Är det inte lite tidigt att avgöra att hunden inte går ihop med bebisen? Det är en stor omställning för den att det kommer en ny familjemedlem till flocken.
Är den aggressiv?
Jag tänker att det är skillnad på om den är aggressiv för att den tror den är ledare i flocken (om den inte är tränad rätt) och på om den är aggressiv ändå. I det förstnämnda fallet kan den ju trivas i ett annat hem med en bestämd ägare, det är värre i det andra fallet.
Tänker också att det är viktigt att dottern inte får uppfattningen att det är bebisen som är orsaken till att hunden måste få ett nytt hem. Kan ni inte berätta att hunden inte trivs hemma längre, för att den behöver mer uppmärksamhet och tid för träning, (så fokus läggs på hundens behov och inte på lillasyster), att ni förstår att hon blir ledsen och att ni vill ge henne ett annat husdjur som inte kräver lika mycket tid? Då kan hon föreslå ett själv.
Trösta henne när hon blir ledsen - det är inte att curla! Curling är att undvika situationer som gör henne ledsen. Man kan aldrig sörja åt någon annan, så låt henne förstå att det är ok att vara ledsen, att det är jobbigt men inte farligt, så hon lär sig hantera känslan.
Ett tips bara: alla husdjur kräver uppmärksamhet och tid. Marsvin skall klappas och borstas för att bli vana att hanteras, burar ska städas, klor ska klippas mm. Kan ni inte ge det detta, vänta med att skaffa ett nytt husdjur. Djur kan ju aldrig vara barnets ansvar. Kanske dottern lika gärna kan åka till tex en nöjespark eller göra andra aktiviteter som kompensation? Ta ridlektioner? Åka till en gård där man får klappa djuren?
Slutligen: grattis till bebisen!
Ja, kärlek och en fast hand. Hunden måste förstå att den inte är flockledare och bestämmer. Då kan den slappna av mer också.