• Anonym (S)

    Min norrländska sambo vantrivs i Stockholm

    jag tror att antingen så trivs man eller så gör man det inte. Min familj flyttade från jämtland till sthlm när jag var yngre. Ett av mina syskon och min mamma har flyttat upp igen.Dom vantrivdes och i längden så fungerade det verkligen inte.

    Jag tror att om man har gett det  7 år och fortfarande vantrivs så kanske man får inse att det inte fungerar så bra. Har ni testat att flytta längre från stan och kanske hitta ett jobb lite mer "off"? DEt kan ju kkanke göra lite skillnad?

  • Anonym (S)
    jens85 skrev 2016-07-05 20:03:42 följande:
    Som det är nu så åker hon upp dit själv så fort hon har semester och åker även upp på helgerna titt som tätt. När hon kommit hem därifrån säger hon alltid hur skönt det är att vara "hemma igen" (Stockholm). Så allt verkar ju inte vara perfekt där uppe heller. Men efter bara nån vecka så börjar det om.
    Jag känner mig inte helt hemma i sthlm så för ett gäng  år sedan så testade jag att flytta hem igen, men det tog nog ungefär ett halvår innan jag flyttade därifrån. Jag har blivit tillräckligt påverkad av Sthlm för att inte klara av att "bo mitt ute i ingenstans", samtidigt som Sthlm aldrig kommer bli riktigt hemma för mig.Kanske har blivit något liknande för henne?
  • Anonym (S)
    jens85 skrev 2016-07-05 20:30:27 följande:

    Det är mycket möjligt att det blivit så. Jag själv har så svårt att förstå att platsen man bor på kan vara så avgörande om hur man mår.


    Flyttade du tillbaka till Stockholm eller till mindre stad?


    Jag bor i gbg nu men skulle kunna flytta till sthlm. Trivs dock inte jättebra på något av ställena.. gillar inte heller stressen och hetsen, men klarar inte av när det blir segt och dött.. Hade velat ha en ännu större stad men med ett lugnare tempo. lite mer chill. Låter kanske lite som att säga att jag vill ha en lång klänning som är kort haha. 
Svar på tråden Min norrländska sambo vantrivs i Stockholm