Lurad på arv?
Hej,
jag hoppas jag inte lägger inlägget i fel kategori, jag är osäker på var det ska ligga. Kanske tycker någon att jag inte borde skriva detta anonymt, i så fall får ni gärna ge mig en avhyvling.
En annan sak jag vill säga innan jag sätter igång är att innehållet i detta inlägg kan låta girigt och hjärtlöst. Jag förstår det. Men när jag berättat allt förstår ni mig kanske.
För 20 år sedan begick min far självmord. Jag och mina två yngre halvbröder (pappas barn i ett senare äktenskap) var arvtagarna. Det var mina bröders mor som skötte bouppteckningen, jag tyckte det var lite konstigt (särskilt med tanke på att hon långt ifrån är någon jurist/advokat/revisor eller vad man nu "bör" vara, samt med tanke på att de var skilda) men i ett läge där man sörjer sin far bråkar man inte om sådana detaljer. Min bror krävde att jag skulle betala hans mor 1 500:- i arvode för att hon skötte bouppteckningen, något jag också tycker är märkligt men det hör kanske inte hit.
Jag och mina bröder ärvde en ganska blygsam summa pengar, men min bror sade att pappa även hade ägt skog. Den var värd mycket pengar enligt min bror. Vår far hade den kvar mest av sentimentala skäl, han hade ärvt den av sin farfar. Dessutom gillade han att jaga och det kunde han ju göra där. Det tog tid innan skogen såldes, men till slut gjorde den det. Jag fick en summa pengar, och berättade det för min morbror som är revisor och som genast sade: "Du har blivit blåst. Den måste varit värd mycket mer."
Jag är alls ingen expert på skogar och dess värde, men jag började fundera lite. Så jag bad min bror om att få se de papper som fanns kring affären, men fick aldrig se något.
Snabbspolning fram till 2004. Min farmor avled. Givetvis jättetråkigt, men jag mötte henne bara några gånger som helt liten och har inga som helst minnen av henne. När hon begravdes låg jag på sjukhus, jag var gravid i vecka 25 och höll på att föda prematurt. Att resa sig ur sängen och gå på begravning var uteslutet.
Först efter något halvår kom jag att tänka på det här med arv. Min far skulle ju ha ärvt min farmor, men eftersom han dog före henne är det ju hans barn som blir hennes arvingar. Jag tog upp detta med min bror, som blev vansinnig. Han kallade både mig och mina barn en mängd fula saker, sade att jag var en pengahungrig häxa o.s.v. Han skällde även ut mig för att jag inte kom på farmors begravning. Jag försökte förklara att jag knappt ick kliva ur sängen för att duscha, men han brydde sig inte. Jag hade inte varit på farmors begravning och jag hade inget med hennes arv att göra, var budskapet.
Ni kanske också tycker jag är en pengahungrig bitch, men jag vill bara att rätt ska vara rätt. Jag vet inte om jag kan göra något åt saken så här långt efteråt, men någon annan kanske vet? Hoppas ni orkade ta er igenom texten.
