Anonym (TS)

Äldre 5 Jul 08:27

55 svar

Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?

Hej!

Finns det flera som jag? Som känner sig hemma och avslappnad med sin partner men som då hans barn är med känner sig, inte spänd, men i alla fall inte sig själv och att det att sådan enorm energi att ha dem nära. Den bästa beskrivningen är när man har bjudit hem goda vänner för att bo hos sig en vecka exempelvis. Man är trevlig och visar upp den bästa sidan av sig själv och sedan när de åker hem är man glad och kan pusta ut, slappna av och vara sig själv. Även fast man tycker det är trevligt så är man alltid lite spänd och konstlad.

Är jag ovanlig att känna så här? Min partner har barnen så gott som jämt så det är inte fråga om att ha det så här varannan helg eller varannan vecka, snarare så ska barnen vara med alltid då vi ses vilket gör att jag hellre inte ses och är hemma hos mig, gör saker på egen hand, reser på egen hand fastän jag saknar hans sällskap. Jag orkar bara inte gå omkring med dessa känslor hela dagarna för som sagt det tar sådan energi och nu när jag är ledig vill jag koppla av. Skillnaden mot vänner som bor hos en och sedan åker hem - är att hans barn aldrig åker hem. De är där hela tiden.

Hur har ni andra löst detta? Har ni tränat upp er och börjat kunna vara er själv helt och hållet, slappna av i barnens närvaro? Barnen är i skolåldern men har inget eget liv utan är hela tiden hemma och vill vara med sin pappa. Alltid. Jag tror också det påverkar att jag som person behöver mycket tid för mig själv och att jag trivs bäst ensam och med min partner (på egen hand). Jag vill inte ha mycket folk runt mig och är ganska introvert.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 09:27

#3

sextiotalist skrev 2016-07-05 09:14:34 följande:

Det brukar lösa sig. Jag tyckte (och den känslan har aldrig försvunnit) att sambons barn var gäster, välkomna, absolut.
Tack och lov har jag en sambo som förstod och lät mig ha dessa känslor utan att skuldbelägga mig.

Jag gillar dom, de är fantastiska personer, vi klickade, hade den biten inte funnits så hade det inte fungerat.

För att få ett förhållande fungera, speciellt när det andras barn, så är det väldigt viktigt att man få vara ärlig med sina känslor och att barnens förälder accepterar känslorna.

Mitt tips är att ni förbli särbos, eftersom det verkar som han inte har förståelse för hur du känner det.

Han är besviken då jag ser hans barn som en belastning. Han skulle vilja göra mera saker alla tillsammans men jag orkar inte eller har någon lust att umgås så mycket då han har barnen med. Vi träffas mest då någon ser till dem ibland men för övrigt vill jag helst inte umgås. Han vill resa tillsammans i sommar men jag vet att för mig blir det bara jobbigt. Reser hellre ensam och kommer att göra det. Ju mer tiden går desto mer drar jag mig för att ses allihopa. Kanske någon timme någon gång men sen vill jag de far hem till sig. Ibland känns det hopplöst.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 09:34

#6

Anonym (Fattar inte) skrev 2016-07-05 09:31:07 följande:

Varför fortsätter du att träffa honom när du känner så här?
Du vet att det kommer att fortsätta vara så här ett antal år till, så vad är poängen? Ett förhållande ska få dig att må bättre, inte sämre!

Kanske för att han för övrigt är min dröm man. Allt det jag drömt om förutom att han har barn. Ett stort minus för mig men tyvärr så är det ett faktum. Vill ha det bästa möjliga och det är att ta de stunder som finns. De är inte många. Stunderna då vi är alla tillsammans är mest en plåga för mig och jag känner att jag hellre avstår de.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 09:48

#10

Anonym (Fattar inte) skrev 2016-07-05 09:45:24 följande:

Att ha barn är en jävligt stor del av en person och ingenting som "går över".
Även om det kommer att vara ett antal år när barnen inte är så närvarande så kommer de alltid finnas där. Och sen kommer barnbarnen...
Ledsen men han ÄR inte din drömman. Punkt.

