• Anonym (K)

    Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?

    Skönt att du hittat rätt! Jag är också osäker.. jag har ingått ett förhållande med en man med barn.. jag har även massa personliga problem.

    Flickan är jättegullig i sig men jag är osäker på att vi kommer få tid tillsammans och att jag ska känna mig bekväm och välkommen.

    jag tycker knappt han har tid till mig, jag tycker om honom men det känns som om jag prioriteras bort hela tiden. Jag bjuds in så jag är välkommen men ni förstår när man har lika mkt rätt som dem. Känns liksom som man är gästen i deras liv.. de kan väl anstränga sig för att finnas även i mitt liv.

    Vad bör jag göra?

  • Anonym (K)

    Jag är dessutom över 30... nästan alla jag dejtat tidigare som jag fortsatt att dejta har haft barn utom en man. Det känns nästan omöjligt att hitta kärleken överhuvudtaget... inte minst en utan barn... nålen i höstacken.. hur många ska man dejta innan man hittar rätt liksom.. då har jag dejtat oändligt många.

  • Anonym (K)

    Det är nog känslan att jag är sist i prioriteringen och eller inte får så mycket samtal eller sms.

    Jag förstår givetvis att man måste ta hand om och se efter ens egna barn och jag ställer gärna upp och hjälper till med hans barn om jag känner mig älskad. Det är nog att jag undrar hur mkt han gillar mig när han inte tar sig tillräckligt med tid för mig.

    Jag tror en man måste få partnern att känna sig uppskattad och älskad och att man tillgodoser dennes behov.

    Jag känner nog att behoven inte uppfylls att han inte ger mig det jag behöver och på så sätt har jag inte lust att ge tillbaka.. vilket blir destruktivt i förhållandet.

    Han gör många fina gester mot mig men han ger inte av det som jag behöver och det är alltid på hans vilkor.

  • Anonym (K)
    Anonym (TS) skrev 2017-02-20 15:57:11 följande:

    Förstår dig precis. Kände precis lika. Jag var en gäst i deras liv. Jag gav mycket och satsade mycket i början men fick ingen uppskattning, var inte självklar i deras liv utan mer en gäst och jag kände mig obekväm med situationen (kanske inte barnen i sig utan just utanförskapet som han inte ville försöka förstå ens). Har du pratat med honom om hur du känner?

    Du är UNG ännu och har hinner hitta en man utan barn och bilda familj om det är det du vill. Jag var 40 då jag lämna och trodde inte att det fanns en barnfri man för mig men det fanns det. :) Som bonus hade han allt annat jag sökte i en man också. :)


    Kul att höra att du hittade ngn sedan. Jag är 34 så jag hopps att det går även för mig om jag går vidare. Jag har haft svårt att hitta ngn alls tidigare.. eller nej inte svårt att träffa ngn men svårt att relationerna ska hålla.. jag vet en anledning till det eftersom jag har en sjukdom men annars är jag en helt normal människa och förstår inte varför jag blivit lämnad så många ggr.

    Jag har boende, jobb, ser bra ut, jag är trevlig empatisk utbildad.... inga barn eller djur som skulle kunna vara en faktor ..

    Ja pga mina tidigare erfarenheter vill jag helst att denna relation ska hålla än att ge mig ut på dejtingmarknaden för 1000 ggn. Eller tycker du att jag bör dumpa ändå trotts allt? Jag är rådvill...

    Vet inte vad jag ska välja. Varför ska allt vara så svårt hela tiden? Ska inte kärlek vara enkelt... ok nu överdrev jag visst kan det finnas vissa problem men så här många problem i början av ett förhållande känns som ett varningstecken ..
Svar på tråden Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?