Behöver tid UTAN hans barn!

Tack, ni snälla människor som "är på min sida"! Det är så skönt att det finns några som håller med mig!

Ni andra borde själva leva med någon annans barn, och på samma gång försöka få det att funka med barnens mamma/pappa!

Denhär tråden handlade inte om att skuffa undan något barn, inte heller om att jag inte vill se dem, eller att jag är trött på barnen. Det handlar om att JAG behöver få tid tillsammans med min sambo. Att jag är besviken då våra semesterplaner skrotas då mamman i sista sekunden bokar in en 3veckors resa och lämnar över barnen åt oss. Om vi har 2 ynka lediga veckor tillsammans per år, utan barn, så vill jag gärna att vi faktiskt har det också. Att gå från 14 dagar till 3 är ganska jobbigt, sist vi hade en helt ledig dag var i mars. Dessutom blev min efterlängtade resa avbokad, och vem har nytta av det om inte mamman? Kanske jag har rätt att vara besviken?

Barnen klarar ingenting själv, därför väljer jag att jobba en vecka extra. Jag har det lugnare på jobbet än hemma. Där är der tyst, jag får dricka mitt kaffe ifred och jag behöver inte lyssna på något gnäll. Är jag egoistisk då? Om jag vill ha det lugnt på min semester?

Det handlar om just det, att jag skulle ha det lugnt och skönt de 2 veckorna! Inte om de 50 andra veckorna i året, utan om just dehär 2 som skulle vara barnfria!

Men du säger ju själv att du förstår att han vill ha barnen så mycket som möjligt. Han har väl därför inte samma behov av avkoppling från dem, som du har. Och han har kanske heller inte samma behov av ensam tid med dig, som du har av ensam tid med honom. Där ligger väl problemet?  Och det är väl anledningen till att du skapade den här tråden. Problemet är mellan dig och din sambo, och har inget att göra med varken barnen eller deras mamma.

Det är han som gör sina val. Sen är det väl upp till dig om du vill leva så eller inte.

Det är inte hans val att ta barnen extra, det är hans ansvar att ta hand om sina barn när ingen annan tänker göra det.
Det får mig att tänka på när jag bad mitt ex att hämta vårt barn två dagar/vecka så att jag kunde gå upp på heltid och han blev galen och vrålade att jag försökte styra hans tid. Att han de facto styrde min tid genom att vägra hämta höll han inte alls med om, för jag kunde ju också vägra hämta...
Visst, jag kan lämna min 2-åring på dagis tills de stänger och skickar barnet till ??? men det GÖR JAG INTE! Vet jag inte att den andra föräldern tar ansvar så MÅSTE jag göra det, annars går det ut över mitt barn.
Det är min förbannade plikt som förälder!

Pappan kom hem en dag, sa att hon ringt och frågat om vi kan avboka resan och ha dom här 1,5 vecka extra. Jag sa "absolut inte!" Och han sa att han meddelar henne.

Nästa dag när han kom från jobbet sa han att redan var avbokad och att vi inte diskuterar det mer. Han var skitförbannad så jag antar att han igen hade grälat med henne.

Var ska barnen vara då om han vägrar menar du? Sommarkollo i sista minuten? Tycker du fortfarande mamman gör rätt som bara levererar nyheten att de får ta barnen för att hon ska på semester? Tycker du verkligen verkligen det?!

Oavsett hur man lär barnen att torka rumpan så är det inte TS huvudsakliga ansvar. Det yngre syskonet kan det själv, det äldre tycker det är bekvämare att någon annan gör det. Behövs kanske något slags "straff" då för att man ska inse att vissa saker måste man fixa själv? Som jag har förstått det handlar det alltså inte om "kan", det handlar om "vill".