börjar bli rädd inför förlossningen..

Jag födde min dotter i mars 2014 och resonerade precis som du, att jag tar det som det kommer och att "ut ska hon ju". Och visst gick det. Och visst gjorde det helt otroligt ont men... Det är en så annorlunda smärta mot allt man är van vid. Den är inte konstant, den kommer inte av att någonting är fel och du kommer att få den finaste av belöningar när det är över. 

Under förlossningen minns jag att jag sa och tänkte att "hon kommer aldrig att få några syskon!", för det var rätt kämpigt, men den tanken släppte jag snabbt. Några timmar efter förlossningen bad en barnmorska mig att betygsätta upplevelsen och jag gav den 7 av 10. Samtidigt som huvudet sa "är du dum i huvudet? Det var ju jättejobbigt!" så... Ja, visst var det jobbigt men... Åh, det är en så svår känsla att beskriva!

Nu sitter jag här gravid igen (det blev alltså ett syskon till dottern ändå!), och den här gången ligger moderkakan lite i vägen för bebisens väg ut, vilket vi ska på uppföljande ultraljud kring. Flyttar den sig inte kan det bli planerat snitt och DET, det skrämmer mig mycket mer än att gå igenom en förlossning igen!

Lita på kroppen, och ge sjutton i att läsa såna där skräckhistorier, det mår ingen bättre av! Lycka till!