Sorgen efter min katt

Jag levde med en underbar hund i 14 år. Vi följde varandra precis överallt. Var jag i tvättstugan så var hon där, var jag hos vänner så var hon med, åkte jag på semester så var hon med. I bergen, i stan, på landet..ja överallt. Så många äventyr, så många vackra minnen. 

Men precis som du så fick jag låta henne somna in när smärtorna i lederna blev för påfrestande för henne. Jag har klandrat mig själv, gråtit, mått riktigt dåligt och bara önskat få henne tillbaka. Men jag har insett att ingen kände min hund bättre än jag. Hon berättade för mig att hon inte orkade längre och det var min uppgift som hennes närmste vän att ta bort dessa plågor. En god ägare tar de rätta besluten för sitt djur även om det egna hjärtat blöder och det känns som om hela ens inre blir ett stort mörkt hål.   

Nu 8 år senare saknar jag henne fortfarande. Hon var verkligen speciell. Men jag vet att hon fick ett bra liv. Och hur man än ser på det så måste vi alla möta vårt sista andetag förr eller senare. I det läget måste man se vad man som ägare gjort för sitt djur. Du gav din katt glädje, trygghet, äventyr och villkorslös kärlek. Vad mer kan en levande själ behöva för att känna sig lycklig? 
Det finns katter där ute som aldrig får bli älskade. Som aldrig får en trygg famn att krypa upp i. Som kanske inte ens får mat för dagen. Du gav din kamrat allt det där. Och du fanns där till slutet. Du gjorde allt rätt.