Anonym (TS) skrev 2017-02-20 15:57:11 följande:
Förstår dig precis. Kände precis lika. Jag var en gäst i deras liv. Jag gav mycket och satsade mycket i början men fick ingen uppskattning, var inte självklar i deras liv utan mer en gäst och jag kände mig obekväm med situationen (kanske inte barnen i sig utan just utanförskapet som han inte ville försöka förstå ens). Har du pratat med honom om hur du känner?
Du är UNG ännu och har hinner hitta en man utan barn och bilda familj om det är det du vill. Jag var 40 då jag lämna och trodde inte att det fanns en barnfri man för mig men det fanns det. :) Som bonus hade han allt annat jag sökte i en man också. :)
Kul att höra att du hittade ngn sedan. Jag är 34 så jag hopps att det går även för mig om jag går vidare. Jag har haft svårt att hitta ngn alls tidigare.. eller nej inte svårt att träffa ngn men svårt att relationerna ska hålla.. jag vet en anledning till det eftersom jag har en sjukdom men annars är jag en helt normal människa och förstår inte varför jag blivit lämnad så många ggr.
Jag har boende, jobb, ser bra ut, jag är trevlig empatisk utbildad.... inga barn eller djur som skulle kunna vara en faktor ..
Ja pga mina tidigare erfarenheter vill jag helst att denna relation ska hålla än att ge mig ut på dejtingmarknaden för 1000 ggn. Eller tycker du att jag bör dumpa ändå trotts allt? Jag är rådvill...
Vet inte vad jag ska välja. Varför ska allt vara så svårt hela tiden? Ska inte kärlek vara enkelt... ok nu överdrev jag visst kan det finnas vissa problem men så här många problem i början av ett förhållande känns som ett varningstecken ..