Lurad att bli pappa för längesen

Okej, då vet vi. En kvinna kan alltid göra abort.

Emellertid känner jag dig bättre än så, vid det här laget. Hade läget varit det motsatta, hade det varit annat "ljud i skällan" från dig.

Ärligt talat så tycker jag synd om de som tycker att TS borde använt kondom även om tjejen sa att hon åt p-piller. Tänk att aldrig kunna lita på någon om något. Inte ens på ens partner! Det måste vara jobbigt! Jag förmodar att ni aldrig haft sex med en kille utan att själv ha stått för kondomen bara för att vara säkra på att killen inte har klippt sönder kondomen och kanske smitta er med någon sexuellt överförbar sjukdom? Och att ni använder kondom med era killar/sambos/män utifall att han är otrogen och så riskerar att smitta er? För risken finns ju och är det så att ni inte använder kondom och han skulle vara otrogen och bli smittad och därefter smitta er så får ni ju enligt er egen logik skylla er själva då "man kan aldrig vara 100% säker" på att ens partner är trogen.

Nog om det!

Nu till TS: Jag förstår att du kommit in i en kris. Kanske hade du kommit in i den även utan hennes erkännande? I vilket fall så är det som det är och du kan inte förändra på det som varit, men däremot på det som blir framöver. Men för att veta vad som är rätt framöver kan du behöva lära dig hantera, och acceptera det som varit. Kanske klarar du av det på egen hand, kanske behöver du älta det med nära och kära, kanske behöver du professionell hjälp.

Det är inte kondom heller, enligt din logik är avhållsamhet enda sättet! Och vad är det för relation om man inte kan lita på sin partner och ska tänka i termer av lureri hela tiden?  Det är en milsvid skillnad på en olycka och en avsiktlig handling.

Ni var oansvariga båda två. Hon var oansvarig som valde att sätta ett barn till världen utan din vetskap. Ett oerhört svek mot dig dessutom. Du var oansvarig som inte använde skydd. Sen finns det ju alltid en risk att det blir barn oavsett och den risken får man vara beredd att ta om man vill ha sex. Jag anser inte att man ska förlita sig på att ens partner är ärlig. Det är bara dumt när det gäller en sådan livsavgörande sak. Man är själv ansvarig för sig själv. Både som tjej och kille. Ingen skillnad där.

Förstår dina känslor dock ts. Detta får du bearbeta. Har du fått nån förklaring till varför hon gjorde så? Är hon ångerfull och har bett om ursäkt? Är hon en oärlig person även idag eller har hon bevisat för dig att hon är annorlunda? Varför valde hon att berätta detta?
Man kan ju inte göra detta ogjort. Jag antar att du naturligtvis älskar detta barn och på nåt sätt kanske det finns en mening med att hen finns till och att det blev som det blev. Om hon är en bra person och verkligen ångrar detta svek kanske du kan finna i ditt hjärta att förlåta henne och försöka se det positiva i det hela att du fick detta älskade barn. Men det tar nog lång tid att bygga upp ett förtroende igen så hon får kämpa och ni får ha tålamod.

Lycka till oavsett.

Ja avhållsamhet är såklart bäst. Dock kan man som man göra sitt yttersta för att minska risken för oönskade barn. Blir hon gravid trots kondom? Ja då har han i alla fall försökt förhindra en graviditet. Men att sitta och gnälla när han valt att ligga utan att ta ansvar för sitt eget skydd är bara larvigt.

Jag skiter i om du anser mina åsikter rätt eller inte så...

Självklart har och ska kvinnan bestämma angående abort eller inte. Men kan tycka att det är en stor skillnad mellan om man är i ett seriöst förhållande och sambos jämfört med ett nytt förhållande eller ett ONS. I de senare nämnda fallen kan man absolut säga att mannen får ta eget ansvar och se till att använda kondom (som btw bara är 98% säkert medans p-piller är 99.99% säkert). Men i en seriös relation med en sambo så ska man kunna lita på den andra när den säger att den äter p-piller eller liknande. Självklart händer olyckor, men att på eget bevåg sluta med skydd utan att säga det till sin partner är fult. Därför förstår jag att TS känner sig sårad och har alla dessa frågor.

TS, även om du nu älskar dina barn och din roll som pappa känns bra, så förstår jag att det är en jättejobbig situation. För mig är något sånt här jämförbart med om ens partner t.ex. hade vart otrogen. Inte jämförbart i vad det ledde till såklart, men menar mer hur ens partner har ljugit, svikit och brutit förtroende - något jag anser vara absolut nödvändigt för en bra relation. Så i slutändan handlar väl det om det, för skadan är ju redan skedd om man kan säga så. Men finns det något förtroende kvar för din sambo? Är det något ni kommer kunna bygga upp igen? 

Hej.

Tack för svaren.

Beaktar dessa. Noterar att de är lite splittrade, precis som jag känner mig.

Jag har till och från längtat efter att vara själv och leva ett singelliv. Men dessa tankar har jag alltid lyckats vifta undan med att det vore ett svek mot min sambo och mina barn. We are in this together liksom. Det som kommit fram nu har väl gjort att hela den grunden sviktat

Samtidigt skrämmer mig tanken på att lämna något oerhört också. Kommer jag att p göra det för resten av livet? Hur kommer relationen till barnen påverkas? Kommer jag att kunna träffa någon annan lika bra?

Vi har pratat mer om det hemma under dagen. Sambon är ledsen. Är också ledsen för hennes skull. Hon är ju gravid och ska snart föda. Nu detta. Borde vara glädje men just nu bara sorg.

Ringer en psykolog i veckan men har ni några insikter är dessa välkomna.

Du har stannat med henne och skaffat två barn till - det måste alltså ha funnits något mer än endast pliktkänsla som gjort att du stannat? OM du kunde åka tillbaka i tiden, skulle du göra sonen ogjord, eller har ditt liv blivit bra (men kanske inte riktigt som du trodde)? Om du tycker att din sambo är bra (när du undrar om du kan träffa någon lika bra), är hon inte värd att kämpa för (bearbeta dessa känslor)? Hon var ung och det hon gjorde var dumt. Nästan alla gör dumma saker i de unga 20-åren, men allt är inte lika permanent som ett barn. Men hon är ju inte endast en person som gjorde något korkat och ljög, hon är väl mer än det för dig?

Igen, hur kommer det sig att hon valde att berätta nu?

Hej.

Hon valde att berätta för att hon tänkt på det till och från. Hon kände sig ångerfull (för handlingen, ej för barnet).