Tror att de flesta har barn i alla fall av de män jag eventuellt skulle dejta och få ett förhållande med. Jag tror det skulle vara lättare att hantera om man slapp dem varje dag, dvs att man kunde umgås med sin partner i fred. Att de skulle komma på besök och sedan åka hem som vuxna barn gör.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 09:54

#13

Anonym (inte jag) skrev 2016-07-05 09:51:47 följande:

är du 14 år eller? Vadå som vuxna barn gör. De ÄR ju inte vuxna! Nu är det faktiskt du som är "dum", TS. Eller så får du hitta en man som är så gammal så att hans barn faktiskt är vuxna.

Var har jag skrivit att de är vuxna, det är ju just det de inte är och att det ju det som är mitt problem. Att de jämt är där.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 16:49

#21

Ess skrev 2016-07-05 16:44:58 följande:

Hur mycket har han barnen?
Är det vh, så kan man bita ihop och stå ut om det inte gäller alltför många år.
Är det vv eller heltid, gå vidare för det kommer inte att bli bra.

Man kan säga han har dem på heltid. Det är ytterst sällan de är hos sin mamma, och lika ytterst sällan som någon har dem över natten händer kanske fyra gånger per år totalt. Vi brukar ses när någon ser till dem någon timme i gången och det händer ju ibland en gång per vecka som vi kan dela utan barnen.

Vi har setts tidigare allihopa också men jag har inte trivts då, det tar sådan energi även fastän jag kan gilla barnen och de gillar mig. Men likväl känns det väldigt energikrävande för mig. Svårt att förklara men det är bara tungt.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 6 Jul 08:08

#24

Anonym (???) skrev 2016-07-06 06:57:36 följande:

Hur kan du vilja vara ihop med en man som du bara träffar en timme i veckan? Det är som att du vore hans älskarinna och levde för de små stunder han kan smita från frun.

Jag tror att du behöver jobba mer på din självkänsla. För du är värd en man som har tid för dig. Du är värd att få leva med en man som får dig att känna dig viktig för honom.

Jag är givetvis välkommen dit men då är det att umgås alla som gäller, leka, spela spel, laga mat (som ingen äter) och det är konstant gå på från tidig morgon till sena kväll. Jag är helt slut. Barnen är dessutom uppe så länge så vi måste gå och sova direkt efter för att orka med nästa dag. Så vår tid tillsammans på tumanhand är ännu mindre då jag varit där än någon timme per vecka som vi får nu när han kan ses utan barn. Därför känns det för mig omotiverat att vara där eftersom jag då får noll ensam tid med honom.

Tack! Jag har börjat fundera om den mannen finns.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 6 Jul 08:13

#25

Anonym (Vater) skrev 2016-07-05 23:53:36 följande:

Funderar på varför man vill ha ett förhållande med någon man bara kan träffa några timmar i veckan?
Han måste väl veta hur du känner eftersom du aldrig vill ses med barnen.
Jag skulle göra slut direkt om min flickvän hade den attityden.
Mina barn är och kommer alltid vara prio ett.

Min fråga är varför någon skulle vilja ha ett förhållande med en man som säger hans partner är hans prio två?

Givetvis är barnen viktiga men för mig är en familj en konstellation där alla är lika viktiga och allas behov tas i beaktande. Men nu sällskapar inte du och jag så det är inget problem, men jag tycker det är märkligt att rangordna sina nära och kära så. Jag tror att människor som har den synen oftast skiljer sig eftersom de glömmer bort sin partner och att vårda parförhållandet - för barnen är ju prio ett och tar all energi.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 6 Jul 21:34

#38

Fånga dagen skrev 2016-07-06 20:52:22 följande:

"Han är besviken då jag ser hans barn som en belastning. Han skulle vilja göra mera saker alla tillsammans men jag orkar inte eller har någon lust att umgås så mycket då han har barnen med. Vi träffas mest då någon ser till dem ibland men för övrigt vill jag helst inte umgås"

Det här förhållandet är nog ganska dödsdömt. Att ha en partner som endast vill umgås när barnen som bor så gott som permanent inte är där, fungerar nog inte i längden.

