Anonym (Neija) skrev 2016-08-07 14:50:11 följande:
Nej det är onekligen svårt att kompromissa med barnens behov. Hon vill kanske åka och shoppa lite. Mitt ständiga svar är att vi får ta det nästa helg när sambon är hemma. När den helgen kommer så blir han irriterad över att vi åker iväg ensamma. Att ta med lillkillen på shopping slutar med att jag får tillbringa all tid med att hålla koll på honom och till slut är jag genomsvettig och hon besviken också åker vi hem.
När vi går i affärer alla fyra så vill hon ha mig som smakråd och då blir mannen irriterad eftersom han tycker att han blir reducerad till "barnvakt"...Då står han i bakgrunden och stönar och gör miner.
Jag tänker ofta att jag hade haft det bättre själv faktiskt...att slippa ta hänsyn till mannens behov och åsikter hela tiden.
Det värsta är hans sätt att kommunicera sina behov. Han kan vara sur efter en av våra "shoppingrundor", och när jag frågar honom varför så säger han typ "JAG hade kanske också velat titta på något". "Jaha men varför sa du inte det då?". "Nej ni var ju så upptagna med ert att jag kände att det får vara".
Jag blir galen på sådant! Det förstör stämningen totalt och det märker ju barnen också! Jag vill ha rak och vänlig kommunikation! Står inte ut med muttrande och surande...
Jag tror att det vore bra för er familj att vara särbo eller att separera. Då skulle mannen vara tvungen att ta eget ansvar för sitt agerande och för sitt beteende runt sonen. Det skulle också göra honom tvungen att välja mellan att reduceras till en varannanhelgspappa (vilket han i praktiken redan är) eller att byta arbetstider och få mer tid med sitt barn (bra för sonen att få uppmärksamhet och tid med sin pappa).
Du skulle vinna på det genom att du mår bättre när du slipper energitjuven i vardagen. Dottern skulle vinna på det genom att du kan ha ensamma helger med henne när sonen är hos sin pappa. Sonen skulle antingen få det som nu (dig 80% av tiden och lite tid med pappan varannan helg) eller vinna på det genom att hans pappa engagerade sig i honom mera.
