Förvirrad och besviken på biståndshandläggaren

Jag avbokar i snitt 3 gånger i månaden, alltid de korta passen vi har. 2 gånger är för att jag är sjuk eller mår dåligt, och 1 gång är det för att det är en okänd vikarie. Det varierar förstås, det blir mer pga vikarier på sommaren, och mer pga sjukdom på vintern, men snittar på 3 gånger i månaden. Jag har boendestöd 3 gånger i veckan, ett långt pass och 2 korta, totalt 4,5 timmar i veckan.

För ett och ett halvt - två år sedan avbokade jag mycket mer på grund av att det var alldeles för många boendestödjare och jag hade inga fasta tider, utan de kunde komma lite när som helst. Jag överdriver inte när jag säger att det kunde komma lika många olika boendestödjare på två månader som jag hade pass då, men efter omorganisering hos dem har det blivit mycket bättre, jag har fått fasta tider och fasta boendestödjare, bara en och annan vikarie då och då, och alltid såna jag träffat innan. Det funkar och har så smått börjat rulla med rutiner osv, och det känns lite som att handläggaren säger att nu funkar det ju, så nu behöver du inte mer.

Här omprövas beslutet bara en gång om året, tror jag. Jag minns faktiskt inte när det hände sist, men jag tror att det vaför ett år sedan. Tidigare så var det inte, i alla fall. 

Exakta motsatsen mot vad biståndshandläggare, boendestöd och försäkringskassan säger till mig, men det kanske är olika.

Till mig säger de kontaktperson för det sociala, boendestöd för att klara av vardagen.

Precis det jag fått veta.

Jag har blivit erbjuden och haft kontaktperson flera gånger genom åren, men på grund av olika orsaker rinner det bara ut i sanden, ofta på grund av att vi inte är kompatibla, eller vad vi ska kalla det.

Nu blir jag officiellt trött i huvudet och ännu mer förvirrad.

Nej, TS hade inte stöd 3 gånger i veckan, TS har stöd 3 gånger i veckan. Har du frågat TS om hen behöver stöd i det sociala över huvud taget, eller tror du bara det?

Du skriver det ju själv lite längre ned. Skillnaden mellan boendestöd och kontaktperson. Om jag då behöver det du skriver under boendestöd, varför skulle jag då ha en kontaktperson?

Ja, jag drygar mig lite, helt med flit.

Nästan en gång i veckan, men det är kanske sak samma. Jo, det är stor skillnad på 4,5 timme och 2,5 timme. Det låter på dig som om jag skulle avboka med flit för att jag inte vill ha boendestöd, men om det var så så skulle jag väl överhuvudtaget inte startat den här tråden? Då hade jag väl varit gld för mindre boendestöd?

Du har rätt, jag är tuff och jag har skinn på näsan. Men det hjälper mig inte ett dyft med saker som initiering, organisering, genomförande, struktur, plannering, hålltider och annat sånt. Tyvärr, faktiskt, 

Det verkar vara några i tråden som förutsätter att jag har boendestöd för att jag har problem med sociala bitar, trots att jag faktiskt inte sagt något om det, och ingen har frågat heller. Det har jag inte. Det är också därför jag ställer mig frågande till varför min handläggaren tycker att jag ska ha kontaktperson. Jag förstår inte den motiveringen. Kanske har det inte framgått från mig ordentligt i tråden.

Med nästan hälften stödtimmar än jag har nu kommer tiden inte ens räcka till för ett tvättpass i veckan. Att hinna städa, diska, planera matlista, handla, slänga sopor, sortera post, betala räkningar, fylla i papper, eller ens få in tvätten i skåpen kommer inte hinnas med. Eller så kommer inte tvätten hinnas med, för den kanske inte är viktigast. Någonting kommer få bortprioriteras, och då är frågan vad som inte ska göras, snarare än vad som ska göras. Vad är inte tillräckligt viktigt? Och vad händer om jag blir sjuk när jag bara har 1 inte tillräkligt långt pass 1 dag i veckan och inga andra, kortare pass så vi kan ta igen i alla fall något? Jag vet inte. Det enda jag vet är att det kommer hända.

Det kanske är ett socialt behov för en del. För andra är det ett praktiskt behov. Jag personligen går inte till mataffären för att socialisera med andra, utan för att handla mat. Jag har inga problem med att det är folk i mataffären, jag har problem med att ta mig dit. Jag har inga problem med att hälsa på kassörskan, jag har problem med att göra och följa en inköpslista, att ta varor i vettig ordning, ja, det har hänt att jag har kommit hem 2 timmar efter att jag gått till affären 7 minuter bort, med smält glass, för att jag tog glassen först, att hitta det jag ska ha trots att jag handlat i samma affär i 15 år, att hitta alternativ och tänka om ifall det behövs,  Hade jag inte haft problem med det hade jag kunnat gå och handla helt själv.

Även om jag redan gett att biblioteket kanske är bättre med en kontaktperson än med en boendestödjare så är mitt behov där detsamma som i mataffären. Plannera, komma iväg, hitta och ta det jag vill låna, stämpla ut det och gå hem igen. Inte de eventuella sociala interaktionerna. 

Jag är helt för att de som har behov av stöd i det sociala har en kontaktperson, men jag har inte det behovet och jag förstår inte varför hendläggaren tror det när det inte är något som varken jag eller någon runt omkring mig har uttryckt. 

Vackert skrivet och vackert tänkt, tack så mycket. Tyvärr är det, åter igen, inte det jag har problem med. Inte det sociala och inte att uttrycka mig i skrift. Det är andra saker jag behöver hjälp med, och jag hade så klart aldrig sökt eller fått den hjälpen om de sakerna hade fungerat. Det är gulligt att du tror på mig, jag tror också på mig, men alla bitar fungerar tyvärr inte hur mycket jag eller du än tror på mig. Lika lite som en person utan ben kan springa maratonlopp utan hjälpmedel kan jag klara av min vardag utan hjälpmedel. Skillnaden är att mina hjälpmedel även består av andra människor med hjärnor som har kopplats rätt på vissa ställen där min hjärna aldrig kopplade.