Varför låta en bebis skrika i panik?
Jag är 100% emot alla typer av skrikmetoder men det finns tillfällen när det kanske är bättre med 2 minuters illvrål än 2 timmars utdragen plåga. Barnet kanske var helt överstimulerat och behövde få ligga ensam utan yttre stimuli alls. Kanske somnar hen inom 1-2 minuter medan mamman nynnar och guppar fram med vagnen. Barnet är inte övergivet.
Det är ju svårt att veta hur just den här situationen såg ut och vad vet vi om hur tiden innan/efter såg ut? Kanske hade hon burit och burit och burit hemma för att sedan kapitulera, bädda ner barnet och försöka med en promenad. Kanske var gränsen nådd och i stället för att kasta ut ungen genom fönstret eller rulla ner barnvagnen i en sjö satte hon in hörlurarna för att slippa höra vrålen en liten stund. Bara för att få hämta andan och inte bli tokig. Barnet kanske har kolik och skriker sådär 5-6 timmar per dag.
Som sagt, jag är emot skrikmetoder men att döma ut någon från en 5 minuters upplevelse tycker jag är fel.