Behöver tid UTAN hans barn!

Om du inte trivs med att jobba skift är det en annan sak. Din man tar sitt ansvar som far, semester kan ni ha tillsammans en annan gång.

Och nej inget kraschat förhållande här. Lever med man, gemensamma barn och obekväma arbetstider.

Jag tycker bara det är så tröttsamt med vv föräldrar som gnäller om egentid (nu är du bonus men ändå). Han missar 50% av sina barns liv och tar nu chansen att få den extra tid han kan. Såklart han gör det!! Tycker du ska sluta sura för det, ni kan vara lediga ihop en annan gång.

Jo, man är värd något men precis som med bioföräldrar så sätter man barnet främst.
Det är fullständigt självklart och det betyder INTE att barnets vilja går först.
Men barnets behov gör.
Du måste skilja på vilja och behov.
Ett barn ska lära sig ta hänsyn ja, men ett barn ska aldrig behöva rucka på sina behov. 
Ett sånt behov är en att ha en nära och god relation till båda sina föräldrar.
Där ska barn inte behöva stå tillbaka, det skadar barnet att behöva göra det.
Där är det den vuxne som får tåla sig faktiskt. 

Har försökt säga att vi kan byta dagar om det behövs, men hon vill inte. Hon säger att hon kommer att kräva underhåll av oss om vi inte tar dem då hon behöver ledigt.

Pappan kom hem en dag, sa att hon ringt och frågat om vi kan avboka resan och ha dom här 1,5 vecka extra. Jag sa "absolut inte!" Och han sa att han meddelar henne.

Nästa dag när han kom från jobbet sa han att redan var avbokad och att vi inte diskuterar det mer. Han var skitförbannad så jag antar att han igen hade grälat med henne.

Har följt den här tråden men inte tänkt "lägga mig i" ...men nu kan jag inte hålla tyst längre ... Jag är både bio /bonusmamma och förskollärare..... För det första vad det gäller diskussionen om huruvida Ts ska hjälpa 8 åringen på toa eller inte ( hur nu en diskussion om Ts besvikelse över en instäld resa kan hamna där men nu är ju det här fl ) ... INGEN " normal" 8 åring behöver hjälp att torka rumpan!!! Det ska man kunna när man är 5-6 år..under mina drygt 20 år som förskollärare har vi alltid börjat träna o kräva detta av "våra " 5- åringar efter jul deras sista år på förskolan ,dvs det år de fyller 6 och under dessa drygt 20 år så är det kanske 2-3 st barn som INTE kunnat detta när de slutat hos oss, 2-3 av nästan 200 barn ! OCH då har det varit en annan problematik bakom...en diagnos av något slag som gjort att de antingen inte fysiskt eller psykiskt kunnat eller varit mogna. Sen till alla er andra som inte kan förstå varför Ts är besviken,varför det överhuvud taget finns ett behov av att vara barnfria.... Hur gärna man än vill att man ska vara " en enda stor lycklig famlij" så ÄR det skillnad på biobarn o bonusbarn... Man kan mycket väl ÄLSKA sina bonusbarn MEN samtidigt känna att det är jobbigare att ta hand om dem än sina bio barn! Jag har varit bonusmamma i 17 år, mina bonusbarn var 4 o 7 år när jag kom in i bilden, jag har haft dem på 1/2 tid i alla år och jag kan ärligt säga att jag älskar dem för dem DE är,MEN den kärleken ÄR anorlunda än den jag har till mina biobarn som jag varit med sedan de var 4-7 SEKUNDER gamla ! Jag har känt att jag har mandat att säga i från och att vi gjort upp regler för vårt hem gemensamt MEN trots det så har det alltid varut psykiskt mer jobbigt men bonusbarnen... Att ta konfliketer etc att "stå ut " med tonårstrots etc etc... Jag fick kämpa i många ÅR med att få min man att fatta att VI behövde tid för oss själva ,tid med våra små det krävdes att vår famlij var nära att splittras innan min man förstod att det inte räckte med att jag fick vara med o bestämma här hemma utan att jag faktiskt behövde få " vila" från de äldre barnen att VI behövde tid för oss som par för att VÅR relation skulle orka med och inte dö ut. Att det nte funkade att jobba 50-60 timmar minst den veckan vi inte hade de stora barnen för att kunna vara ledig mer den veckan de var hos oss,att lägga sin semester helt efter de stora barnen så att vi aldrig fick någon tid med bara den " lilla" famlijen ( flexarbetstid ) ..... Det handlar INTE om att man inte "tycker om" sina bonus barn, att man är " egoistisk" det handlar om att vårda sin relation så att bonusbarnen inte måste vara med om ännu en seperation! Är det bara biobarn i en relation har man hunnit bygga upp en grund,en bas som ( förhoppningsvis) gör att man orkar de jobbig åren UTAN att behöva " barnfri tid" MEN när man kommer in i en famlij där det redan finns barn så har man inte den tiden att bygga den där grunden....framför allt inte om man som TS jobbar skift så att man inte har em/kvällar/helger lediga tillsammans vv!