Jo så är det nog. Jag förstår honom och jag skulle så gärna önska jag skulle trivas mer med andra människor än vad jag gör. Det är inte bara hans barn jag känner så för utan för de flesta människor. Jag umgås gärna någon timme men vill inte andra människor nära mig en hel dag eller fler.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 23 Jan 17:10

#43

Jag har träffat en ny man som inte har barn och vi delar samma uppfattning om att värdesätta och prioritera sin partner. Vi har mycket tid tillsammans och tid på egen hand. Precis som jag vill ha det! :)

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 19 Feb 17:41

#45

Anonym (TS) skrev 2017-01-23 17:10:18 följande:

Jag har träffat en ny man som inte har barn och vi delar samma uppfattning om att värdesätta och prioritera sin partner. Vi har mycket tid tillsammans och tid på egen hand. Precis som jag vill ha det! :)

Det är bra. Så skönt att ha träffat en sådan man jag drömt om, som är fri från barn och ex som ska vara i mitt liv och påverkar mitt liv. Vi har egen tid för oss själva samt mycket tid tillsammans. Han vill också leva utan barn. Känns perfekt. Trodde inte det fanns en sådan man i min ålder men det fanns det. :) Han är lika glad att jag inte har barn som jag är att han inte har det.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 15:57

#48

Anonym (K) skrev 2017-02-20 14:12:14 följande:

Skönt att du hittat rätt! Jag är också osäker.. jag har ingått ett förhållande med en man med barn.. jag har även massa personliga problem.

Flickan är jättegullig i sig men jag är osäker på att vi kommer få tid tillsammans och att jag ska känna mig bekväm och välkommen.

jag tycker knappt han har tid till mig, jag tycker om honom men det känns som om jag prioriteras bort hela tiden. Jag bjuds in så jag är välkommen men ni förstår när man har lika mkt rätt som dem. Känns liksom som man är gästen i deras liv.. de kan väl anstränga sig för att finnas även i mitt liv.

Vad bör jag göra?

Förstår dig precis. Kände precis lika. Jag var en gäst i deras liv. Jag gav mycket och satsade mycket i början men fick ingen uppskattning, var inte självklar i deras liv utan mer en gäst och jag kände mig obekväm med situationen (kanske inte barnen i sig utan just utanförskapet som han inte ville försöka förstå ens). Har du pratat med honom om hur du känner?

Du är UNG ännu och har hinner hitta en man utan barn och bilda familj om det är det du vill. Jag var 40 då jag lämna och trodde inte att det fanns en barnfri man för mig men det fanns det. :) Som bonus hade han allt annat jag sökte i en man också. :)

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 22 Feb 16:40

#55

Anonym (K) skrev 2017-02-22 11:43:44 följande:

Det är nog känslan att jag är sist i prioriteringen och eller inte får så mycket samtal eller sms.

Jag förstår givetvis att man måste ta hand om och se efter ens egna barn och jag ställer gärna upp och hjälper till med hans barn om jag känner mig älskad. Det är nog att jag undrar hur mkt han gillar mig när han inte tar sig tillräckligt med tid för mig.

Jag tror en man måste få partnern att känna sig uppskattad och älskad och att man tillgodoser dennes behov.

Jag känner nog att behoven inte uppfylls att han inte ger mig det jag behöver och på så sätt har jag inte lust att ge tillbaka.. vilket blir destruktivt i förhållandet.

Han gör många fina gester mot mig men han ger inte av det som jag behöver och det är alltid på hans vilkor.

Nej jag kan nog inte säga vad du ska göra. Det tog flera år för mig att våga lämna honom för jag älskade honom och älskar ännu på ett sätt. Men som du skriver - en man måste få sin kvinna att känna sig älskad, uppskattad och att man tillgodoser hennes behov. Det gjorde han inte så jag insåg att jag får det bättre med någon annan. Känner du dig älskad och sedd? Är det något ni kan prata om?

Hur känna sig avslappnad med bonusbarnen?

INNEHÅLL