blev win win situation utav det.

Men flaska i sig är inget fel utan man gör det som känns bäst för sig själv och bebisen :)

Har oxå valt bort amningen och flaskmatat från start. Min mamma som jobbat på BB är inte precis stolt över mitt val men jag överlever de spydiga kommentarerna. Min unge är nöjd och så är jag. Jag upplevde redan innan och under min graviditet att amning nog inte är min grej, speciellt då jag avskyr beröring på brösten. Jag var orolig för D-mer på det så de var en lättnad att välja att flaskmata här och gubben klagar inte med att ha fått varit föräldraledig i snart ett helt år. Jag fick det inte att kännas naturligt och kunde inte bli vän med tankarna om amning så jag ville inte utsätta mig för att tvinga mig igenom det när det finns ett så bra alternativ.

jag ammade mina barn och kände det som naturligt. ska även amma trean, när den väl tittar ut . kan dock säga att barnen älskade att ammas, till den grad att de inte ville sluta. efter att sista grabben blev 2 år och fortfarande ville ammas så började jag känna avsmak. det var ganska mysigt på dagen men väldigt obehagligt nattetid. att vara trött och har sen nån som snuttar, suger och leker på brösten blev bara helt fel för mig, trots att jag inte såg det som en sexuell laddad situation utan snarare som obehagligt. då slutade jag tvärt, det är ju min kropp och han var stor nog. med det sagt, alla känner olika. gör det som känns rätt för din kropp.

Finns många med fel yrke, gå på din egen känsla så ska du se att det kommer gå bra:)

Du är absolut inte ensam! Jag var inställd på att amma men slutade efter 2,5 vecka då jag var nära ett nervsammanbrott. Jag hatade varje sekund av amningen och kände inte alls någon närhet till mitt barn ( snarare ångest). Flaskmatning ändrade allt och passade oss så mycket bättre. Jag fick också min kropp tillbaka vilket var helt underbart!

Alla är olika och sättet man matar sitt barn är också olika. För vissa funkat amning och för vissa inte, huvudsaken är att barn och föräldrar mår bra! Båda sätten är minst lika bra för barnet också visar de senaste studierna.

Lycka till med den lilla