Han borde ha sagt: "Nej, tyvärr det går inte, vi har en resa inbokad sen länge så barnen kan inte komma till oss den veckan" Punkt. Slutdiskuterat. Då hade hon fått ställa in sin resa eller hitta en annan barnvakt. Hon hade blivit skitsur men då fick hon väl bli det då. Om jag var TS hade jag förväntat mig detta av min man.

Då har barnet inte varit hemma o fsk får ta den biten så klart .
Tror inte ett barn i den åldern är ensam hemma om pappan jobbar .

Ursäkta ?

Ditt sista stycke grundas på vad ? Inte mina inlägg då

Jag skulle också vilja göra en romantisk vuxenresa med min man!! Det hade varit helt underbart. Två gånger har vi planerat en natt tillsammans på ett hotell bara han och jag. Båda gångerna blev det inställt. Ena gången blev barnen sjuka, andra gången barnvakten. Det var retligt :(

I en familj med barn har man ofta ingen möjlighet till romantiska vuxenresor. Tråkigt men så är det för många (vissa har kanske tillgång till barnvakter och får det att fungera, men väldigt många kan ALDRIG göra det).

Tänk istället så bra ni har det som ändå har möjlighet till lite egentid då och då.

Den här resan blev kanske inställd, men nästa gång kanske det funkar!

Eller så betyder barnen mest o han vill ha dom extra när han fick chansen . Sambon har han ju jämt .

Fast det behöver inte heller vara som du tror

Eller så frågade mamman pappan snällt o han sa att det gick bra

Men då kan han ju lika gärna ha sagt ok till mamman o tagit för givet att ts inte hade nått emot det o sen inte kunde ta sig ur det

Han kanske inte älskar Ts, han älskar dock sina barn!

Men sluta! Han väljer sina barn framför Ts, så gör bra föräldrar!

Hur skulle det vara verbal misshandel? Nu hade han inget val, så vad ska han göra? Resa bort med mig och lämna barnen ensamma? Eller stanna hemma med barnen och såra mig? Såklart suger båda alternativen men man kan inte lämna barnen en hel vecka då de inte ens kan vara ensamma så länge att man ens slipper ut med hunden. Klart att barnen kommer först.

Jag har själv fått ringa exet flera gånger då hon planerat in saker på hennes veckor och velat att vi har barnen. Min födelsedag förra året t.ex. Då hade vi barnfritt och skulle ut och äta och sen på bio. Hon fick inte tag på sambon så hon ringde mig och bad mig hämta barnen då hon skulle på innebandyträning. Jag sa nej, och hon skrek och gormade i över en timme om hur elak jag är mot barnen som inte vill ha dom. När jag äntligen fått henne att förstå att vi inte kan dansa efter hennes pipor hela tiden slängde hon på. När sambon kom hem ringde hon och frågade honom om han kan ta barnen, utan att nämna att hon redan frågat mig. Samma visa igen. Ropade i nästan en timme. Sedan var det lugnt en stund, tills vi satte oss i biosalongen. Hon ringde och ringde och ringde. 23 missade samtal när vi kom ut. Bara för att berätta att vi är elaka mot barnen och att hon inte hade kunnat åka på träningen.

Därför har han inte kunnat säga nej. Det handlar inte om att han inte älskar mig, utan om att det inte är värt att gräla med henne. Hon vinner alltid i slutändan.

Alla arga meddelanden hon skickat åt mig har jag sparat, jag ser framför mig att vi en vacker dag sitter i rätten med henne och då kan de vara bra att kunna visa upp. På den nivån är det! Nåt mer ni funderar på?

Får jag bara fråga varför du helt håller på mamman här, som att hon vore den perfekt föräldern??

Vet du, jag tänkte åka på vuxensemester så jag kan knulla avslappnat och ostört med min sambo. Frågor på det ännu? Ska jag boka resan igen och ta med barnen och knulla med dom i samma rum?