Behöver tid UTAN hans barn!
Helt ärligt så hade jag nog meddelat jobbet att du ändå kommer ha semester. Sedan köpt en restresa och åkt iväg helt själv :)
Eller med en kompis om du inte vill åka själv :)
Helt ärligt så hade jag nog meddelat jobbet att du ändå kommer ha semester. Sedan köpt en restresa och åkt iväg helt själv :)
Eller med en kompis om du inte vill åka själv :)
Men barnen är ju inte där på heltid, utan vv. Så det måste ju trots allt bli en hel del tid de får tillsammans utan barnen. Ts säger ju också att då har de det jättebra.
Jag tycker att du gjorde rätt i att avboka en veckas semester.
Åk bort med en vän på utlandssemester som någon skrev.
Detta med mystid med partnern är nog mest något som händer innan någon har barn med i bilden.
Är man föräldrar och bor ihop så har man det där minikaoset dygnet runt.
Har försökt säga att vi kan byta dagar om det behövs, men hon vill inte. Hon säger att hon kommer att kräva underhåll av oss om vi inte tar dem då hon behöver ledigt.
Det är nog väldigt få som har barnvakt (eller ens vill ha det så länge) i två veckor som ts var inställd på.
Och det är just denna inställning till frågan som jag tycker ät EGOISTISK. Men såklart alla värderar inte samma saker i livet.
Du är inte viktigast, barnen är det - end of story. Kan du inte leva med det kanske du skulle se dig om efter en partner utan barn.
Fast, i ett förhållande där båda är bioföräldrar ÄR det ju oftast så. Om ett par med bara bio-barn får planerna på "egentid" inställda för att barnvakten blir sjuk eller får annat som kommer emellan kan en ju bli besviken, men jag tror ändå att få i den situationen ser det som ett straff och hellre jobbar än att då vara med sina barn. Och det är nog rätt ovanligt att sammanboende bioföräldrar lämnar bort barnen 1-2 veckor varje år.
Jag tror också att det är få sammnaboende föräldrapar som skiljer sig för att de inte får X antal barnfria veckor/år, vårda sin relation kan en göra även om en inte skulle ha tillgång till en enda barnvakt.
TS och hennes partner verkar helt enkelt ha olika prioritet i livet. Han tar gärna emot att få ha sina barn mer medans för henne är egentid med sin partner som är prio ett -låter som om det är dags att prata om hur de vill leva sina liv.
Barnen kommer först(så länge de är små iaf) och så är det. Det gör inte att partnern inte är viktig, för det är hen självklart. Samma tänk som anti-samsovare allltså.... "stackars barn, de kommer att bli osjälvständiga/fucked up".... eller inte...Vad ts barns mamma gör ansvarar hon för och det kan man tycka vad man vill om. Pappan är däremot en riktig förälder som står där och tar emot när barnen behöver det.
Du ser inte skillnaden på vuxna och barns behov? Min man kan då sköta sig själv jävligt mycket bättre än vad vår dotter kan...