Lånar/tar du pengar av ditt barn?

Du tror inte att man först sänker summan, därefter avslutar sparandet, och först därefter tar från sina sparade pengar om man nu får sämre ekonomi?
Du har i alla fall empati som tycker synd om dem som har det sämre ekonomiskt ställt än du.

Jag har tre barn, är ensamstående. Äldsta är 16 år. Har sparar sen de var nyfödda. Har aldrig tagit av deras pengar. Du behöver inre tycka synd om mig. Klarar mig alldeles utmärkt :).

Precis :). Och har sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

Nej. Dem får en bra summa med pengar varje år tills dem fyller 18. Så körkort mm kommer dem ha råd med. Och jag rör inte en krona.

Jag menar att de verkar ju inte anse att det är barnens pengar ändå.

Det handlar om stora summor

Det är fortfarande svaret på var TS pratar om vad lagen säger.

Nä ts fråga är om jag tycker det är straffbart

Nej TS frågar om vi tycker det är rätt att det är straffbart.

Åter: där äe svaret på var TS pratar om lagen. Både i form av termen straffbart och termen skadestånd.

Ja om vi tycker det är straffbart ska det stå i mitt inlägg så klart

Fast TS frågar _om vi tycker det är rätt att det är straffbart_.

(Men även om TS hade frågat det du påstår att han frågade så hade det fortfarande varit svaret på var han pratade om vad lagen säger. Var så god för svaret på din undran).

Nej precis vilket väl egentligen var hela poängen. Så länge som pengarna fortfarande är föräldrarnas, inga pengar har getts bort och inga läften om pengar getts så handlar det i tanken öronmärkta sparander bara om en ambition. En ambition om att kunna ge bort en viss summa till barnen som vuxna. Och ambitioner bör man kunna ändra om omständigheterna så förespråkar. Precis som om man har ambitionen att kunna göra en utlandssemester och sparar i fyra år för detta, väl inne på fjärde året händer en massa och de ekonomiska förutsättningarna ändras radikalt. I den situationen besömmer man det oansvarigt att åka på den dår resan och använder pengarna där de behövs bättre - ambitionerna förändras.

Jag tycker att det vore mer oansvarigt att inte kunna förändra sina ambitioner i ett sånt läge.

Men som sagt - poängen (min) var just den - att det ju inte var barnens pengar. Vore det det, vore det en helt annan sak.

Jag sparar inte till barnen för att kunna ge dem en summa när de blir arton utan för att kunna ge dem dyrare saker de har behov av/intresse av under uppväxten. Det kan vara en moped, gitarr osv.

Jag sparar i mitt namn men pengarna är till för att komma barnen till nytta. Dvs de används inte för att jag vill köpa en ny tv. Men kan användas vid behov om det gäller barnen.

Tex så behövde min bonusdotter nya glasögon och hon var i den åldern då modellen var väldigt viktig. Hon önskade sig därför en dyrare modell. Hennes mamma hade inte något undansparat och hade inte möjlighet att lägga ut summan så då var det bra att kunna ta summan från kontot jag/vi har till henne och betala glasögonen.

Du blandar ihop barnens egna pengar med de pengar föräldrar sparar på sitt eget konto för att kunna hjälpa sitt barn i framtiden. 

Du missförstod. Jag tycker inte synd om dig pga din ekonomi, utan för din brist på empati, och din oförmåga att se att andra kanske inte lyckas lika bra som du.