Behöver tid UTAN hans barn!

Varför kan ni inte resa MED barnen? Dom är små och somnar tidigt, ni har all tid i världen

Jag lever i en kärnfamilj med min man och våra två barn. 

Men kan man inte hantera några jobbiga år med eventuellt 'förstörda' planer, ja då kanske man bör söka en partner som inte har barn...

I en familj med barn har man ofta ingen möjlighet till romantiska vuxenresor. 

Ja, men bara för att biomamman är en skit som sätter sina egna behov före barnens, så blir det ju knappast bättre om pappan gör likadant.

Det hade blivit bättre för ts, men knappast för barnen.

Som sagt, nästa planerade resa för ts och hennes man kanske blir underbar.

Eller så frågade mamman pappan snällt o han sa att det gick bra

Jag skulle säkerligen inte gilla om min man bestämde sig för att bli en egoistisk skit som inte kan ta sitt ansvar för sina barn.

MEN, jag skulle ALDRIG sjunka till samma nivå. Mina barn skulle vara välkomna här i sitt egna hem, dygnet runt 365 dagar om året. Det är en ganska kort tid som de behöver oss föräldrar, så ja, de åren det gäller hade jag bestämt mig för att acceptera läget helt enkelt.

Tänk om ts mans ex bestämmer sig för att överge sina barn helt. Eller dör. Då skulle möjligheterna till romantiska vuxenresor försvinna helt...

Jag tycker att ger man sig in i en relation med någon som har små barn så bör man tänka att 100% barn är referensramarna. Allt annat är en 'bonus'. Varje natt barnen sover nån annanstans, varje eftermiddag de hämtas av någon annan, varje morgon någon annan väcker, klär på, gör frukost, varje träning någon annan skjutsar osv är en chans till egentid som väldigt många inte har.

Att som förälder 'missa' hälften av allt detta för att man skiljt sig, kan både upplevas som en lyx och som en sorg. Bara för att man försöker se positivt på sin tillvaro och väljer att se det som en lyx, så kan man ändå uppskatta att plötsligt få några extra oplanerade dagar med sina barn. Framför allt kan man välja att ta emot sina barn med öppna armar oavsett anledning till att de dyker upp.

Om några år är problemet ur världen oavsett hur biomamman väljer att bete sig.

Givetvis hade det bästa för barnen varit att känna att de har två föräldrar som gör allt för dem, och som ser barnens närvaro och tillhörighet i familjen som en självklarhet. Men om biomamman nu inte kan eller väljer att inte göra så, så blir det kanske ännu viktigare att inte pappan beter sig likadant.

Och visst kan det bli så att mamman fortsätter göra så här. Tråkigt för barnen, men då får man ju åtminstone hoppas att de inte har en pappa som också är beredda att svika dem.

Vilken förälder VILL inte ha barnen hos sig för jämnan?

Jag har mitt barn på heltid och kommer alltid ha det som tur är!

Han kanske inte älskar Ts, han älskar dock sina barn!

Men sluta! Han väljer sina barn framför Ts, så gör bra föräldrar!

Vår resa är avbokad, då gör vi allt annat än skiter i barnen!!

Får försöka igen nästa sommar. Sambon har inte möjlighet att ta ledigt från sitt jobb förrän nästa semester. :(

Jag har själv fått ringa exet flera gånger då hon planerat in saker på hennes veckor och velat att vi har barnen. Min födelsedag förra året t.ex. Då hade vi barnfritt och skulle ut och äta och sen på bio. Hon fick inte tag på sambon så hon ringde mig och bad mig hämta barnen då hon skulle på innebandyträning. Jag sa nej, och hon skrek och gormade i över en timme om hur elak jag är mot barnen som inte vill ha dom. När jag äntligen fått henne att förstå att vi inte kan dansa efter hennes pipor hela tiden slängde hon på. När sambon kom hem ringde hon och frågade honom om han kan ta barnen, utan att nämna att hon redan frågat mig. Samma visa igen. Ropade i nästan en timme. Sedan var det lugnt en stund, tills vi satte oss i biosalongen. Hon ringde och ringde och ringde. 23 missade samtal när vi kom ut. Bara för att berätta att vi är elaka mot barnen och att hon inte hade kunnat åka på träningen.

Därför har han inte kunnat säga nej. Det handlar inte om att han inte älskar mig, utan om att det inte är värt att gräla med henne. Hon vinner alltid i slutändan.

Alla arga meddelanden hon skickat åt mig har jag sparat, jag ser framför mig att vi en vacker dag sitter i rätten med henne och då kan de vara bra att kunna visa upp. På den nivån är det! Nåt mer ni funderar på?

Fast då passar inte Ts och mannen ihop. Han är som jag och har inte något behov av vuxenresor så som hon har. Han väljer barnen!

Han skulle väl inte leva med Ts om han hatade henne? Jösses, lugna dig!

Han ville säkert resa med Ts men barnen går först! Ja mamman borde tagit med sig ungarna, men det valet har även pappan nu. Han väljer att avboka istället så resan var väl inte så viktig för honom?!

Det har jag aldrig sagt! Sa att jag ville göra det OSTÖRT och AVSLAPPNAT! Men grattis till ert (säkert icke-existerande) sexliv! Troligtvis därför du anmälde mitt inlägg! (Enligt din profil är du ensamstående och singel?)

Jo, jag sa åt honom att jag ska ha barnledigt på min sista semestervecka. (Då han jobbar och det egentligen är barnvecka..) jag ringde mamman och sa att hon får ha dom då istället, hon sa att hon hade planerat annat och att jag förstör hennes semester. Efter en lång diskussion gav hon med sig, så nu får jag äntligen slappna av om 3 veckor. Tyvärr jobbar ju sambon då så vi slipper ändå inte iväg, men det känns skönt att ha fått sagt åt mamman att jag inte är skyldig henne nånting och att jag inte är hennes barnvakt!