Anonym (Neija) skrev 2016-08-07 13:01:26 följande:
Att jag raljerar över detta vet jag inte riktigt hur du får till. Jag konstaterade detta för att det är så. Vet inte vad det är som gör dig så upprörd?
Sonen har behov av så mycket annat. Jag går och simmar med honom en gång i veckan. Jag är tränare för hans handbollslag. Han behöver mycket stöd och hjälp i vardagen och jag brukar vara med honom i skolan en halv dag i månaden.
Jag är inte av den åsikt att rättvisa är att alla barn får samma, utan att alla barn får efter sina behov. Jag är ensam med barnen alla kvällar i veckan och en hel del helger också så jag känner verkligen inte att sonen är åsidosatt eller saknar "mammatid".
Ber om ursäkt!
Har läst fler inlägg av dig nu och ser att jag hade fel när jag tolkade det som att sonen behandlades som mindre viktig.
Men det är däremot dags för din sambo att vakna upp ur sin drömtillvaro och börja ta sitt ansvar för hemmet och sonen, även om det innebär att han får byta till ett tråkigare jobb. Det är inte meningen att du ska ta allt det jobbiga och aldrig kunna göra något alls själv.
Han får börja söka nytt jobb på dagtid och sen får ni dela arbetet hemma, och dela upp så att ni båda får tid för en hobby. Om det finns möjlighet så hade det varit bra för er att göra något tillsammans bara du och sambon någon gång emellanåt.