Inlägg från: Anonym (Men va?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Men va?)

    "Avundsjuk" sambo

    Jag tycker att din man beter sig som en bortskämd snorunge och jag skulle ha väldigt svårt att finna mig i det. Självklart ska du åka iväg med bara dottern och göra saker med bara henne. Att han blir svartsjuk är inte ditt problem och inte något du kan ta på dig eller anpassa dig efter.

    Jag skulle säga åt honom att det här är ett behov som du och dottern har och att han helt enkelt får acceptera det. Du hör vad han säger men kommer inte att ändra dig om detta och skulle i fortsättningen uppskatta om han kunde hålla sina passivt aggressiva kommentarer för sig själv.

    Att sitta ihop vid höften som siamesiska tvillingar bara för att man har en relation eller är en familj för den delen har jag aldrig förstått mig på. I en familj måste man, enligt min mening, kunna göra saker tillsammans, var för sig eller i olika konstellationer. Att en 15 årig tjej och en nioårig pojke skulle ha samma behov finns ju liksom inte. Självklart måste man kunna dela upp sig för att kunna tillfredsställa barnens olika behov.

  • Anonym (Men va?)
    Anonym (Neija) skrev 2016-08-07 14:50:11 följande:
    Nej det är onekligen svårt att kompromissa med barnens behov. Hon vill kanske åka och shoppa lite. Mitt ständiga svar är att vi får ta det nästa helg när sambon är hemma. När den helgen kommer så blir han irriterad över att vi åker iväg ensamma. Att ta med lillkillen på shopping slutar med att jag får tillbringa all tid med att hålla koll på honom och till slut är jag genomsvettig och hon besviken också åker vi hem.

    När vi går i affärer alla fyra så vill hon ha mig som smakråd och då blir mannen irriterad eftersom han tycker att han blir reducerad till "barnvakt"...Då står han i bakgrunden och stönar och gör miner.

    Jag tänker ofta att jag hade haft det bättre själv faktiskt...att slippa ta hänsyn till mannens behov och åsikter hela tiden.

    Det värsta är hans sätt att kommunicera sina behov. Han kan vara sur efter en av våra "shoppingrundor", och när jag frågar honom varför så säger han typ "JAG hade kanske också velat titta på något". "Jaha men varför sa du inte det då?". "Nej ni var ju så upptagna med ert att jag kände att det får vara".

    Jag blir galen på sådant! Det förstör stämningen totalt och det märker ju barnen också! Jag vill ha rak och vänlig kommunikation! Står inte ut med muttrande och surande...
    Ok, en bortskämd snorunge som ska spela martyr också . Nej, jag hade blivit TOKIG!! Förstår till 100% att du känner att du skulle ha det bättre själv. Jag har själv väldigt låg tolerans för gnäll, både från make och barn. Säg vad du vill utan att gnälla eller gå härifrån....Har väl inga råd förutom att du ska stå på dig angående egentid med dottern och inte acceptera hans beteende.
Svar på tråden "Avundsjuk" sambo