• jens85

    Min norrländska sambo vantrivs i Stockholm

    För 7 år sen var jag uppe i Norrland och blev tillsammans med en tjej från Östersund. Eftersom jag bor/bodde i utkanten av Stockholm så slutade det med att hon ganska snabbt flyttade till Stockholm för att kunna vara med mig.


    Vi är fortfarande tillsammans och bor ihop. Hon har ett bra jobb (enligt mig) och det mesta är på pappret bra. Förutom EN grej... Hon hatar Stockholm.


    Enda sedan starten av vårt förhållande har det varit ett stort problem. Hon vill absolut inte bo i Stockholm och säger hela tiden att om vi skulle göra slut så skulle hon flytta tillbaka samma dag.


    Hon känner sig stressad här, saknar naturen och tycker att folk här allmänt är för fokuserade på karriär. Även fast vi bor nära natur, skog och vatten så duger det inte. Hon blir näst intill deprimerad av att vara bosatt här.


    Jag har svårt att flytta på mig eftersom jag har barn med mitt ex och är rätt bunden att stanna här.


    Är det någon som känner igen sig? Är det inte ganska vanligt att folk flyttar från Norrland till Stockholm? Hur klarar sig de andra? Finns det något man kan göra för att få henne att trivas bättre här eller är det helt enkelt kört?


    Väldigt tacksam för svar.

  • Svar på tråden Min norrländska sambo vantrivs i Stockholm
  • Anonym (S)
    jens85 skrev 2016-07-05 20:03:42 följande:
    Som det är nu så åker hon upp dit själv så fort hon har semester och åker även upp på helgerna titt som tätt. När hon kommit hem därifrån säger hon alltid hur skönt det är att vara "hemma igen" (Stockholm). Så allt verkar ju inte vara perfekt där uppe heller. Men efter bara nån vecka så börjar det om.
    Jag känner mig inte helt hemma i sthlm så för ett gäng  år sedan så testade jag att flytta hem igen, men det tog nog ungefär ett halvår innan jag flyttade därifrån. Jag har blivit tillräckligt påverkad av Sthlm för att inte klara av att "bo mitt ute i ingenstans", samtidigt som Sthlm aldrig kommer bli riktigt hemma för mig.Kanske har blivit något liknande för henne?
  • jens85
    Anonym (S) skrev 2016-07-05 20:26:33 följande:
    Jag känner mig inte helt hemma i sthlm så för ett gäng  år sedan så testade jag att flytta hem igen, men det tog nog ungefär ett halvår innan jag flyttade därifrån. Jag har blivit tillräckligt påverkad av Sthlm för att inte klara av att "bo mitt ute i ingenstans", samtidigt som Sthlm aldrig kommer bli riktigt hemma för mig.Kanske har blivit något liknande för henne?

    Det är mycket möjligt att det blivit så. Jag själv har så svårt att förstå att platsen man bor på kan vara så avgörande om hur man mår.


    Flyttade du tillbaka till Stockholm eller till mindre stad?

  • Anonym (S)
    jens85 skrev 2016-07-05 20:30:27 följande:

    Det är mycket möjligt att det blivit så. Jag själv har så svårt att förstå att platsen man bor på kan vara så avgörande om hur man mår.


    Flyttade du tillbaka till Stockholm eller till mindre stad?


    Jag bor i gbg nu men skulle kunna flytta till sthlm. Trivs dock inte jättebra på något av ställena.. gillar inte heller stressen och hetsen, men klarar inte av när det blir segt och dött.. Hade velat ha en ännu större stad men med ett lugnare tempo. lite mer chill. Låter kanske lite som att säga att jag vill ha en lång klänning som är kort haha. 
  • fjanten

    Jag är från norraste norrland och skulle ALDRIG kunnat bo i Stockholm. Alldeles för stressigt, kallt, opersonligt och stort... Klarar av en helg i Stockholm, men längtar oftast hem samma dag som jag kommer dit. Bor i Västerås just nu. Lugnare stad (kanske för att detta också är en industristad i grunden? Jag är från Kiruna), men ändå varmt och inte för stort. Jag kan förstå din tjej, och jag skulle ha så så sååå svårt för att kunna stå ut att bo i Stockholm. Även om jag verkligen älskade min partner.

  • jens85
    Anonym (S) skrev 2016-07-05 20:41:57 följande:
    Jag bor i gbg nu men skulle kunna flytta till sthlm. Trivs dock inte jättebra på något av ställena.. gillar inte heller stressen och hetsen, men klarar inte av när det blir segt och dött.. Hade velat ha en ännu större stad men med ett lugnare tempo. lite mer chill. Låter kanske lite som att säga att jag vill ha en lång klänning som är kort haha. 
    Haha, nä men jag förstår precis vad du menar. Jag har bott i Stockholm hela mitt liv och kan inte direkt säga att jag stortrivs heller. Finns mycket som skulle kunna vara bättre. Känns dock som den "perfekta platsen" kanske inte finns. Finns för och nackdelar med olika ställen men det finns ingen plats som har allt.
  • jens85
    fjanten skrev 2016-07-05 20:53:42 följande:

    Jag är från norraste norrland och skulle ALDRIG kunnat bo i Stockholm. Alldeles för stressigt, kallt, opersonligt och stort... Klarar av en helg i Stockholm, men längtar oftast hem samma dag som jag kommer dit. Bor i Västerås just nu. Lugnare stad (kanske för att detta också är en industristad i grunden? Jag är från Kiruna), men ändå varmt och inte för stort. Jag kan förstå din tjej, och jag skulle ha så så sååå svårt för att kunna stå ut att bo i Stockholm. Även om jag verkligen älskade min partner.


    Okej, jag förstår. Men du tycker att det fungerar 100% i Västerås? För den distansen skulle jag nog klara av. Jag har flera kollegor som pendlar mellan Västerås och Stockholm dagligen.
  • Anonym (Fattar)

    Var bor ni nu? Det finns ju ställen som är mer "lantliga" än andra.

  • jens85
    Anonym (Fattar) skrev 2016-07-05 21:14:14 följande:

    Var bor ni nu? Det finns ju ställen som är mer "lantliga" än andra.


    Nu bor vi i Hässelby. Nära till natur osv. men desto längre till jobben.
  • Anonym (Västeråsare)

    Västeråsare som bor i Stockholm och har bott i Östersund.

    ja, jag upplever att det finns stora likheter mellan Västerås och Östersund, inte som städer, inte ifråga om natur men däremot hur människorna är.

    Jag kände mig aldrig främmande i Östersund, men det kan jag fortfarande göra i Stockholm fast jag har bott här ganska många år.

    Västerås är en suverän stad, cirka 1000 procent bättre än sitt rykte.

  • Anonym (eremiten)

    Jag skulle dö inombords om jag tvingades bo i en storstad. Jag pluggade i Stockholm i 2 år och trodde jag skulle bli galen, lyckades byta till universitetet i Umeå men så snart jag var klar med studierna flyttade jag ut i "skogen".
    Jag jobbar hemifrån, med undantag för de ggr jag måste infinna mig på huvudkontoret, lämnar jag väldigt sällan min hemort. Det finns ca 200 invånare på orten och för mig är det paradiset.
    Jag kan inte fatta hur någon vill trängas med tusentals okända människor nästan dygnet runt i en stad som aldrig är tyst.

Svar på tråden Min norrländska sambo vantrivs i Stockholm