34 åring med 17 åring

Lite motsägelsefullt...eller?
17 års åldersskillnad är ju alltid 17 år, oavsett tjejen är 17 eller 25. Du tycker det skulle vara okej om hon var 25. Men menar samtidigt att 17 år är för mycket, med tanke på en 17 år yngre kille, skulle vara ett foster?

Det är väl inte motsägelsefullt?

Eller tycker du att det är samma sak om en 24-åring är med en 7-åring som om en 30-åring är med en 47-åring?

Nej jag tycker inte att det är motsägelsefullt att ålderskillnad mellan två vuxna är ok. Det är mycket jag tycker är ok när det gäller vuxna som är fel när barn är inblandade. Ang fosterkommentaren så var det främst menat för att tydliggöra hur ung hon faktiskt är.

Alltså hon var nyss ett barn, ni är i helt olika stadier i livet. Du har levt dubbelt så lång tid som henne. Kan du tänka dig att ta med henne till din familj, se henne umgås med dina vänner på en jämlik nivå? Ha med henne på parmiddagar och jobbtillställningar?

En del anklagade honom för att vara en pedifil. Men många tog det riktigt bra. Hans mamma har näst intill adopterat mig som hennes dotter. Min mamma var först lite negativ till det hela men hon älskar nu min man som en son.

Sorgligt att det ska vara så trångsynt. Kämpa på alla som slåss mot fördomar och invanda samhällsnormer. Om ni vill ha barn när hon är 25 och du 42 så är det väl skitbra. 

Till er som kritiserar: Sluta vara så jävla stolta över att ni ligger exakt på genomsnittet i allt ni gör och som byggt era liv enligt skolboken. Inget fel med det såklart, men sjukt trist om alla gjorde lika. 

Om det känns rätt för er båda, varför inte ge det en chans? Ja hon är ung och ni är antagligen på olika stadier i livet men vem har sagt att det inte kan funka? Bara hon är tillräckligt mogen och så länge ni är ärliga med varandra och kanske pratar om framtiden, vad ni vill enskilt men även hur ni ser på en framtid tillsammans. För låt inte åldersskillnaden stoppa er. Njut av kärleken och av varandra (nu menar jag inte bara sexuellt men att njuta av varandras sällskap osv). Och om det inte funkar en dag så funkar det helt enkelt inte.

Och varför inte bara säga som det är till vänner/familj? Om dem dömer dig/er, låt dem göra det och var stolt över vad du/ni har (kanske lättare sagt än gjort...). Men man kan inte rå för vem man blir kär i. Och med tiden tror jag dem kommer lära sig att acceptera det, om ni nu håller ihop och om några år är det förhoppningsvis ingen som kommer se det som en big deal. Eller håll det hemligt ett tag till, tills ni båda är säkra på vad ni verkligen vill?

Jag blev som 19-åring tillsammans med en man som var en bit över 40. Han var min första stora kärlek. Vi hade väldigt mycket gemensamt och mycket skoj ihop. Vi var ihop i sex år och att vi bröt upp hade inget med ålder att göra. Skulle aldrig vilja ha det förhållandet ogjort.

På många sätt var jag mer mogen än honom. Jag skulle vilja säga att åldern faktiskt inte betyder så mycket. Det handlar mer om personligheter. Men jag skämdes när vi var ute så inget hålla hand eller nåt. Folk trodde nog jag var hans dotter ibland när vi var ute. Men spelar det egentligen någon roll!?! Nu tycker jag inte det. Då tyckte jag det. Har du någon behållning av att umgås med henne, kommer säkert din släkt och dina vänner också ha det. Visst kanske det blir lite jobbigt med höjda ögonbryn och gliringar, men det går över. Varför ska folk dömmas hela tiden!?! Jag tycker att du ska satsa och se vart det leder!

Jag har en polare som dejtade ett foster. Inget fel med det. Måste alla vara så jävla trångsynta?

Vänta tills hon är 20 år.Hon är inte ens vuxen nu.Tyvärr ser inte bra ut.